Kommunala avloppsreningsverk renar avloppsvatten och avlägsnar näringsämnen innan vattnet släpps ut i den omgivande miljön. Under reningen avskiljs partiklar som bildar råslam. Genom att bryta ner råslammet anaerobt (syrefritt) via rötning kan användbara produkter, såsom biogas till bussar, erhållas. Rötning innebär att organiskt material bryts ner under kontrollerade former. Sveriges tredje största kommunala avloppsreningsverk är Käppalaverket i Stockholm. Framtidsprognosen för verket visar att belastningen kommer öka, samtidigt förväntas kraven på slamhantering bli strängare.  Syftet med denna studie var att utreda en metod för att öka Käppalaverkets slambehandlingskapacitet. Idag rötas slammet konventionellt med mesofil rötning. Ett förslag för att öka kapaciteten är att förtjocka och därefter recirkulera slammet in i samma rötningskammare. Möjliga fördelar med detta kan vara ökad biogasproduktion samt möjlighet till högre belastning i rötkamrarna.  Till experimentet nyttjades en pilotanläggning bestående av två rötkammrar på 7 dm3. Rötkamrarna användes för att studera konventionell mesofil rötning (i studien benämnd BR01), jämfört med mesofil rötning med recirkulering (i studien benämnd BR02). Råslammet och rötslammet analyserades löpande (på dag- och veckobasis) med avseende på parametrarna: biogasproduktion och gassammansättning, torrsubstanshalt, halt av flyktiga syror, pH, alkalinitet, organisk belastning, andel mineraliserat kväve, utrötningsgrad samt reduktion av makromolekyler. Uppehållstiden (HRT) för slammet i rötkamrarna var inledningsvis 14 dagar. HRT sänktes stegvis  under studien (från 14 till 11 dagar och därefter till 9 dagar) genom att inflödet av råslam ökades. Därmed pressades BR01 och BR02 i syfte att utröna vid vilken belastning rötningsprocessen förändrades från stabil till instabil. Resultaten visade att under 11-dagars perioden var processen i BR01 stabilare än i BR02. Förhöjda halter av flyktiga syror uppmättes i BR02 under denna period. Under 9-dagars perioden med högre belastning observerades att processen i BR01 var instabil. Processen i BR02 var stabilare under samma period och ansågs därför prestera bättre under högre belastning. Statistiska t-tester visade att flertalet reaktorparametrar (i en och samma reaktor) genomgick säkerställda förändringar från experimentets start till slut. / Municipal wastewater treatment plants (WWTPs) purifies wastewater from nutrients before releasing it to the recipient. Particles that are separated from the water creates a sewage sludge. Anaerobic (without oxygen) digestion is mainly used as a stabilization method for the sludge. Digestion of the sludge produces energy-rich biogas and a nutrient-rich digestate which can be used as a fertilizer. The third largest municipal WWTP in Sweden is Käppala WWTP, situated in Stockholm. In the future, the amount of incoming wastewater is expected to increase. Simultaneously, regulations regarding sludge management are expected to be stricter. The main purpose of this study was to investigate a method to increase the sludge load to the digesters at Käppala WWTP. Today the sludge is digested conventionally with mesophilic anaerobic digestion. One suggestion is to recirculate thickened sludge into the same digestion reactor. This method has been shown to give an increased biogas production as well as improved digester performance.   During the experiment a pilot-digester consisting of two anaerobic reactors (each with a volume of 7 dm3) were used. These reactors were used to study conventional mesophilic digestion (BR01 in this study) and mesophilic digestion with sludge-recirculation (BR02 in this study). Several parameters of the sludge (raw and digested) were analysed on daily and weekly basis: biogas production and gas composition, dry matter content, volatile fatty acids, pH, alkalinity, organic loading, mineralised nitrogen, degree of digestion and reduction of macromolecules. The hydraulic retention time (HRT) of the sludge was initially 14 days. HRT was lowered stepwise (from 14 to 11 and finally down to 9 days) by increasing the inflow of raw sludge. This way the two reactors were pushed to see at what point the digestion process became unstable. The results showed that during the 11-days HRT period BR01 was more stable compared to BR02. Heightened VFA-content was measured in BR02 during this period. During the 9-days HRT period the process in BR01 was deemed unstable. The process in BR02 was more stable during the same period and was considered to have a better performance during high sludge inflow. Statistical t-tests showed that several digestion-parameters (compared for the same reactor) underwent statistically significant changes from the start to the end of the experiment.

Background Obesity, in particular abdominal adiposity, is associated with elevated fatty acids and pro-inflammatory adipokines, which are linked to ectopic fat storage and insulin resistance. During menopause, there is a redistribution of fat from the peripheral to abdominal depots. This transition is associated with an increased risk of type 2 diabetes and cardiovascular diseases. We hypothesized that a Paleolithic diet, with high proportions of lean meat, fish, vegetables, fruits, and oils, but devoid of dairy products and cereals, might have long-term beneficial effects on inflammation, fat metabolism, and circulating fatty acids. These effects might potentially reduce the risk of metabolic complications in postmenopausal women that are obese.  Methods Postmenopausal women with obesity were studied before, after six months, and after 24 months of one of two specified ad libitum diets. One diet was a Paleolithic diet, in which approximately 30% of the total energy (E%) was protein, 30 E% was fat, and 40 E% was carbohydrate. The other diet was a prudent control diet, consistent with Nordic Nutrition recommendations of 15 E% protein, 25 E% fat, and 55 E% carbohydrate. Dietary intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were validated objectively by measuring circulating and urinary biomarkers. Anthropometrics and diet reports were analyzed, and abdominal subcutaneous fat samples were evaluated for the expression of proteins key in inflammation and fat metabolism and for lipoprotein lipase mass and activity. In addition, blood samples were analyzed to determine concentrations of specific serum proteins, serum lipids, and the fatty acids carried in cholesterol esters. Results The Paleolithic diet group reported reduced intakes of saturated fatty acids and carbohydrates and elevated intakes of protein and unsaturated fatty acids, compared to baseline. The elevated intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were objectively verified for this group. After 24 months, both diets were found to have beneficial effects on the expression of inflammation-related genes in adipose tissue and pro-inflammatory factors in the circulation. Compared to the control group, the Paleolithic diet group exhibited more pronounced reductions of circulating cardiometabolic risk factors, including the ratio of triglycerides to high density lipoprotein, lipogenic index, specific fatty acids, and indices of desaturase activities. After six months, the Paleolithic group also exhibited more pronounced reductions in lipogenesis-promoting factors, including the expression of key proteins in fat synthesis, the activity of lipoprotein lipase, and the activity of stearoyl-CoA desaturase 1, compared to the control group. Conclusion Long-term weight loss in postmenopausal obese women was accompanied by reductions in low-grade inflammation in adipose tissue and in the circulation. In addition, a Paleolithic diet, with a high content of unsaturated fatty acids and a low content of refined carbohydrates, appeared to provide greater reductions in cardiometabolic risk factors associated with insulin resistance and lipogenesis, compared to a prudent control diet. / Bakgrund De senaste decennierna har förekomsten av övervikt och fetma ökat kraftigt i stora delar av världen. Detta beror på en kombination av olika faktorer såsom specifika gener vilka främjar fettinlagring, men kanske främst ett överintag av energirik mat i kombination med minskad fysisk aktivitet. Fetma och specifikt bukfetma, vilket tilltar hos kvinnor efter klimakteriet (postmenopausala), ökar risken för höjda blodfettsnivåer och låggradig inflammation, vilket kan leda till utveckling av typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Kost och viktnedgång är avgörande för bibehållen hälsa och av stort intresse är att urbefolkningar runt om i världen har låg förekomst av fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, troligtvis kopplat till olika livsstilsfaktorer som högre fysisk aktivitet samt kostfaktorer.  Syfte Vårt syfte var att undersöka metabola förändringar i fettväv och cirkulation hos postmenopausala kvinnor med fetma kopplat till en 24 månaders paleolitisk kostintervention. Den paleolitiska kosten, som ingick i studien består av en hög andel magert kött, fisk, grönsaker, frukt, nötter, oliv- och rapsolja och där mjölkprodukter och spannmål är uteslutna. Vår hypotes var att en paleolitisk kost med hög andel protein och omättade fettsyror har fördelaktiga långtidseffekter på inflammation, fettmetabolism och cirkulerande fettsyror jämfört med en kost baserad på Nordiska näringsrekommendationer med ett högt intag av kolhydrater. Metoder Postmenopausala kvinnor med fetma studerades före, vid sex månader och efter 24 månaders intag, utan energirestriktioner, av antingen en paleolitisk kost eller en kost enligt Nordiska näringsrekommendationer. Kroppsmätningar, kostregistreringar, genuttryck av nyckelproteiner i inflammation och fettmetabolism i fettväv samt koncentrationer av blodfetter, specifika proteiner och fettsyror bestämdes i plasma. Resultat I linje med rekommendationerna så rapporterade gruppen som åt den paleolitiska kosten ett minskat intag av mättat fett och kolhydrater samt ett ökat intag av protein och omättat fett jämfört med baslinjenivåerna. Det ökade intaget av fleromättade fettsyror och protein bekräftades med objektiva mätmetoder. Efter 24 månaders intervention uppvisade båda grupperna en jämförbar viktnedgång och en minskning av flertalet proinflammatoriska faktorer i såväl fettväv som i cirkulation. Den grupp som åt paleolitisk kost uppvisade en kraftigare reduktion av cirkulerande kardiometabola riskfaktorer som index för fettsyntes och desaturaser, specifika fettsyror samt kvoten triglycerider till HDL (high density lipoprotein). Efter sex månader bidrog den paleolitiska kosten också till en mer påtaglig minskning av faktorer involverade i fettinlagring, som uttryck av specifika nyckelproteiner i fettsyntes, aktivitet för lipoprotein lipas och stearoyl-CoA desaturase 1 index jämfört med kontrollkosten. Slutsatser En långvarig viktminskning hos postmenopausala kvinnor med fetma åtföljs av en minskad låggradig inflammation i fettväv och i cirkulation. En paleolitisk kost med hög andel omättade fettsyror och låga halt kolhydrater är kopplat till en kraftigare minskning av riskparametrar för insulinresistens och nyckelfaktorer för fettinlagring jämfört med en kontrollkost enligt Nordiska näringsrekommendationer.