Dagens energidebatt har lett till att ett mer energieffektiviserat byggande efterfrågas. Detta eftersom driften av byggnader kräver mycket energi, varför nya byggnadsmaterial och tekniker är nödvändiga. För att sänka energiförbrukningen krävs att behovet av mängden tillförd värme reduceras. Detta kan uppnås med en förbättrad värmeisolering. Nackdelen med traditionella isoleringsmaterial som till exempel mineralull är att en förbättrad värmeisolering kräver ökad värmeisoleringstjocklek. Detta leder i sin tur till tjockare ytterväggar, större materialåtgång och en minskad bo- eller uthyrningsbar yta. Sedan några år tillbaka har ett nytt värmeisoleringsmaterial börjat användas i byggnadssammanhang, nämligen vakuumisoleringspaneler (VIP). Dessa paneler tillverkas med en låg värmekonduktivitet och kan ge upp till nio gånger tunnare isoleringstjocklek jämfört med väggar isolerade med mineralull vid samma värmegenomgångskoefficient. En svaghet hos VIP ligger dock i dess beständighet, då flera faktorer kraftigt reducerar dess livslängd. Fokus i artikeln har lagts på vakuumisoleringspaneler gällande dess uppbyggnad och faktorer som påverkar dess livslängd. För att få en helhetsbild jämförs egenskaperna hos VIP med mineralull för att senare dra slutsatser om dess för- och nackdelar. Den goda värmekonduktiviteten hos VIP på 0.004 W/(m∙K) fås genom att ett vakuum skapas inuti dess kärna. Denna värmekonduktivitet är mycket känslig för yttre påverkan och förändras därför under materialets livstid. Minsta skada i panelen bidrar till att läckor uppstår och medför att vakuumet inuti kärnan går förlorat, vilket bidrar till en ökning av det inre trycket och panelens värmekonduktivitet. Detta på grund av att luft- och fuktmolekyler tränger in i kärnan via diffusion. På grund av detta läckage, vars storlek avgörs av faktorer som till exempel produktionskvalitet, panelstorlek och omgivande miljö åldras materialet snabbare och det i sin tur bidrar till att sänka materialets livslängd. I dagens läge anses mineralull vara det främsta valet av värmeisolering då vakuumisoleringspaneler uppvisar en mängd brister gällande beständighet och livslängd. Vakuumisoleringspaneler är även dyra, ömtåliga samt komplicerade att transportera och montera. För att VIP på allvar ska kunna konkurrera med mineralull vid val av värmeisolering krävs att utveckling sker för att reducera dess brister. Eftersom det idag ställs högre krav på tunnare ytterväggstjocklek och minskade värmeförluster från byggnader har VIP stor potential till att dess användning i byggnadssammanhang kommer att öka. Detta är fördjupningsdelen i ett arbete som också innefattar projektering och dimensionering av ett småhus.

The purpose of this thesis is to investigate if vacuum insulation panels are a competitive alternative to traditional insulation. Vacuum insulation has been used as insulation in buildings in Germany and Switzerland for a few years. In Sweden the high-performance insulation material is mainly used in refrigerators, freezers and vacuum thermoses. The development is proceeding well and vacuum insulation is becoming more common in the construction industry. Since it is a relatively unexplored material on the market there are many flaws and problems with the material. The questions we have chosen to answer in this report include an increased knowledge of vacuum insulation, various problems that may arise when handling/installation and the pros and cons of vacuum insulation compared to standard traditional insulation. The methods we have chosen to use in this report is a literature study, interviews with various suppliers and manufactures and calculations to show the differences between traditional and vacuum insulation. Vacuum insulation is 5-10 times better insulation than standard traditional mineral wool insulation, mainly at the beginning of its lifetime. Vacuum insulation panels (VIP) have a service life of approximately 50 years, whereas traditional insulation has a service life of approximately 100 years. In limited and confined spaces, the vacuum insulation is used as additional insulation. The insulation is also used to construct the "slim" and well insulated walls that are more aesthetically pleasing than half a meter thick wall of energy efficient buildings. There are several advantages of the vacuum insulation. Efficiency and energy savings due to its low U-value are the most important. The disadvantages are the expensive investment, the fragile metal case that is highly sensitive to mechanical damage and a shorter service life compared to traditional insulation. / Syftet med rapporten är att undersöka om vakuumisolering är ett konkurrenskraftigt alternativ till traditionellt isoleringsmaterial så som mineralull. Vakuumisolering har funnits i Tyskland och i Schweiz i många år men i Sverige har det högpresterande isoleringsmaterialet främst använts i kyl- och frysskåp och i termosflaskor. Utvecklingen går framåt och vakuumisolering blir mer vanligt inom byggbranschen. Eftersom det är relativt outforskat material på marknaden finns det många brister och problem med materialet och dess hantering. De frågeställningar vi valt att besvara genom denna rapport omfattar ökad kännedom om vakuumisolering, olika problem som kan uppkomma vid hantering/montering samt för- och nackdelar med vakuumisolering jämfört med vanlig traditionell mineralullsisolering. Metodvalen som rapporten bygger på är litteraturstudier, intervjuer via telefon och mailkontakt med olika leverantörer och återförsäljare samt beräkningar som styrker det som skiljer mineralull och vakuumisolering åt. Vakuumisolering har 5-10 gånger bättre isoleringsförmåga än vanlig traditionell mineralullsisolering främst i början av dess livstid. Vakuumisolering har en beräknad livslängd på cirka 50 år medan traditionell isolering har en på cirka 100 år. Vid begränsade och trånga utrymmen kan vakuumisolering användas som tilläggsisolering. Isoleringen används även för att konstruera ”slanka” och välisolerade väggar som är mer estetiskt tilltalande än halvmeter tjocka konstruktioner vid projektering av exempelvis passivhus. Det finns ett antal fördelar och nackdelar med vakuumisolering jämfört med mineralull. Effektivitet och energisparande på grund av dess låga U-värde är några exempel. Exempel på nackdelar är känsligheten för mekanisk åverkan, den dyra investeringskostnaden och en kortare livslängd än traditionell isolering.

Rapporten behandlar och utvärderar tre olika isolermaterial, Polyisocyanurat (PIR), grafitcellplast och mineralull, vid tilläggsisolering av miljonprogrammets byggnationer.  Stora delar av miljonprogrammet är nu i behov av upprustning. Samhällets skärpta krav gällande energiförbrukning gör att nya rationella metoder och material krävs för att tillgodose ställda krav. Att tilläggsisolera är en del i denna upprustning, och eftersom valet av isolermaterial ofta faller på gamla beprövade metoder och materialval, såsom mineralull, syftar denna rapport till att öka kunskapen om alternativa, mer högpresterande isolermaterial. Isolermaterialens egenskaper tas först upp och behandlas i en generell jämförelse där ekonomiska och tekniska aspekter beaktas. För att konkretisera och påvisa utfallet i ett specifikt fall genomförs en studie för ett referensprojekt, kvarteret Hundlokan, som ägs och förvaltas av Fastighets AB Förvaltaren. I studien undersöks tre olika alternativ för vart och ett av materialen vid tilläggsisolering utvändigt av Hundlokans fasader. Samtliga alternativ ställs sedan mot varandra och utvärderas med hjälp av: fukt-, U-värdes-, energi-, kostnads- och LCC-beräkningar (livscykelkostnad). Enklare fuktberäkningar som påvisar relativ fuktighet (RF), ånghalt och temperatur i väggens olika skikt genomförs. Resultatet visar att alla alternativ anses vara möjliga att tillämpa utan att fuktproblem ska behöva uppstå. Mer avancerade beräkningar bör genomföras vid projektering. Energiberäkningarna för de olika alternativen och även ursprungsfallet görs i ”VIP-energy” för att möjliggöra en realistisk jämförelse där skillnaderna i transmissionsförluster ställs mot varandra. I kostnadsberäkningarna påvisas skillnaderna i produktionskostnaderna för de olika alternativen. Dessa tillsammans med energibesparingen i form av minskade transmissionsförluster ligger sedan till grund för LCC-beräkningarna. Då stora ytor av fasaden i kv. Hundlokan upptas av fönster och indragna balkonger som skapar köldbryggor görs med ökad isolertjocklek ingen stor energibesparing i form av minskade transmissionsförluster. Initialkostnaderna för de tjockare isoleralternativen blir för höga för att möjliggöra återbetalning inom rimlig tidsram. Slutsatsen blir att tilläggsisolering med alternativa material till mineralull kan vara lönsamt och bör alltid undersökas i ombyggnadsprojekt. I det specifika fallet kvarteret Hundlokan är tilläggsisolering med 10 cm PIR det mest lönsamma alternativet. / This report treats and evaluates three different types of insulation materials: Polyisocyanurate (PIR), graphite foam and mineral wool, at additional insulation of houses from the Swedish “millionprogram”. Large parts of the houses from the millionprogram are now in need of restoration. The stricter rules laid down by the society regarding the use of energy, demands new, rational methods and materials to satisfy the regulations. Additional insulation is a step in meeting the energy regulatory requirements, and since the choice of insulation often is limited to traditional out tried methods and choices of materials, such as mineral wool, this report will explore the alternative, high-performance insulation materials. The insulation material’s qualities will be treated in a general comparisment where economical and technical aspects will be covered. In order to concretize and demonstrate the outcome in a specific case, a case study will be executed for the neighborhood Hundlokan owned and managed by Fastighets AB Förvaltaren. In the case study, three different alternatives will be examined, for each and every material at the additional insulation, outwardly at Hundlokan’s facades. All these alternatives are compared with each other and evaluated with regards to moister, u-value, energy, costs and LCC- calculations (Life cycle analysis). Simpler moisture calculations are implemented demonstrating the relative humidity (RF), steam level and temperature in the walls different layers. The results of the moisture calculations demonstrate that all alternatives seem possible to apply without the risk of the occurrence of any moisture problems. But more advanced moisture calculations are recommended to be carried out for restoration projects. Energy calculations regarding the different alternatives and the current state will be performed with “VIP-energy” in order to enable a realistic comparisment between the differences at transmission losses. Differences are shown within the cost’s calculations in production costs for the different alternatives. These along together with the energy savings in terms of less transmission losses are bases for the LCC-calculations. A large surface of the facade is covered by windows and recessed balconies which create thermal bridges, increased thickness of the isolation results in no larger energy savings in terms of decreased transmission losses.  The initial costs for the thicker isolation alternatives will be high in order to enable repayment within a reasonable time frame. The conclusion is that adding insulation with alternative materials than mineral wool can be profitable and should always be examined in reconstruction projects. For the specific case, Hundlokan additional insulation with 10 cm PIR is the most profitable option.

Rapporten är en jämförelse av tre olika isoleringsmaterial för ytterväggar, mineralull, cellulosaisolering och cellplast. Jämförelsen fokuserar på materialens kostnad och egenskaper för brand, fukt och miljöpåverkan. Rapportens resultat är att mineralull är det isoleringsmaterial som rekommenderas, men cellulosaisolering kan vara ett bra alternativ i vissa avseenden. Cellplast rekommenderas ej till isolering av ytterväggar. / This paper is written as a thesis project at Linköping University. The environment is one of the main issues in society today, and the construction industry must contribute as well, in order to achieve sustainability. Insulation is an essential part when building a house, and the production process often demands a high amount of raw material and energy. Therefore it is important to choose the kind of insulation which makes as little impact on the environment as possible. In addition to the environment, there are other important aspects to consider as well. How the materials can withstand moisture in different ways, how they react in case of a fire and what the cost is to purchase and install. The purpose of this paper is to compare the two most common insulation materials today, mineral wool and expanded polystyrene, with cellulose insulation, which is often marketed as a more environmentally friendly alternative, and find out which type of insulation is the best, based on these aspects. The paper is written as a review study of previous papers, literature on the subject and information from manufacturers and trade organizations. The main parts of the paper consist of the third chapter Teori which describes the different insulation materials, and the fourth chapter Empiri which describes the fire and moisture properties, environmental impact and cost of the materials. The result of the paper is that mineral wool is the best insulation material for walls in most cases. Mineral wool is the cheapest, has good fire properties and has the lowest carbon dioxide emissions of the compared board materials. Cellulose insulation can be a good alternative from an environmental standpoint as it is possible to recycle instead of depositing, but in that case you should choose loose fill insulation which is made from circulated newspapers. Expanded polystyrene is not recommended as insulation for walls as it has the highest carbon dioxide emissions and has poor fire properties. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Rapporten behandlar energieffektivisering av Villa Vidas prefabricerade byggelement. I arbetet undersöks hur och med hjälp av vilka material en effektivisering av elementen kan gå till. I slutet av rapporten presenteras sedan det förslag till varje väggtyp som bedömdes som lämpligast att ersätta respektive standardalternativ med.

Dagens linjära ekonomi är inte hållbar. Europaparlamentets direktiv om avfall 2008/98/EG redogör för ett mål där 70 % av allt icke farligt bygg- och rivningsavfall ska vara förberett för återanvändning, materialåtervinning och övrig återvinning innan år 2020. En övergång mot en cirkulär ekonomi är därmed nödvändig. I en cirkulär ekonomi är tanken att det inte uppstår något avfall utan allt ses som resurser. Byggbranschen genererar idag en stor andel av den totala mängden avfall som uppstår i Sverige. Industriellt byggande, till skillnad från traditionellt byggande, är en metod för att tillverka byggnader som liknar tillverkningsindustrin och som bidrar till att produktionen kan kontrolleras. Produktionen består av upprepning och standardisering av arbetssätten samt sker i en väderskyddad miljö. Genom detta tillvägagångssätt kan ett arbetssätt för att öka cirkulariteten i produktionen möjliggöras och standardiseras. Studien syftar till att bidra med ökad kunskap om potentiella lösningar för att uppnå ökad cirkularitet för materialen gips, mineralull och trä vid industriellt byggande.   Studien har genomförts som en fallstudie hos ett industriellt byggföretag i norra Sverige som inkluderat observation, intervjuer och faktainsamling. Det industriella byggföretaget har två fabriker med olika grad av automatisering där volymer tillverkas på löpande band, för att sedan transporteras och monteras på byggarbetsplats. Utöver fallstudien har studien även kompletterats med en litteraturgenomgång för att bidra med en teoretisk grund. Litteraturgenomgången beaktar ämnesområdena: 1) avfall och avfallshantering inom byggbranschen, 2) avfallsförebyggande, återanvändning och återvinning, 3) cirkulär ekonomi, 4) hantering av gipsspill, 5) hantering av mineraullsspill och 6) hantering av träspill.   Studien föreslår att byggföretag i första hand bör förebygga, i andra hand återanvända och i tredje hand återvinna avfall för att uppnå ökad cirkularitet. Detta tillvägagångssätt kan tillämpas på samtliga materialfraktioner. Två alternativ för att uppnå ökad cirkularitet för gips är att transportera tillbaka gipset till tillverkaren samt tillverkning av brandbarriärer. Tre alternativ för att uppnå ökad cirkularitet för mineralull är att komprimera mineralullen till ett pulver som kan användas som fyllnadsmassa, riva mineralull till lösull samt fylla upp bjälklagen med de mineralullsspill som uppstår. Två alternativ för att uppnå ökad cirkularitet för trä är att klyva trä till ved samt låta en lokal aktör för biobränsle hämta upp avfallet, flisa det och sälja fliset. Studiens resultat tyder på att geografiska placering, produktionssystem och materialhantering är avgörande vid implementering av cirkulära lösningar hos byggföretag. Även byggföretagens inställning mot hållbarhet och viljan att söka nya lösningar för att uppnå ökad cirkularitet är viktigt i utvecklingen mot en cirkulär ekonomi. Kvalitén hos materialet, transporter och ekonomi kan utgöra hinder vid en eventuell implementering av cirkulära lösningar. Cirkulära lösningar kan komma att implementeras på bekostnad av ekonomi, logistik, produktion och andra viktiga faktorer hos byggföretag. Intressant vore att i fortsatta studier inkludera resonemang om ekonomisk lönsamhet för cirkulära lösningar då detta en viktig aspekt som styr en potentiell implementering.

The global climate situation today is strained, leading to both the need and the interest for the use of non-polluting materials to increase in the building sector. In Sweden, this sector accounts for about 18% of the country’s total domestic emissions of greenhouse gases, of which 55% occurs from heat losses in buildings. The need for increasing energy efficiency and using well-insulating and environmentally friendly materials can therefore be considered necessary. Bio-based materials such as wood fiber insulation are becoming increasingly more available on the market. These materials have an environmental advantage compared to mineral wool but are still being used on a smaller scale. The purpose of this study is to analyze and examine technical differences and other reasons why wood fiber insulation is being used to a lesser extent compared to mineral wool. Both a literature and an interview study were conducted to identify these reasons. The results showed differences in thermal conductivity and fire resistance between wood fiber insulation and mineral wool. Both types of mineral wools performed better in both categories. Several other factors besides technical differences were discovered to affect the use of wood fiber insulation. Respondents described the building sector as conservative, and slow in the process of implementing new materials. Concerns were raised about performance regarding fire and the durability of the wood fiber insulation over time. Price, low or non-existing interest amongst customers were two other factors highlighted in the interview study. All respondents viewed wood fiber insulation as an untested material and expressed a need for better documentation and guidelines to feel safe using or recommending the product. It was found in this study that the awareness and knowledge about the material amongst the interviewers was quite diverse. This may be due to low interest, low demand, or lack of marketing regarding wood fiber insulation. / Klimatsituationen i världen idag är ansträngd, och både intresset och behovet av att utveckla och använda miljövänliga material och produkter inom byggsektorn ökar. I Sverige står denna sektor för cirka 18% av landets totala inhemska utsläpp av växthusgaser och av dessa utgör omkring 55% uppvärmning för byggnader. Den största mängden energi går förlorad genom otillräckligt isolerade byggnader, vilket understryker behovet av att åtgärda dessa brister. Idag används huvudsakligen mineralullsisolering i Sverige för byggnation. Produktmarknaden erbjuder däremot också biobaserad isolering, där träfiberisolering är ett exempel. Träfiberisoleringen har fler miljömässiga fördelar jämfört med mineralull, men nyttjas i mindre skala. Denna studie syftar därför till att skapa förståelse och undersöka varför träfiberisolering används i mindre utsträckning. Målet är att identifiera samt redovisa tekniska och andra skäl till att användningen är begränsad. Två metoder tillämpades i studien för att kunna nå dess syfte och mål. Den ena var en litteraturstudie där skillnader mellan träfiberisolering och mineralull jämfördes på en teknisk nivå. Den andra var en intervjustudie med åtta nyckelaktörer i byggbranschen, som genomfördes för att erhålla en uppfattning om vilka faktorer som påverkade valet av isolering. Den tekniska jämförelsen utgick ifrån kategorierna värmeisolerande förmåga, samt brand-, fukt- och ljudisolerande aspekter. Fyra olika isoleringsprodukter från fyra olika tillverkare studerades, varav två var träfiberisolering och två var oorganiska mineralullstyper, i form av stenull och glasull.   Studiens tekniska jämförelse visade att träfiberisoleringen presterade sämre än mineralullen både gällande värmekonduktivitet och värmemotstånd. Den brandtekniska klassen för mineralull var klass A1, vilket är den högsta, medan träfiberisoleringen hade den lägsta klassificeringen med en E-klass. För fuktegenskapen ånggenomsläpplighet visade båda typer av mineralull samma värde, medan träfiberisoleringen hade lägre värden. Vattenabsorptionen för korttid och långtid, samt den ljudisolerande förmågan, kunde inte jämföras eftersom ingen prestanda var deklarerad i dessa kategorier för någon av produkterna. Utöver jämförelsen av teknisk prestanda undersöktes även skäl till att byggbranschens aktörer ofta väljer att använda mineralull hellre än träfiberisolering. Det konstaterades att flera faktorer än de tekniska skillnaderna påverkar i frågan. Flera aktörer påpekade att branschen var konservativ och det var en långsam process att implementera nya material. En annan faktor som lyftes av aktörerna var oro kring brandförmågan och hur den tekniska prestandan håller över tid. Prisskillnaden, samt att intresset för träfiberisolering hos beställare var lågt eller obefintligt, var två ytterligare anledningar som identifierades. Samtliga aktörer uttryckte också uppfattningen om träfiberisoleringen som ett obeprövat material med för låg dokumentationsgrad för att känna trygghet i att använda produkten. Fler anledningar kring träfiberisoleringens användning upptäcktes än de som från början fanns hypoteser kring. En av de större orsakerna var osäkerhetsfaktorer kring dokumentation och tekniska egenskaper för träfiberisolering. Andra skäl var branschens konservatism och långsamma utveckling, behov av trygghet i prestanda av garantiskäl, och viss misstro gällande tillverkares uttalanden om produkten. Generellt visade aktörerna spridd medvetenhet och kunskap kring materialet, vilket kan bero på lågt intresse, låg efterfrågan eller bristande marknadsföring av träfiberisolering.

One purpose of this work was to examine if a modification of the exterior insulation finishing system can lower the number of outer walls damaged by damp. The modification is the cut of the cellular plastic which is 45 degrees instead of a horizontal cut. One other purpose was; is cellular plastic or mineral wool better as insulation to minimize the dampness in this type of outer walls? A third purpose was to examine if there is any difference of dampness in the outer walls if using a gravel bed or concrete stones next to the outer wall. To examine these three purposes a laboratory experiment with three test walls with an exterior insulation finishing system was built. The difference between the three walls was the insulation. One wall was built with mineral wool with a horizontal cut, one with cellular plastic with a horizontal cut and the third with cellular plastic with a cut of 45 degrees. Simulations of pelting rain and measurements of dampness were carried out for 21 days. The measurements were taken at the same time every evening. After 21 days small samples of tree from the walls was weight, dried in an oven and then weight again to get the quantity of moisture in the samples before they were dried. A diffusion calculation of two outer walls, one with cellular plastic and one with mineral wool, was completed to examine the difference between the relative humidity in the walls. An identical calculation without a plastic film was executed too. The result of the calculations showed a minimal difference in the walls built with a plastic film. When the film was removed the result presented critical values. The result of the laboratory experiment indicates that the test wall with the cut of 45 degrees is better than the walls with a horizontal cut of the insulation. The differences were minimal but possible to read. Some critical, too high, values regarding the moisture content in wood were found and they came from the sills in the walls that had insulation with horizontal cuts. Of the two insulation types the result of calculations and laboratory experiment shows a minimal difference but they both indicates a better result for the mineral wool. The conclusion of this work indicates that cellular plastic with a 45 degree cut is slightly better than the horizontal cut. The comparison of cellular plastic and mineral wool indicates that the mineral wool is better. Another conclusion of this work is that the material on the ground next to the outer wall did not alter the dampness in the wall.

Historically, energy use in the operational phase has accounted for most of a building’s climate impact. This has been changed in recent decades because there has been a focus on developing energy-efficient buildings. A larger part of a building’s climate impact is caused by material manufacturing and production. To reduce a building’s climate impact alternative insulation materials can be used, for example hemp fibre insulation which is an organic and non-toxic material. The aim of this study is to find out if hemp fibre insulation can be implemented as a standard insulation material. By examining what factors are vital when choosing an insulation material this work intends to find out if the insulation properties of hemp insulation can fulfill the requirements by the constructor. To fulfill the aim, a combination of interviews, surveys and theoretical studies was used. The most crucial aspects when choosing insulation material are fire resistance, thermal conductivity and health aspects for the construction workers. The benefits with hemp insulation are primarily the negative emissions of carbon dioxide seen from a life cycle perspective, the possibility to cultivate the product within Sweden, its reusability and recyclability and that the insulation material are free from hazardous substances. The disadvantages are higher thermal conductivity, higher market price, lower fire resistance and limited accessibility on the Swedish market. Due to the disadvantages, it is difficult to implement hemp insulation as a standard insulation material today. The conclusions are that the environmental impact is not decisive for an entrepreneur today when choosing insulation material. However, it will most likely become a more essential factor in the future. Improving the building sector’s knowledge regarding hemp insulation, will presumably increase the usage of it. Although, for hemp insulation to become a competitor in the future, it is substantial to increase its fire resistance and the accessibility on the Swedish market. The development of the material and the market may be a contributing factor to achieve the global and national environmental goals.

The focus of the project is recycling of the insulation material mineral wool. The aim is to investigate the potential of using post-consumer wool from landfill as fiber reinforcement in a polymer matrix. Information gathering is conducted by a literature study on previous research, with focus on sustainability, circular economy and waste management. Potential is evaluated by producing test specimens, test mechanical properties with tensile and flexural tests, and conducting a life cycle assessment and economic analysis of the material. Mechanical properties of interest in this study are maximum stress and stiffness. The conclusion is that the manufacturing methods selected in the project do not achieve sufficient quality in the material to determine whether the fibers have the desired effect. Rock wool fibers do blend well with both polypropylene (PP) and high-density polyethylene (HDPE), but polymer composites with short fibers require control of fiber length, dispersion and direction, and the material needs to be free of pores which has not been achieved at this stage. As a result, unreinforced HDPE performs best in tensile tests (19,4 MPa in stress and 1,22 GPa Young’s modulus), in bending reinforced PP of virgin plastic achieves the highest stress and unreinforced PP the highest flexural modulus (74,1 MPa and 0,74 GPa respectively). The life cycle assessment shows that recycled rock wool fibers have potential to produce 60% less CO2 emissions than the equivalent glass fiber composite. In addition, stone wool fibers show the potential to save 30 000 SEK/ton compared to glass fiber, which corresponds to a 75% lower price. / Projektets fokus är återvinning av isoleringsmaterialet mineralull. Målet är att undersöka potentialen i att använda avfallet efter rivning eller renovering som fiberförstärkning i en polymermatris. Insamling av information sker genom att utföra en litteraturstudie på forskning, med fokus på hållbarhet, cirkulär ekonomi och avfallshantering. Materialets potential utvärderas genom att tillverka provstavar, testa mekaniska egenskaper med dragprov och böjprov, samt utföra livscykelanalys och ekonomisk analys av materialet. Mekaniska egenskaper av intresse i denna studie är maximal spänning och styvhet. Slutsatsen är att de valda tillverkningsmetoderna i projektet inte åstadkommer tillräcklig kvalitet i materialet för att kunna avgöra om fibrerna har önskad effekt. Fiber och matris blandar sig bra både i fallet med polypropen (PP) och hög-densitet polyeten (HDPE), men polymerkompositer med korta fibrer kräver kontroll av fiberlängd, spridning och riktning, och materialet behöver vara fritt från porer, vilket inte uppnåtts i detta stadie. Resultatet är att oförstärkt HDPE presterar bäst i dragprov (19,4 MPa i spänning och 1,22 GPa i E-modul), i böjning uppnår förstärkt PP av nyproducerad plast högst spänning och oförstärkt PP högst E-modul (74,1 MPa respektive 0,74 GPa). Livscykelanalysen visar att fibrer av återvunnen stenull har potential att bidra med 60% CO2-utsläpp än motsvarande komposit med glasfiber. Stenullsfibrer visar dessutom potential att spara 30 000 kr/ton jämfört med glasfiber, vilket motsvarar 75% lägre pris.