Projektets syfte har varit att undersöka hur en skiljekonstruktions luftljudsisolering påverkas av att isoleringsmaterialet läggs inuti en papperskudde, samt om luftljudsisoleringen influeras av att pappret är perforerat med 20% perforeringsgrad. Projektet genomfördes genom att konstruera tre olika innerväggar med olika isolering; stenull i operforerade påsar, stenull i perforerade påsar och stenull ”fritt”. Det byggdes en 1,8 x 1 m2 enkel-regelvägg mellan ett ekofritt rum och ett efterklangsrum i Marcus Wallenberg-laboratoriet på KTH. Samtliga väggkonstruktioner hade kantprofiler av stål, stålreglar samt dubbla skivor gips. Mätningarna utfördes i enlighet med ISO 15186–1. Det placerades en rundstrålande högtalare i efterklangsrummet som skapade ett diffust ljudfält med rosa brus och där mättes ljudtrycksnivån. I det ekofria rummet mättes ljudintensitetsnivån genom att väggen skannades med en intensitetsprob. Mätningarna utfördes i ⅓-oktavbandsfilter mellan 50 och 5000 Hz. Reduktionstalet som funktion av frekvens beräknades för varje isolering såväl som det vägda reduktionstalet. Mätningarna resulterade i att väggen med stenull utan påse hade vägt reduktionstal R_w = 49 dB och de båda väggarna med stenull omsluten av påsar hade R_w = 48 dB. Skillnaden i ljudreduktion skiljde sig mest för de låga frekvenserna och stenullen utan påse hade nämnvärt högre reduktionstal för 100 och 125 Hz. För frekvenser över dessa var reduktionstalet mycket likt för samtliga väggkonstruktioner. Väggen med stenull i perforerade påsar hade något bättre ljudreduktion än de två andra väggarna vid 800 Hz samt frekvenser över 2000 Hz.