Alteration of rainfall patterns is one major impact of climate change. Rainfall events with big precipitation volumes under short periods of time are predicted to become even more frequent in higher latitude regions, including Sweden. One characteristic example of such an intense rainfall occurred between the 5th and 6th of September 2015 in Hallsberg, a city in central Sweden, where approximately 105 mm of rain fell under 24 hours, causing severe flooding in the city. In order to be able to predict flood cases like the aforementioned one, hydrodynamic models are employed to simulate floods and investigate rainfall scenarios so that the competent authorities can take precaution measures. However, due to lack of calibration data most of flood models are not validated and are comprised of substantial uncertainty. This report aims to study the Hallsberg flood event in September 2015 by calibrating a hydrodynamic model using aerial photographs for the flood inundation extent. The utilized model is MIKE 21, which is a 2D overland flow model developed by DHI. Contrary to the common practice in flood studies where inclusion of the infiltration capacity is implemented with an arbitrary reduction of the rain volume, the infiltration module of MIKE 21, which is a new development in the model, was utilized. Apart from the inundation extent, the outputs were also evaluated for the water depth in two points based on a photograph captured from the streets of the affected area, the description of the course of events for the timing of flood’s culmination and the water volume on the pixels that were erroneously simulated as flooded. The results presented a high degree of agreement with the observations. The parameter of surface resistance, expressed as Manning’s “M”, was found to be of paramount importance with the suitable values for undeveloped areas being below 5. In addition, the culverts’ limited capacity played an important role in the flooding of the city and hence including them in the simulations is crucial. Finally, utilization of the infiltration module resulted in a higher accuracy of 8.3% although it can be considered more of an arbitrary deduction of water as some of the parameters used in it are not physically well justified. / Ändringar i nederbördsmönster är en tydlig konsekvens av klimatförändringen. Regnhändelser med stora volymer nederbörd under korta tidsperioder förutses bli alltmer frekventa i regioner vid högre breddgrader, däribland Sverige. Ett karaktäristiskt exempel av en sådan händelse skedde mellan den femte och sjätte september 2015 i Hallsberg. Ca 105 mm regn föll inom loppet av 24 timmar vilket orsakade stora översvämningar i staden. För att kunna förutse översvämningar så som den tidigare nämnd och möjliggöra vidtagning av förebyggande åtgärder används hydrodynamiska modeller för att simulera vattenflöden och undersöka möjliga scenarion av nederbörd. Emellertid, på grund av avsaknaden av data för kalibrering av modellerna medför användandet av dem en signifikant osäkerhet. Syftet med den här rapporten är att undersöka översvämningen i Hallsberg i september 2015 genom att kalibrera en hydrodynamisk modell med hjälp av flygbilder för översvämningens utbredning. Den använda modellen, MIKE 21, är en 2D modell över ytavrinningen utvecklad av DHI. Praxis vid studiet av översvämningar är att inkludera infiltrationsförmåga med ett godtyckligt avdrag av nederbörden. Här används istället infiltreringsmodulen för MIKE 21, vilket är en ny del som har utvecklats i modellen. Förutom översvämningens utbredning utvärderades även resultaten utifrån vattendjupet vid två punkter baseras på ett fotografi från gatorna i det drabbade området. Utvärdering av resultaten gjordes också mot tid av översvämnings kulm från beskrivning av händelses förlopp samt vattenvolym vid pixlarna som felaktigt simulerades som översvämmade. Resultatet visade på en hög grad av samstämmighet med gjorda observationer. Parametern ytans råhet, uttryckt som Mannings ”M”, visade sig vara av stor betydelse med lämpliga värden för underutvecklade områden under 5. Därtill spelade kulvertarnas begränsade kapacitet en viktig roll vid översvämmandet av staden. Att inkludera dessa i simuleringarna var därför avgörande. Slutligen, användandet av infiltreringsmodulen resulterade i en högre noggrannhet av 8.3 %, även om det kan anses vara ett godtyckligt vattenavdrag då vissa av de använda parametrarna inte är fysiskt välmotiverade.

På grund av ökad urbanisering och exploatering av grönområden i stadsnära miljöer fragmenteras och reduceras arters habitat vilket bland annat ligger till grund för den globalt minskade biologiska mångfalden. För att stärka och förbättra arters möjlighet till spridning i landskapet, och därmed säkra en hög biologisk mångfald, efterfrågas insamling av data och utveckling av nya metoder för att identifiera ekologiska kärnområden och för att analysera habitatnätverk. Syftet med den här studien är därför att 1) kartera och sammanställa biotoper i en biotopdatabas utifrån tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri, 2) undersöka olika metoder att samla in data med hjälp av laser- och höjddata, och 3) att tillämpa landskapsekologisk analys på underlag i biotopkarteringen. Resultatet validerar att tolkning av infraröda flygbilder med digital stereofotogrammetri är en utmärkt källa för att kartera biotoper som medför en tolkningsnoggrannhet på 86 %. Valideringen av kateringen genomfördes med fältkontroller som utvärderades i felmatriser. En metod har även undersökts baserat på tidigare studier för att uppskatta busk- och krontäckning med hjälp av laserdata, men eftersom det saknas validering av resultatet bör den användas som en indikator för att visuellt uppskatta busk- och krontäckning i dagsläget. Fortsättningsvis har ett topografiskt fuktighetsindex (TWI) tillämpats med hjälp av höjddata för att uppskatta fuktighet i vegetationstäckta områden. Eftersom det saknas validering och tröskelvärden för att avgöra hur TWI ska klassificera olika fuktighetsgradienter, bör verktyget endast användas som en indikator för att visuellt uppskatta fuktighet tillsammans med tolkning av infraröda flygbilder. Om metoderna valideras med fältmätningar kan de bidra med att förbättra kvaliteten och tidseffektivisera kartering av biotoper. Biotopkarteringen fungerar som ett bra underlag vid tillämpning av landskapsekologisk analys. Med hjälp av MatrixGreen var det möjligt att modellera potentiella habitatnätverk för två olika arter inom studieområdet. På grund av en del problem med modelleringen i MatrixGreen bör resultaten beaktas med ett kritiskt angreppssätt, men kan eventuellt användas som ett underlag för framtida artinventeringar. / Due to urbanisation and exploitation of green areas in cities during the last decades, the rate of habitat fragmentation has increased, resulting in a decline in the global biodiversity. In order to strengthen the possibilities of species migration, and to secure a high biodiversity, there is an increasing demand in the collection of data and in the exploration of methods to identify ecological core areas and to analyse habitat networks at a landscape level. Therefore, this study aims to 1) map and organise biotopes in a biotope database using interpretation of colour infrared aerial photos in digital stereophotogrammetry, 2) to explore different methods using laser and elevation data in order to improve the collection of ecologically important attributes, and 3) to apply landscape ecological analysis on the collected biotope data. The results validate interpretation of colour infrared aerial photos with digital stereophotogrammetry as a key source in mapping biotopes with an overall accuracy of 86 %. A method to estimate bush and crown cover has been explored based on previous studies using laser data. It has however not been validated in this study and should therefore be used as an indicator and as support for visual estimation of bush and crown coverage using CIR aerial photo interpretation. Furthermore, a topographic wetness index (TWI) was applied using elevation data in order to estimate moisture regimes in vegetated areas. It should also be used as an indicator due to lack of verification and limitations of arranging TWI values in relation to different moisture regimes. However, if these two methods are validated using field collected data for example, they hold significant potential in improving mapping accuracies and mapping rates of different biotopes. Collected biotope data are well suited in the application of landscape ecological analysis. Using MatrixGreen, it was possible to analyse potential habitat networks of two different species within the study area. Due to some problems in the least cost path modeling in MatrixGreen, the results should be carefully assessed, but could probably be used as a background material for future species inventories.