Penningtvätt är ett ständigt växande problem som kräver effektiva gränsöverskridande åtgärder för att upprätthålla en god finansiell stabilitet. Ett av de mest handfasta och effektiva redskap för banker att tillgå för att förhindra penningtvätt är kundkännedomsprocessen. Under våren 2015 antog EU ett fjärde penningtvättsdirektiv, vilket innehåller förenklade men skärpta krav på när kundkännedomsåtgärder ska vidtas. Direktivet har en ökad betoning på det riskbaserade förhållningssättet, vilket innebär att bankerna ska genomföra riskbedömningar och anpassa kundkännedomsåtgärderna därefter. Under våren 2016 antog EU även en ny dataskyddsförordning, vilken ska ge ett ökat skydd för personlig integritet. Samtidigt som kraven på kundkännedom skärps ska således enskilda personer ges större kontroll över sina personuppgifter. I framställningen behandlas kundkännedomsreglerna och huruvida bankerna kan tillämpa dessa för att arbetet mot penningtvätt ska kunna företas på ett effektivt sätt. Kärnan i kundkännedomsprocessen kan vidare sägas vara insamling och hantering av, ofta känsliga, personuppgifter. Det krävs därmed att bankerna kan utföra kundkännedomsprocessen på ett sätt som inte bryter mot reglerna om personuppgifter. Till följd av detta har systemkonflikten som finns mellan kundkännedomsreglerna och reglerna om personuppgifter analyserats och diskuterats. Av resultatet framgår att kundkännedomsreglerna, särskilt med beaktade av de nya kraven i fjärde penningtvättsdirektivet, innebär ett långtgående krav på bankerna att genomföra korrekta riskbedömningar. En misslyckad övergripande riskbedömning leder till genomgående brister i verksamhetens arbete mot penningtvätt, inte minst vad avser kundkännedomsåtgärderna. Detta innebär en negativ påverkan på regelverkets effektivitet. Vidare förutsätter kundkännedomsreglerna korrekta och kvalitativa riskbedömningar för att säkerställa väl förankrade riskklassificeringar av kunderna, vilka styrker rätten att inhämta personuppgifter i viss omfattning. Systemkonflikten mellan regelverkens motstående intressen försätter bankerna i en svår bedömningssituation där intresset av att bekämpa penningtvätt måste vägas mot intresset av att värna om den personliga integriteten.