När en film produceras spelar komponenten färg en viktig roll. I uppsatsen behandlas hur färg används i film för att färgkoda karaktärer, dvs. hur färgsemiotiken - vad vi associerar med färg - används för att gestalta eller understryka en karaktärs personlighet. Den kvalitativa undersökningen börjar med att förklara med vetenskapliga källor på vilket sätt färg påverkar människor och vad en betraktare associerar med färg. Därefter analyseras filmerna Baby Driver (2017), Django Unchained (2012) och Blade Runner 2049 (2017), som har utpräglade estetiska stilar genom att använda färg som berättarkomponent. I analysen undersöks hur färg används i filmerna för att berätta något om karaktärernas personligheter. Det diskuteras också vilka likheter och skillnader det finns i användningen av färgkodning i filmerna. Resultatet visar att färgkodning används i dem analyserade filmer för att skapa eller förstärka intrycket av karaktärernas personligheter. Likaså används färgkodning för att signalera en förändring av karaktärerna. Däremot finns det breda tolkningsmöjligheter av en färg, vilket medför att samma färg inte alltid står för samma personlighet. Färgen måste alltid tolkas till karaktärens kontext i filmen.