Idag ökar man isoleringen alltmer i takkonstruktion för att spara energi. Ökad mängd isolering minskar temperaturen över takets yttre delar och höjer den relativa fuktigheten där.  Dessutom finns risk att fuktigt material byggs in mellan alltmer täta skikt vilket leder till att det tar längre tid för byggfukten att torka. Detta resulterar i en ogynnsam fuktfördelning med höga relativa fuktigheter över konstruktionen där risken för mikrobiell påväxt ökar. Syftet med denna studie är att utreda hur fuktomlagring sker baserad på inbyggnadsfuktkvoten i välisolerade parallelltak. För att göra riskbedömning av olika takkonstruktioner har fuktsimuleringar gjorts i Wufi 2D där resultat analyserats i Wufi Bio för bedömning av risknivå för mikrobiell påväxt. Resultaten indikerar klart skillnad mellan val av ventilerad och oventilerad takkonstruktion. Det råder även en skillnad mellan val av isoleringsmaterial, takets färdigställandedatum, takets exponeringsriktning och takets utvändiga ytskikt. Slutsatsen är att det råder en större risk för mikrobiell påväxt hos oventilerad takkonstruktion, takkonstruktion som färdigställs under höst (den 1 oktober) jämfört med vår (den 1 april), takkonstruktion som är exponerad mot norr jämfört med söder samt takkonstruktion med utvändigt ytskikt av plåt istället för sedum. / Today there's an increase in the use of insulation in roof constructions in order to save energy. Increased amount of insulation allows temperature drops in the outer layers of the roof resulting in higher relative humidity in the surrounding construction.  There is also a risk that moist materials are built-in between tight layers which contributes to longer drying processes in order for the moisture to successfully dry out. This also contributes to an unfavorable divide in moisture with high relative humidity settling on top of the construction where risk of microbial growth is the greatest. The aim of this study is to investigate how moisture behaves based on the mounting quota of moist in well insulated parallel roof constructions. To make a risk assessment of different roof constructions, different simulations have been created in Wufi 2D where results are further analyzed in Wufi Bio for final assessment on whether there is an apparent microbial advantage. The result help shimmer light on the differences between ventilated and unventilated roof constructions. There is also an evident importance in choice of insulation materials, the finish-date for the roof, exposure vulnerability and the outer coating of the roof. The conclusion is that there is a greater risk of microbial damages in unventilated roof constructions when comparing the roof construction that is finished first of October in comparison to first of April, the roof construction that is exposed to north rather than south and to the roof construction with outer surface layer of tin rather than sedum.

To save energy it’s popular to build houses with low energy loss. In these houses the walls are keeping a lower temperature in the external side which leads to a higher relative humidity. In addition more material, such as wood studs, are used which means that there is more moisture to dry. More moisture in combination with higher relative humidity may pose a higher risk of microbial growth. The purpose of this study was to investigate what is a reasonable moisture content in wood studs in four different well-insulated exterior walls. It has also been investigated how moisture rearrangements effect the exterior walls. The software Wufi2D, which does moisture-simulations, was used to collect data. The results have been analyzed in Wufi Bio which showed that the moisture content should be somewhere between 12.5 to 18.5%, depending on how the wall is built. The conclusions are that windbreaks vapor resistivity is essential for what is a reasonable built in moisture content in the wood studs. Depending on the materials that are used, it´s important to consider how much moisture the wall construction contains.

By recycling and reusing materials to close the resource cycle and move towards a circular economy, waste can be significantly reduced. At the same time, cities and regions offer opportunities to practice circular economy. As the main source of waste in the EU, the construction industry needs to both improve the recycling rate and find alternatives with a lower carbon footprint. Mineral wool waste is often considered non-recyclable, but the disposal of landfill will no longer be suitable in the medium to long term. At the same time, mineral wool can react with the alkaline activator to generate alkali activated concrete (AA concrete), which can be used as a substitute for cement concrete. This study is conducted on building typology to track mineral wool from individual building levels in Swiss dwellings over time and space. Afterward, Geographic Information System (GIS) was used to select the suitable location for establishing a mineral wool recycling plant, considering accessibility and transportation distance. Finally, using the life-cycle assessment (LCA) framework, emissions are calculated through the production phase. The results revealed that the mineral wool stock shows an increasing trend from 2020 to 2035, and can provide a stable supply. In addition, using mineral wool waste to produce AA concrete can effectively reduce CO2 emissions. Therefore, mineral wool waste has the potential to become raw material for alkali-activated materials (AAMs). Recycling factories can be set up in Zug, Zurich, and Bern as a priority. The recycling of mineral wool can be seen as a practical application of the circular economy strategy in the framework of urban planning.

This report is a life cycle assessment of a relatively newly built semidetached passive house/low energy house located in Östersund/Jämtland. The analysis concentrates on the building materials in the construction phase and the energy in the use phase for 50 years. The construction phase include frame, foundation, interior and exterior walls, ceiling and roof, middle floor structure, floor coverings, interior and exterior doors, windows, interior staircase with banisters, stove and FTX-ventilation system. The inventory to obtain the volume of each material has been made with the help of blueprints and interviews. The inventory of the use phase has been made using measurements from a parallel study by Itai Danielski of the energy use in the house (Danielski, Svensson & Fröling, 2013). The database Ecoinvent has been used to get a result for the volume and energy values. The inventory data is allocated and the characterization methods GWP, CED (cumulative energy demand) and USEtox are used. The aim of this study was to compare the construction phase with the use phase to see which phase that has the highest energy values ​​and environmental impact. Another goal was to examine which materials in the construction phase that has the highest embodied energy and environmental impact. The result shows that in a comparison between the construction phase and the use phase, and when considering the parameters included in this study, the use phase has the highest values for global warming potentials (around 54 %), cumulative energy demand (around 80 %), ecotoxicity (around 56 %), human non-carcinogenic toxicity (around 77 %) and total human toxicity (around 75 %). The construction phase has the highest values for human carcinogenic toxicity (around 57 %). Even if the use phase has the highest values in most categories the construction phase also has high values. As buildings become more energy efficient and with increasing use of renewable energy, the construction phase becomes more important from an environmental perspective. This means that the material choices which are made in passive houses become increasingly important if passive houses should be considered to be environmentally friendly also in the future. The study also shows that the FTX-ventilation system, some of the insulation materials (with cellular plastic sheets and rock wool in top), metals (with sheet metal roofing of steel in top), glued laminated timber and wood fiber boards  have some of the highest values of environmental impact and the highest embodied energy. These materials should in future buildings be considered, if possible, to be replaced with materials with less environmental impact. / Den här rapporten är en livscykelanalys av ett relativt nybyggt passivhus/lågenergihus som också är ett parhus (ett hus delat i två separata lägenheter) beläget i Östersund/Jämtland. Analysen koncentrerar sig på byggnadsmaterialen i konstruktionsfasen och energin i användningsfasen under 50 år. Konstruktionsfasen inkluderar stomme, grund, inner- och ytterväggar, inner- och yttertak, mellanbjälklag, golvbeklädnader, inner- och ytterdörrar, fönster, invändig trappa med trappräcke, kamin och FTX-ventilationssystem. Inventeringen för att få fram volymen på varje material har gjorts med hjälp av ritningar och intervjuer. Inventeringen av användningsfasen har gjorts med hjälp av mätvärden från en parallell studie av Itai Danielski på energianvändningen i huset (Danielski, Svensson & Fröling, 2013). Databasen Ecoinvent har sedan använts för att få fram ett resultat för volym- och energivärdena. Inventeringsdatan är allokerad och karaktäriseringsmetoderna GWP (globalt uppvärmingspotential), CED (kumulativt energibehov) och USEtox (toxicitet) har använts. Målet med studien är att jämföra konstruktionsfasen med användningsfasen för att kunna se vilken fas som har högst energivärden och miljöpåverkan. Målet är också att undersöka vilka material i konstruktionsfasen som har högst förkroppsligad energi och miljöpåverkan, i syftet att eventuellt kunna byta ut vissa material till miljövänligare alternativ, för att få ett miljövänligare hus i framtida liknande byggnationer. Resultaten visar att i en jämförelse mellan konstruktionsfasen och användningsfasen, och med hänsyn till de parametrar som ingår i studien, att användningsfasen har de högsta värdena för globalt uppvämingspotential (runt 54 %), kumulativt energibehov (runt 80 %), ekotoxicitet (runt 56 %), human icke-cancerogen toxicitet (runt 77 %) och total human toxicitet (runt 75 %). Konstruktionsfasen har högst värden för human cancerogen toxicitet (runt 57 %). Även om användningsfasen har högst värden i de flesta kategorierna så har även konstruktionsfasen höga värden. Ju mer energieffektiva husen blir och med en ökad användning av energi från förnyelsebara källor, desto viktigare blir konstruktionsfasen ur ett miljöperspektiv. Det betyder att materialvalen som görs i huset blir väldigt viktiga om passivhus ska fortsätta anses som miljövänliga även i framtiden. Denna studie visar också att FTX-ventilationssystemet, några av isoleringsmaterialen (med cellplasten och stenullen i topp), metallerna (med plåttaket av stål i topp), limträbalkar och träfiberskivor har några av de högsta värdena av miljöpåverkan och den högsta förkroppsligade energin. Dessa material borde i framtida byggnationer övervägas att om möjligt ersättas med andra material med mindre miljöpåverkan.

Kemiska arbetsmiljörisker förekommer inom ett flertal branscher och behöver förebyggas för att skydda arbetstagare mot ohälsa, sjukdom och olycksfall. Det förebyggande arbetet görs genom att identifierade risker bedöms och kontrolleras med ändamålsenliga åtgärder, med målet att riskerna minskar eller helt försvinner. Att genomföra kemiska riskbedömningar är dock ofta både svårt och komplext med många olika aspekter att beakta och kräver både tid och kunskap. Som ett sätt att förenkla och effektivisera processen kring kemisk riskbedömning önskar Skanska, ett företag inom bygg- och anläggningsbranschen, se över om det är möjligt att återanvända kemiska riskbedömningar. Syftet med detta examensarbete blev därmed att utreda möjligheten i återanvändning av redan genomförda kemiska riskbedömningar där de kemiska produkterna ska användas igen. Utredningen har fokuserat på fördelar, hinder eller svårigheter och förutsättningar för återanvändning. Europeiskt och svenskt regelverk och vetenskaplig litteratur har genomlysts och data har samlats in från intervjuer med olika nyckelpersoner på tre arbetsplatser inom Skanska samt utifrån riskbedömningar av några utsedda produkter. Resultatet har därefter jämförts med svenskt regelverk, för att därigenom dra slutsatser om möjligheten i återanvändning av kemiska riskbedömningar. Examensarbetet har resulterat i slutsatsen att återanvändning av kemiska riskbedömningar bör vara möjlig, under förutsättning att de mallar eller checklistor som används som stöd uppfyller de krav som finns för kemisk riskbedömning. Det behöver säkerställas genom ändamålsenliga rutiner av personal med rätt kompetens om kemiska arbetsmiljörisker. Det behöver också stämmas av att exempelvis arbetssätt, omgivning och tillgången av åtgärder är likvärdiga på den arbetsplats som först genomfört riskbedömningen, och den arbetsplats som därefter återanvänder riskbedömningen, eller att dessa faktorer kan bli likvärdiga genom vidtagna åtgärder. Några risker eller hinder för återanvändning har identifierats. En av de mest framträdande riskerna är att kemiska arbetsmiljörisker förbises i samband med återanvändningen och därigenom också de åtgärder som behöver vidtas. Orsaker till detta kan vara bristande kunskap och engagemang eller möjligen fusk och slarv. I situationer där arbete ska ske med farligare kemiska produkter kan det vara svårare med återanvändning av riskbedömningar. Några fördelar med återanvändning bedöms vara förkortad tidsåtgång för kemiska riskbedömningar, en effektivare hantering, samt ett ökat stöd och lärande om kemiska arbetsmiljörisker genom att man lär av varandra och tidigare riskbedömningar. Möjligen kan återanvändning också bidra till att fler riskbedömningar genomförs, för att därigenom trygga yrkesarbetarnas säkerhet och hälsa. / Chemical risks in the work environment occur in several industries, and need to be prevented to protect workers from ill-health, illness and accidents. By performing risk assessments and taking appropriate measures, it is possible to reach the goal to reduce or even eliminate chemical risks. However, performing chemical risk assessments is often a quite difficult and complex issue with several different aspects to consider, requiring both time and knowledge. As a way to simplify and streamline the process of chemical risk assessment, Skanska, a company within the construction industry, wants to investigate whether it is possible to reuse chemical risk assessments. The purpose of this thesis was thus to investigate the possibility of reusing already performed chemical risk assessments in situations where the chemical products will be used again. The investigation has focused on the advantages, obstacles or difficulties and prerequisites for reuse. European and Swedish regulations and scientific literature have been reviewed and data have been collected from interviews with managers, safety representatives and employees at three workplaces at Skanska and from performed risk assessments of some selected products. Thereafter, the results have been compared with Swedish regulations, in order to draw conclusions about the possibility of reusing chemical risk assessments. The conclusion is that it should be possible to reuse chemical risk assessments, provided that the templates or checklists used as a support meet the requirements for chemical risk assessments. This needs to be ensured through appropriate routines by personnel with the right expertise about chemical risks in the work environment. It must also be ensured that some factors, as way of working, the work environment and measures taken, need to be similar for the workplace first performing the risk assessment, and the workplace that will reuse the same risk assessment, or at least that these factors can become similar after measures taken. Some risks or obstacles of reusing chemical risk assessments have been identified. One of the most prominent risks is that chemical hazards will be missed and thereby also the measures that need to be taken. This may be due to lack of knowledge and commitment or possibly cheating or carelessness. In situations where more hazardous chemical products are being used, it may be more difficult to reuse risk assessments. Some benefits of reusing risk assessments may be less time required for chemical risk assessments, more efficient management and increased support and learning about chemical hazards by learning from each other and previous risk assessments. Possibly, reuse can also contribute to more risk assessments being carried out, thereby ensuring the safety and health of professional workers.