<p>Studien undersöker det sublima i Stanley Kubricks rymdepos från 1968. Främst behandlas den estetiska dimensionen av begreppet men av stort intresse är också huruvida filmmediet rymmer en mediespecifik sublimitet. Fyra tänkare ligger till grund för förståelsen av begreppet så som det formuleras i den teoretiska inledningen av uppsatsen – Longinos, Edmund Burke, Immanuel Kant samt Jean-François Lyotard och varje tänkare erbjuder en unik förståelse av begreppet. Detta ger ett mångfacetterat begrepp som kommer att prägla det metodologiska förfarandet. De olika teoretiska uppfattningarna av begreppet låter sig delas in i en dikotomi om implicit respektive explicit sublimitet, och denna uppdelning ligger sedermera till grund för uppsatsens disposition: I det första analyskapitlet behandlas filmens övergripande struktur. Utifrån neoformalismens begrepp om fabel och sujett, proairetisk och hermeneutisk linje belyses filmens episodiska uppbyggnad och kausalitetens betydelse för det sublima, hur det sublima kommer till uttryck i relationen mellan händelser och representationen av dessa händelser. I analysens andra del fokuseras den explicita sublimiteten och det sublima som rumslig tilldragelse. I analysens tredje del behandlas det sublima som frambragt genom implicita medel, den utomrumsliga sublimiteten och de temporala implikationer som följer av denna. Ur filmvetenskaplig kanon beaktas i uppsatsen dessutom Gilles Deleuze och Jean Epsteins filmiska filosofier varpå det blir tydligt att dessa rymmer sublima implikationer. Rörelsebilden och tidsbilden borgar för olika slags sublimiteter och nytt ljus faller över fotogeniet då det problematiseras utifrån Kants tankar om smakomdömet.</p>

Studien undersöker det sublima i Stanley Kubricks rymdepos från 1968. Främst behandlas den estetiska dimensionen av begreppet men av stort intresse är också huruvida filmmediet rymmer en mediespecifik sublimitet. Fyra tänkare ligger till grund för förståelsen av begreppet så som det formuleras i den teoretiska inledningen av uppsatsen – Longinos, Edmund Burke, Immanuel Kant samt Jean-François Lyotard och varje tänkare erbjuder en unik förståelse av begreppet. Detta ger ett mångfacetterat begrepp som kommer att prägla det metodologiska förfarandet. De olika teoretiska uppfattningarna av begreppet låter sig delas in i en dikotomi om implicit respektive explicit sublimitet, och denna uppdelning ligger sedermera till grund för uppsatsens disposition: I det första analyskapitlet behandlas filmens övergripande struktur. Utifrån neoformalismens begrepp om fabel och sujett, proairetisk och hermeneutisk linje belyses filmens episodiska uppbyggnad och kausalitetens betydelse för det sublima, hur det sublima kommer till uttryck i relationen mellan händelser och representationen av dessa händelser. I analysens andra del fokuseras den explicita sublimiteten och det sublima som rumslig tilldragelse. I analysens tredje del behandlas det sublima som frambragt genom implicita medel, den utomrumsliga sublimiteten och de temporala implikationer som följer av denna. Ur filmvetenskaplig kanon beaktas i uppsatsen dessutom Gilles Deleuze och Jean Epsteins filmiska filosofier varpå det blir tydligt att dessa rymmer sublima implikationer. Rörelsebilden och tidsbilden borgar för olika slags sublimiteter och nytt ljus faller över fotogeniet då det problematiseras utifrån Kants tankar om smakomdömet.