Trots att svensk ull är ett biobaserat, lokalt producerat och återvinningsbart material med stor cirkulär potential, kasseras mer än hälften av den svenska ullen som en biprodukt från köttindustrin. Den främsta orsaken är bristen på infrastruktur för inköp, produktion och storskalig insamling samt avsaknaden av standardiserade klassificerings- och kvalitetssäkringsmetoder. År 2023 publicerades den första svenska ullstandarden som en del av The Swedish Wool Initiative för att etablera ett nationellt klassificeringssystem som bygger på tio olika kvalitetstyper från A till I och syftar till att skapa ett gemensamt språk, möjliggöra storskalig insamling och kvalitetssäkring av svensk ull. Trots införandet av denna standard kvarstår flera utmaningar, såsom bristen på praktisk validering och standardens träffsäkerhet vilket leder till osäkerhet längs värdekedjan och produktionskomplikationer. Syftet med studien är att undersöka om ullen från tre svenska ullinsamlingar korrekt kan klassificeras enligt deras egen bedömning. Genom att noggrant granska och analysera ullen utvärderas hur väl den överensstämmer med den nya ullstandarden och hur ull från samma kvalitetstyp skiljer sig mellan leverantörerna. Analysen omfattar fiberkarakerisering baserad på parametrar som fiberlängd, finhet, krusighet, färg, vegetabiliskt material och tvärsnitt. Slutligen används statistiska metoder, inklusive ANOVA, för att identifiera spridning och signifikanta skillnader mellan de undersökta ullsorterna. Resultaten visade på att samtliga ullsorter faller under kvalitetstyp E enligt standardens intervall, men vissa resultat sträcker sig utanför intervallen. En ullsort (Ö1) avvek betydligt i krusighet och kunde potentiellt klassificeras annorlunda om krusighet var en parameter i standarden. Trots stora spridningar i parametrar som finhet, krusighet och fiberlängd, samt färg och vegetabiliskt material, visade ANOVA-analyser ingen signifikant skillnad mellan de olika ullinsamlingarna. Den observerade variationen inom insamlingarna var större än mellan dem, vilket tyder på stor variation i svensk ull utan tydliga skillnader mellan insamlingarna. / Despite being a bio-based, locally produced, and recyclable material with significant circular potential, more than half of Swedish wool is discarded as a byproduct of the meat industry. The main reasons for this are the lack of infrastructure for procurement, production, and large-scale collection, as well as the absence of standardized classification and quality assurance methods. In 2023, the first Swedish wool standard was published as part of The Swedish Wool Initiative to establish a national classification system based on ten different quality types from A to I. This initiative aims to create a common language, enable large-scale collection, and ensure the quality of Swedish wool. Despite the introduction of this standard, several challenges remain, such as the lack of practical validation and the accuracy of the standard, leading to uncertainty along the value chain and production complications. The purpose of this study is to investigate whether the wool from three Swedish wool collections can be correctly classified according to their own assessment. By carefully examining and analyzing the wool, the study evaluates how well it conforms to the new wool standard and how wool of the same class differs between suppliers. The analysis includes fiber characterization based on parameters such as fiber length, fineness, crimp, color, vegetable matter, and cross-section. Finally, statistical methods, including ANOVA, are used to identify the distribution and significant differences between the wool types studied. The results showed that all wool types fall under quality type E according to the standard's intervals, but some results extend beyond these intervals. One wool type (Ö1) deviated significantly in crimp and could potentially be classified differently if crimp was a parameter in the standard. Despite large variations in parameters such as fineness, crimp, fiber length, color, and vegetable matter, ANOVA analyses showed no significant difference between the different wool collections. The observed variation within collections was greater than between them, indicating a large variation in Swedish wool without clear differences between the collections.

Syntetiska material står idag för merparten av produktionskedjan för textilmaterial globalt. Behovet av biobaserade regenererade fibrer ligger i framkant när det gäller framtida val för produktion av textilmaterial i samband med målen för hållbar utveckling. I Sverige produceras upp till ca 1000 ton ull per år där endast 46% av ullen faktiskt bearbetas. Svensk gotland- och leicester ull har tidigare ansetts vara svåra att spinna till garn på grund av dess långa fibrer och låg filtbarhet. I och med att en stor del av textilindustrin förflyttades utomlands i slutet av 1960-talet försvann också delar av värdekedjan som då fanns tillgängliga för att möjliggöra förädling av den svenska ullen. Flera delar av den textila värdekedjan för svensk ull som saknats håller idag på att återuppbyggas och initiativ och projekt pågår för att utveckla och återupprätta den svenska ull- industrin. I detta arbete jämförs de två svenska ullkvaliteterna gotlands- och leicesterull och karakteriseras på fiber- och garnnivå utifrån sina textila egenskaper för tillverkning av vävt ulltyg, i syfte att användas som möbeltyg. Detta utförs genom att studera beteendet hos olika typer av bindningar i avseende på dess nötningsbeständighet, samt upphov till pilling och luddighet. Resultaten kopplas till de olika garnens styrkeegenskaper, där garner som innehåller leicesterull uppvisade en styrka på över 3000 cN vid brott, vilket visade sig vara högre än motsvarande resultat som erhållits av gotlandsullen. Vikten av bindningstyp som bör användas vid vävning av ulltyger belyses såväl som analysering av de effekterna som slutbehandlingar ger. Vid val av de olika bindningstyperna satin med olika stigningstal - varprips och halvpanama - som testats för sin prestanda, visade sig varprips och halvpanama vara väl lämpade för vävt möbeltyg av ull. Varpripsbindningens konstruktion visade att varptrådarna slits ut vid nötning medan väfttrådarna skyddas underifrån, vilket spelar roll för produktion och utveckling av tyger utifrån ekonomiska aspekter. Alla provkroppar klarade nötningsbeständighet upp till 50 000 varv enligt Martindale-metoden, med undantag för ytliga skador där satinen bildade noppor i ett tidigt skede och påvisade en högre risk till slitage. Dekatering som utfördes visade sig bidra till att ullväven erhöll en högre glans och högre dimensionsstabilitet och anses därmed vara en relevant slutberedning för ullväven. Svedning bidrog till en minskad ytluddighet som önskat. Tvättning i foulard gav bindningarna i väven högre stabilitet till följd av filtningsprocessen men resulterade däremot i en viss oönskad nyansskillnad. / Synthetic materials currently account for the majority of the textile material production chain globally. The need for bio-based regenerated fibers is at the forefront of future choices for the production of textile materials in the context of the Sustainable Development Goals. In Sweden, up to about 1000 tons of wool are produced per year where only 46% of the wool is actually processed. Swedish Gotland and Leicester wool has previously been considered difficult to spin into yarn due to its long fibers and low feltability. With the relocation of a large part of the textile industry abroad in the late 1960s, parts of the value chain that were then available to enable the processing of Swedish wool also disappeared. Several parts of the textile value chain for Swedish wool that were missing are now being rebuilt, and multiple initiatives and projects are underway to develop and restore the Swedish wool industry. In this work, the two Swedish wool qualities Gotland and Leicester wool are compared and characterized at the fiber and yarn level based on their textile properties for the production of woven wool fabric, with the aim of being used as upholstery fabric. This is done by studying the behavior of different types of bindings in terms of their abrasion resistance, pilling and linting. The results are linked to the strength properties of the different yarns, with yarns containing leicester wool exhibiting a strength of over 3000 cN at break, which proved to be higher than the corresponding results obtained from Gotland wool. The importance of the bonding type that should be used in the weaving of wool fabrics is highlighted as well as analyzing the effects of finishing treatments. In selecting the different types of satin weave with different pitches, warp faced rep and half-panama, which were tested for their performance, warp faced rep and half-panama proved to be well suited for woven wool upholstery fabrics. The design of the warp binding showed that the warp threads are worn out by abrasion while the weft threads are protected from below, which is important for the production and development of fabrics from an economic point of view. All specimens passed abrasion resistance up to 50 000 revolutions according to the Martindale method, with the exception of superficial damage where the satin formed nubs at an early stage and showed a higher risk of wear. Decatizing was found to contribute to a higher gloss and higher dimensional stability of the wool fabric and is thus considered a relevant final preparation for the wool fabric. Singeing contributed to a reduction in surface fuzziness as desired. Washing in the foulard gave the bonds in the fabric higher stability as a result of the felting process but also left a certain shade difference.