Syfte: Att ta reda på hur relationen ser ut för B- respektive T-lymfocyter i biopsier av rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation. Denna studie kommer även att analysera hur den inflammatoriska bilden ser ut i förhållande till beskrivna symtom i dessa biopsier. Material & metod: En pilotstudie utfördes på 10 biopsier från rotfyllda tänder med apikal parodontit med bedömd låggradig inflammation enligt Danesh et al 2019 klassificeringssystem. Biopsierna hämtades från Malmö universitets biobank. Immunhistokemisk infärgning av antigenerna CD20+ och CD3+ utfördes samt analyserades med hjälp av digitalmikroskop. Jämförelsen av symtomen från remisserna skedde efter att de histologiska resultaten sammanställts. Resultat: Det fanns fler T-lymfocyter än B-lymfocyter i 6 stycken av biopsierna. I de resterande 4 biopsierna var de lika många. I remisserna hade symtombilden inte angetts föralla biopsier. Slutsats: Enligt vår pilotstudie ser vi tendenser till att T-lymfocyter är fler än B-lymfocyter eller att de är lika många. Inga slutsatser kunde dras gällande symtombilden. Ett större material från olika remittenter krävs för definitiva slutsatser. En vidare infärgning av CD4+ samt CD8+ skulle vara intressant. / Aim: To investigate the relation between B- and T- lymphocytes in biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation. This study will also analyse what the inflammation looks like in relation to the symptoms described in these biopsies.  Study design: A pilot study was performed on 10 biopsies of root-filled teeth with apical periodontitis with assessed low-grade inflammation according to the classification system of Danesh et al 2019. The biopsies were collected from Malmö University's biobank. An immunohistochemical staining of antigens CD20+ and CD3+ were performed and analysed by a digital microscope. A comparison of the symptoms from the referrals were performed once the histological results were compiled. Results: There were more T-lymphocytes than B-lymphocytes in 6 of the biopsies. In the remaining 4 biopsies there were an equal amount of B- and T-lymphocytes. The symptoms were not stated for all biopsies in the referrals.  Conclusion: According to our pilot study, we see tendencies that T lymphocytes are more than B lymphocytes or that they are equal. No conclusions could be drawn regarding the symptom picture. Larger material from different referrers is required for definitive conclusions. A further staining of CD4 + and CD8 + would be interesting.

Background Obesity, in particular abdominal adiposity, is associated with elevated fatty acids and pro-inflammatory adipokines, which are linked to ectopic fat storage and insulin resistance. During menopause, there is a redistribution of fat from the peripheral to abdominal depots. This transition is associated with an increased risk of type 2 diabetes and cardiovascular diseases. We hypothesized that a Paleolithic diet, with high proportions of lean meat, fish, vegetables, fruits, and oils, but devoid of dairy products and cereals, might have long-term beneficial effects on inflammation, fat metabolism, and circulating fatty acids. These effects might potentially reduce the risk of metabolic complications in postmenopausal women that are obese.  Methods Postmenopausal women with obesity were studied before, after six months, and after 24 months of one of two specified ad libitum diets. One diet was a Paleolithic diet, in which approximately 30% of the total energy (E%) was protein, 30 E% was fat, and 40 E% was carbohydrate. The other diet was a prudent control diet, consistent with Nordic Nutrition recommendations of 15 E% protein, 25 E% fat, and 55 E% carbohydrate. Dietary intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were validated objectively by measuring circulating and urinary biomarkers. Anthropometrics and diet reports were analyzed, and abdominal subcutaneous fat samples were evaluated for the expression of proteins key in inflammation and fat metabolism and for lipoprotein lipase mass and activity. In addition, blood samples were analyzed to determine concentrations of specific serum proteins, serum lipids, and the fatty acids carried in cholesterol esters. Results The Paleolithic diet group reported reduced intakes of saturated fatty acids and carbohydrates and elevated intakes of protein and unsaturated fatty acids, compared to baseline. The elevated intakes of polyunsaturated fatty acids and protein were objectively verified for this group. After 24 months, both diets were found to have beneficial effects on the expression of inflammation-related genes in adipose tissue and pro-inflammatory factors in the circulation. Compared to the control group, the Paleolithic diet group exhibited more pronounced reductions of circulating cardiometabolic risk factors, including the ratio of triglycerides to high density lipoprotein, lipogenic index, specific fatty acids, and indices of desaturase activities. After six months, the Paleolithic group also exhibited more pronounced reductions in lipogenesis-promoting factors, including the expression of key proteins in fat synthesis, the activity of lipoprotein lipase, and the activity of stearoyl-CoA desaturase 1, compared to the control group. Conclusion Long-term weight loss in postmenopausal obese women was accompanied by reductions in low-grade inflammation in adipose tissue and in the circulation. In addition, a Paleolithic diet, with a high content of unsaturated fatty acids and a low content of refined carbohydrates, appeared to provide greater reductions in cardiometabolic risk factors associated with insulin resistance and lipogenesis, compared to a prudent control diet. / Bakgrund De senaste decennierna har förekomsten av övervikt och fetma ökat kraftigt i stora delar av världen. Detta beror på en kombination av olika faktorer såsom specifika gener vilka främjar fettinlagring, men kanske främst ett överintag av energirik mat i kombination med minskad fysisk aktivitet. Fetma och specifikt bukfetma, vilket tilltar hos kvinnor efter klimakteriet (postmenopausala), ökar risken för höjda blodfettsnivåer och låggradig inflammation, vilket kan leda till utveckling av typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Kost och viktnedgång är avgörande för bibehållen hälsa och av stort intresse är att urbefolkningar runt om i världen har låg förekomst av fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdom, troligtvis kopplat till olika livsstilsfaktorer som högre fysisk aktivitet samt kostfaktorer.  Syfte Vårt syfte var att undersöka metabola förändringar i fettväv och cirkulation hos postmenopausala kvinnor med fetma kopplat till en 24 månaders paleolitisk kostintervention. Den paleolitiska kosten, som ingick i studien består av en hög andel magert kött, fisk, grönsaker, frukt, nötter, oliv- och rapsolja och där mjölkprodukter och spannmål är uteslutna. Vår hypotes var att en paleolitisk kost med hög andel protein och omättade fettsyror har fördelaktiga långtidseffekter på inflammation, fettmetabolism och cirkulerande fettsyror jämfört med en kost baserad på Nordiska näringsrekommendationer med ett högt intag av kolhydrater. Metoder Postmenopausala kvinnor med fetma studerades före, vid sex månader och efter 24 månaders intag, utan energirestriktioner, av antingen en paleolitisk kost eller en kost enligt Nordiska näringsrekommendationer. Kroppsmätningar, kostregistreringar, genuttryck av nyckelproteiner i inflammation och fettmetabolism i fettväv samt koncentrationer av blodfetter, specifika proteiner och fettsyror bestämdes i plasma. Resultat I linje med rekommendationerna så rapporterade gruppen som åt den paleolitiska kosten ett minskat intag av mättat fett och kolhydrater samt ett ökat intag av protein och omättat fett jämfört med baslinjenivåerna. Det ökade intaget av fleromättade fettsyror och protein bekräftades med objektiva mätmetoder. Efter 24 månaders intervention uppvisade båda grupperna en jämförbar viktnedgång och en minskning av flertalet proinflammatoriska faktorer i såväl fettväv som i cirkulation. Den grupp som åt paleolitisk kost uppvisade en kraftigare reduktion av cirkulerande kardiometabola riskfaktorer som index för fettsyntes och desaturaser, specifika fettsyror samt kvoten triglycerider till HDL (high density lipoprotein). Efter sex månader bidrog den paleolitiska kosten också till en mer påtaglig minskning av faktorer involverade i fettinlagring, som uttryck av specifika nyckelproteiner i fettsyntes, aktivitet för lipoprotein lipas och stearoyl-CoA desaturase 1 index jämfört med kontrollkosten. Slutsatser En långvarig viktminskning hos postmenopausala kvinnor med fetma åtföljs av en minskad låggradig inflammation i fettväv och i cirkulation. En paleolitisk kost med hög andel omättade fettsyror och låga halt kolhydrater är kopplat till en kraftigare minskning av riskparametrar för insulinresistens och nyckelfaktorer för fettinlagring jämfört med en kontrollkost enligt Nordiska näringsrekommendationer.