Under 2000-talet har fler och fler svenska byggnader drabbats av fuktskador som en följd av att byggnaderna har uppförts med den så kallade enstegsmetoden. Vid undersökningar som har gjorts av fasaden efter det att skadorna uppmärksammades, har det funnits att fasadkonstruktionen i sitt utförande blir mycket känslig för fukt. Denna känslighet för fukt hos fasaden har fram till dess att en rapport från SP släpptes år 2007, varit helt okänd för konsult- och  entreprenadbranschen. Frågan blir då vem som egentligen ansvarar för dessa skador. Enligt det standardavtal, AB 04, som används i dagsläget på byggmarknaden föreligger endast ett fel om en del av entreprenaden inte överensstämmer med kontraktshandlingarna. Detta medför att ett fel, för vilket entreprenören svarar, endast föreligger om entreprenören vid konstruktionen av entreprenaden har frångått från kontraktshandlingarna. Intressant blir då att studera konsultens ansvarssituation. Det standardavtal för konsultbranschen som används inom byggbranschen reglerar endast de yttre ramarna av konsultens professionsansvar. Detta medför således att det är av avgörande vikt att fastställa hur konsulten ska ha agerat för att denne ska kunna anses ha agerat i enlighet med de plikter som åligger konsulten inom ramen för professionsansvaret. Har konsulten brutit mot professionsansvaret torde bedömningen kunna bli att denne har handlat vårdslöst. Uppsatsen belyser de skyldigheter som åligger konsulten enligt dennes professionsansvar och om denne har agerat i enlighet med detta när projekteringen av de enstegstätade fasaderna gjordes. Uppsatsen utreder även om konsulten kan bli ansvarig gentemot annan än sin direkte medkontrahent och om det förfarande som konsulten har använt sig av kan bedömas som grovt vårdslöst. / During the later part of the 1900´s and the early part of the 21st century an increasing number of Swedish buildings have sustained damages because of moisture. These damages can be traced back to the usage of the ”Exterior Insulation and finishing system” or ”EIFS” when constructing the outer facade. The main problem when using the EIFS method, is that the facade becomes very susceptible towards moisture. The issue with moisture was completely unknown to the Swedish construction industry, until 2007, when a report from the Swedish National Testing Institute (SP) was released which addressed the problems. The question now arises who, in the construction industry, is to be held liable for these damages. In accordance with the standardized contracts that are being used in the construction industry, a fault for which the contractor is liable, only occurs if the contractor has built the construction in such a way that is not in compliance with the contract established between the parties, e.g. the construction differs from blue prints etc. This means that the contractor only is liable for damages which have occurred due to the contractors failure to build the construction in accordance with the contract. Therefore it is of importance to investigate whether the building designer is liable or not. The standardized contracts used for building designers, only regulate the outer limits of the designer ´s liability. Therefore it becomes very important to analyse what the designer has to have done in order to fulfil his duties as a professional. If the designer has not acted in accordance with the duties that are incumbent upon him as a professional, it is reasonable to believe that he has been negligent when designing a facade with the EIFS-method. The thesis aims to present the duties that are incumbent upon the designer as a professional, and to determine whether the designer has fulfilled these duties when designing a building using the EIFSmethod. The thesis also aims to investigate whether the designer can be held liable towards other parties than the contracting party.

När en konstruktion blir fuktskadad påverkas de ingående materialen på olika sätt och i vissa fall uppstår så kallad mikrobiell tillväxt som kan påverka människans hälsa. Det finns studier om hur människor reagerar på sådan mikrobiell tillväxt, hur materialen påverkas av olika fuktbelastningar och hur mycket pengar det kostar att byta ut denna konstruktion. Vad som inte finns är hur miljön påverkas att i förtid behöva byta ut en fuktskadad konstruktion. Utifrån ovan nämnda har detta examensarbete vid högskoleingenjörsprogrammet i Byggteknik och design vid Kungliga Tekniska Högskolan utförts.  Det har utförts tillsammans med AK-konsult Indoor Air AB och har i uppdrag att belysa vikten i att fuktsäkerhetsprojektera rätt utifrån ett miljöperspektiv, och att få faktiska siffror på hur mycket koldioxid det genererar att i förtid behöva byta ut en konstruktion. Rapporten är avgränsad till en putsad enstegstätad regelvägg som är uppbyggd enligt följande: utvändig puts, putsbärare av EPS, vindskyddsskiva, träreglar med mellanliggande värmeisolering, luft- och ångspärr och invändig skiva. Miljöpåverkan har beräknats i hur mycket koldioxid 1 m2 av denna konstruktion genererar. Koldioxidutsläppen för de ingående materialen har i största möjliga mån beaktats och beräknats utifrån råvaruutvinning, transport av råmaterial, tillverkning av produkter och transport fram till byggarbetsplatsen. För att kunna beräkna transporter av material och arbetskraft för uppförandet av konstruktionen har en fiktiv byggarbetsplats bestämts (Hammarby Sjöstad, Stockholm). Även för att ge en bättre bild om hur stora koldioxidutsläppen är vid transport av material och hur ett verkligt fall kan se ut har en fiktiv väggyta på 198 m2 valts att studeras. De emissionsvärden som använts i denna rapport baseras i första hand på de olika materialtillverkarnas byggvarudeklarationer samt samtal med miljöansvariga på de berörda företagen. För att lättare kunna jämföra resultaten av de ingående materialen i detta examensarbete presenteras de i form av utsläpp av totalt kilo koldioxid per mängd material [kgCO2/mängd material]. Det presenteras även fyra olika uppbyggnader av den putsade enstegstätade regelväggen. Det för att visa hur miljön påverkas om tjockputs eller tunnputs används tillsammans med glasfiberarmerad vindskyddsskiva eller en pappbeklädd vindskyddsskiva med en kärna av gips. Dessa olika typer av väggkonstruktionerna betecknas vägg 1, 2, 3 och 4 i rapporten.  De resultat som tagits fram visar att det genereras ungefär lika mycket koldioxid att byta ut 198 m2 av den angivna väggkonstruktionen som att köra en bensindriven personbil nästan ett halvt varv runt jorden (jordens omkrets är ca 4000 mil). Resultaten visar att det är små skillnader i koldioxidutsläpp vad det gäller de olika väggkonstruktionerna. Vägg 2 genererar den största mängden koldioxid, totalt 3223 kgCO2 (1 m2 genererar 16 kgCO2), följt av vägg 1 som genererar 3206 kgCO2 (1 m2 genererar 16 kgCO2). Resultaten visar att produktion av material står för den största individuella delen av utsläpp, 2181 kg koldioxid (ca 2/3 av de totala koldioxidutsläppen) för vägg 2. Där bidrar glasullen med den ingående största delen 891 kgCO2 (41 % av det totala koldioxidutsläppet från materialtillverkning), följt av armeringsnätet på 364 kgCO2 (17 % av det totala koldioxidutsläppet från materialtillverkning). Materialtransporter står för ungefär 505 kg koldioxid (ca 1/6 av de totala koldioxidutsläppen) och styrs främst av typ av lastbil, avverkad sträcka samt lastutnyttjande. Persontransporter till och från arbetsplatsen står för ungefär 537 kg koldioxid (ca 1/6 av de totala koldioxidutsläppen) där mängden koldioxid främst styrs av antalet arbetade dagar samt typ av transportfordon. Den genererade mängden koldioxid för ett totalt utbyte av en väggkonstruktion på 198 m2 skulle, omräknat i svensk elmix, förbruka en energimängd som skulle räcka till byggnadens specifika energianvändning i 17,9 år. Ca 36 % av byggnadens förväntade livslängd på 50 år. Resultaten i denna rapport visar att det ur ett miljöperspektiv är viktigt att lägga stor vikt vid fuktsäkerhetsprojektering. Detta för att påverkan på miljön kan begränsas avsevärt om konstruktioner inte behöver bytas ut i förtid pga. omfattande fuktskador. Med tanke på hur många kvadratmeter dylik fasad som byggts finns högst sannolikt en tämligen stor miljöskuld inbyggd i denna fasadtyp. / When a structure is damaged by moisture, the materials are affected in different ways and sometimes this moisture will lead to mould growth that can affect the human health. Today we can read studies about how human health reacts to this mould growth, how materials reacts and how much money it costs to rebuild the moisture damaged structure. What we don´t know is how much impact it will have on the environment to replace a moisture damaged structure with a new one. From these initial sentences is this degree project in building technology, first level at the Constructional engineering and design program at Kungliga Tekniska Högskolan. This thesis is commissioned by AK-konsult Indoor Air AB and is supposed to highlight the importance of protecting structures against moisture damage from an environmental point of view.  Furthermore it will also result in real figures over how much carbon dioxide a premature replacement will generate. This thesis will strictly look at an insulated, rendered, unventilated and undrained stud wall. It is build-up as: exterior plaster, plaster base (EPS), wind protect-board, wooden framework with insulation, polyeten sheet and interior board. The environmental impact will be measured in how much carbon dioxide 1 m2 of this wall construction will generate. Carbon dioxide emissions from wall materials have been calculated on the basis of resource extraction, transportation of raw materials, manufacturing of products and transportation to construction site. To make the transportation calculations possible a fictitious construction site has been determined (Hammarby Sjöstad, Stockholm). Also to provide a better picture of how big the emissions are from transportations and how a real case scenario can look like have a 198 m2 wall been calculated. The carbon dioxide emissions in this report are in first hand based on material manufacturer’s environmental declarations and dialogues with environmental specialists at manufacturers. To make the comparison of the result easier between the construction materials they all will be presented in terms of kilo carbon dioxide [kgCO2/amount material]. The result will also present four different types of the above named wall construction. That is to show how the environment affects if thick or thin plaster is used together with fiberglass reinforced wind protect-board or papercoated wind protect-board with gypsum core. These different types of wall construction will in the report be named as wall 1, 2, 3 and 4. The result from this report show that it is generating approximately the same amount of carbon dioxide to change the moisture damage wall as to drive a gasoline-powered car halfway around the earth (diameter approximately 4 0000 kilometers). The results show that it is small differences in carbon dioxide between the four types of wall constructions. Wall 2 generates the largest amount of carbon dioxide emissions, total 3223 kilo (1 m2 generates 16 kgCO2), followed by wall 1 that generates 3206 kilo carbon dioxide (1 m2 generates 16 kgCO2). The result also shows that the largest amount of emissions is created by the production of the new materials, 2181 kilo carbon dioxide (approximately 2/3 of the total carbon dioxide emissions). Where the largest amount of emissions comes from glass wool with 891 kilo carbon dioxide (41 % of the total carbon dioxide from the material production), followed by reinforcement mesh with 364 kilo carbon dioxide (17 % of the total carbon dioxide emissions from material production). Transportation of materials stands for 505 kilo carbon dioxide, slightly less than 1/6 of the total, with key parameters distance, type of vehicle and load utilization. Transportation of labor stands for approximately 537 kilo carbon dioxide slightly more than 1/6 of the total carbon dioxide emissions where the key parameters are number of worked days and type of transportation. The generated carbon dioxide emissions to build a new 198 square meter wall construction corresponds to the specific energy use for a normal house (198m2) for over 17,9 years. Approximately 36 % of the buildings expected life-span of 50 years. The result shows that it is important from an environmental point of view to protect constructions from moisture damage. That is because the fact of not needing to premature replace the moisture damaged construction can considerably reduce the environmental impact. Considering how many such facades that are built is it most likely a rather large environmental liability built in this facade type.

One purpose of this work was to examine if a modification of the exterior insulation finishing system can lower the number of outer walls damaged by damp. The modification is the cut of the cellular plastic which is 45 degrees instead of a horizontal cut. One other purpose was; is cellular plastic or mineral wool better as insulation to minimize the dampness in this type of outer walls? A third purpose was to examine if there is any difference of dampness in the outer walls if using a gravel bed or concrete stones next to the outer wall. To examine these three purposes a laboratory experiment with three test walls with an exterior insulation finishing system was built. The difference between the three walls was the insulation. One wall was built with mineral wool with a horizontal cut, one with cellular plastic with a horizontal cut and the third with cellular plastic with a cut of 45 degrees. Simulations of pelting rain and measurements of dampness were carried out for 21 days. The measurements were taken at the same time every evening. After 21 days small samples of tree from the walls was weight, dried in an oven and then weight again to get the quantity of moisture in the samples before they were dried. A diffusion calculation of two outer walls, one with cellular plastic and one with mineral wool, was completed to examine the difference between the relative humidity in the walls. An identical calculation without a plastic film was executed too. The result of the calculations showed a minimal difference in the walls built with a plastic film. When the film was removed the result presented critical values. The result of the laboratory experiment indicates that the test wall with the cut of 45 degrees is better than the walls with a horizontal cut of the insulation. The differences were minimal but possible to read. Some critical, too high, values regarding the moisture content in wood were found and they came from the sills in the walls that had insulation with horizontal cuts. Of the two insulation types the result of calculations and laboratory experiment shows a minimal difference but they both indicates a better result for the mineral wool. The conclusion of this work indicates that cellular plastic with a 45 degree cut is slightly better than the horizontal cut. The comparison of cellular plastic and mineral wool indicates that the mineral wool is better. Another conclusion of this work is that the material on the ground next to the outer wall did not alter the dampness in the wall.

Trenden i byggbranschen är att efterfrågan på täta, energisnåla byggnader ökar. Passivhus och andra lågenergikonstruktioner blir vanligare och vanligare. Riskerna med att bygga in organiskt material som trä i dessa konstruktioner har fått branschen att börja titta på alternativa material. Lättbetong är ett material som både har bärande och isolerande egenskaper. Dessutom är det inte organiskt vilket gör det okänsligt för mikrobiell påväxt. Det som är intressant med lättbetong, ur fuktsynpunkt, är att materialet levereras från tillverkare med en stor mängd byggfukt. Våren 2014 färdigställde Bollnäs Bostäder passivhus- projektet Sundsbro i Bollnäs, där lättbetong ingår i utfackningsväggarna. Sett inifrån består väggen av ett tunt lager kc-puts, lättbetong, cellplast, mineralull, kc-baserad grovputs och ytputs. I detta arbete användes projektet i Bollnäs som referensobjekt och en risk- och känslighetsanalys av väggkonstruktionen utfördes. Arbetet utreder risken för fuktrelaterade problem med väggen vid de extra uttorkningsinsatser som vidtogs i referensobjektet och vid normala uttorkningsbetingelser. Vidare utreds vilka parametrar som är viktiga för väggens fuktfunktion och vad man behöver tänka på när man projekterar och bygger i lättbetong. Arbetet har genomförts i samarbete med AK-Konsult Indoor Air AB och deras senior konsult Anders Kumlin. Fuktberäkningsprogrammet WUFI Pro 5.3 har använts för simuleringar. Beräkningarna gjordes endimensionellt på väggkonstruktionen. Resultaten med den ökade uttorkning som utfördes i referensobjektet visar inget högre fuktinnehåll längst ut i väggen på grund av byggfukt från lättbetongen som vandrar utåt. Farhågan var att så skulle kunna ske och att det skulle kunna leda till mögelproblem. Däremot visar resultaten att bygg-fukt från putsen kan fukta upp mineralullen. Det finns dock inga kända skadefall av detta slag och därför dras ändå slutsatsen att konstruktionen är riskfri. Tack vare en förutseende fukt-projektering och väl utförd uttorkning eliminerades risken för mögel. Hade inte dessa åtgärder vidtagits så visar resultaten att en liten mängd byggfukt hade kunnat vandra utåt och kondensera i mineralullen under första vintern. Då hade det funnits risk för mikrobiell påväxt. Detta visar att det är av största vikt att utföra en noggrann fuktprojektering vid byggnation av välisolerade hus i allmänhet och i synnerhet när lättbetong används. Lyckligtvis gjordes detta på ett bra sätt i referensprojektet. Känslighetsanalysen visar att isoleringens diffusionstäthet är avgörande för hur stor del av bygg-fukten som kan vandra utåt och därmed hur stor risken för problem blir. Lägre täthet ger större risk och högre täthet reducerar risken. Resultaten visar också att det är viktigt att inte montera täta skikt på insidan för tidigt. Den allmänna rekommendationen från leverantör är att lättbetongen skall torkas till 15 % fuktkvot på 50 millimeters djup innan målning och tapetsering på insida vägg får ske. Studien visar att detta är ett för högt fukttillstånd om det skikt som appliceras på insida vägg är tätt. Lättbetongen bör torkas till 5 % på 50 millimeters djup innan helt täta skikt kan monteras utan mögelrisk. / The trend in the construction industry is that the demand for tight, energy-saving buildings is rising. Passive houses and low energy constructions are becoming more and more common. The risk with using organic material in this type of constructions has made the industry look at alternative materials. Aerated concrete is a material that has both load-bearing and insulating properties. In addition to that it is not organic, which makes it insensitive to microbial growth. What is interesting with aerated concrete, from a moisture point of view, is that the material is delivered from the producer with a large amount of construction moisture. In the spring of 2014, the passive-house project Sundsbro in Bollnäs with aerated concrete in the wall construction, was finished by Bollnäs Bostäder. In this study the project in Bollnäs was used as reference object and a risk- and sensitivity analysis was made. The study examines the risk of moisture related problems with the wall construction during normal dehydration conditions and after the increased dehydration efforts that were taken in the reference project. The study also examines which parameters are important for the moisture function of the wall construction and what you need to think about when you project and build with aerated concrete. The job has been done in cooperation with AK-Konsult Indoor Air AB and their senior consultant Anders Kumlin. The moisture calculation program WUFI Pro 5.3 has been used for simulations. The results with the increased dehydration that was used in the reference project show no increased moisture content in the outer parts of the construction due to construction moisture from the concrete that wanders outwards. The concern was that so could happen and that it would lead to mould problems. However the results show that construction moisture from the exterior plaster can moisten the mineral wool. There are no known damage cases of this sort and therefore the conclusion is that the construction is free of risk. Thanks to a foreseeing moisture projection and a well performed dehydration the risk of mould was eliminated. If these measures would not have been taken, the results show that a small amount of construction moisture could have wandered outwards and condensed inside the mineral wool during the first winter. Then there would have been a risk of microbial growth. This shows that it is very important to carry out a detailed moisture projection when constructing well insulated houses in general and when using aerated concrete in particular. Fortunately this was properly done in the reference project. The sensitivity analysis shows that the diffusion resistance of the insulation decides how much of the construction moisture that can wander outwards and consequently the size of the problem risk. Results also show that it is crucial not to apply sealing layers on the inside of the wall too early. The general recommendation from the supplier is that the aerated concrete should be dried to 15 % moisture ratio on 50 millimeter depth before painting and paper hanging on the interior surface of the wall can be done. The study shows that the concrete still is too damp at that stage if the layer applied on the inside of the wall is impermeable. The concrete should be dried down to 5 % moisture ratio before sealing layers can be applied without mould risk.