Diss. (sammanfattning) Örebro : Univ., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

High plant species diversity depends on a landscape that provides enough habitual space,functional connectivity and heterogeneity. Habitat destruction and land use change is recognizedas the biggest threat to biodiversity of today. The Swedish landscape has not only undergonedramatic changes in land-use the last 60 years, it also contains some of the last fragments inEurope of the highly valuable hay-meadows. Many of the Swedish hay-meadows are consideredto hold high ecological values and are protected by Natura 2000 regulations. Yet there are nosystematic conservation strategies for the hay-meadows and most of the work is done byvolunteers. This study aims to further investigate how the surrounding landscape affects thetotal plant species richness on Swedish hay-meadows. A local scale GIS-analysis on landscapessurrounding 21 hay-meadows across two time steps was carried out. The historical land-use wascompared with the present landscapes and with species data from the same areas. Results showthat the forest cover has grown almost 12% in 60 years. There is a negative correlation betweenforest and the plant species richness of both time steps. The total area of arable fields hasdropped 19%, although no statistical correlation with the plant species richness of either timestep was found. The ex-arable fields of 1950 however, did show a negative impact, both aloneand together with open pasture. Open pasture has decreased 17%, although no statisticalcorrelation was found between this land-cover category and plant species richness. The overallresults indicate that the historical land-use on the local scale is of greater importance on thecurrent plant species richness than present land-use. This should be considered within landscapeplanning and when designing conservation strategies. / En hög plantdiversitet är beroende av ett landskap som erbjuder tillräckligt stora habitat,funktionell konnektivitet och heterogenitet. Habitatförlust och förändrad markanvändning utgördet största hotet mot biodiversitet idag. Det svenska landskapet har inte bara förändratsdramatiskt de senaste 60 åren, det innehåller också några av Europas sista fragment av demycket värdefulla slåtterängarna. Många av de svenska slåtterängarna är upptagna i Natura2000-områden. Trots detta finns inga systematiska bevarandestrategier för dessa slåtterängaroch arbetet hänger mestadels på volontärer. Den här studien ämnar bidra till en ökad förståelseför hur omgivande landskap påverkar plantdiversiteten på svenska slåtterängar. GIS-analyser avlokala landskap som omger 21 svenska slåtterängar har utförts. Nedslag vid två tidpunkter hargjorts; år 1950 och 2015. Genom digitalisering av kartor från 1950-talet har arean av marktyperkunnat beräknas och sedan jämföras med dagens markanvändning och artdata i sammaområden. Resultaten visar att den totala skogsarealen har ökat med 12% sedan 1950-talet ochdet finns negativa samband mellan både den historiska och den nutida skogsarealen ochartrikedomen på ängarna. Arean av åkermark har minskat med 19% i de undersökta områdena,men inga samband med artrikedomen kunde finnas. Däremot visade det sig att den före dettaåkermark som fanns på 1950-talet påverkar dagens artrikedomen negativ, både som ensamoberoende variabel och tillsammans med öppen mark. Öppen mark har minskat med mellan17% och 24%, men inga samband mellan denna landskapskategori och plantdiversiteten fanns.De sammanställda resultaten indikerar att den historiska markanvändningen på lokal skala harstörre påverkan på dagens plantdiversitet än den nutida markanvändningen. Detta bör tas ibeaktande vid utformande av bevarandestrategier och vid fysisk planering.

Denna studie syftar till att bidra till det omfattande arbete som pågår med att rädda hotade arter världen över. I Sverige sker det framförallt genom arbetet med åtgärdsprogram för hotade arter och tillämpande av dessa ute i landets län. I den här studien ställer jag frågan hur man landskapsekologiskt kan planera för att bevara och främja hotade arter i ett aktuellt fall för Haftahedarna i västra Dalarna. För att besvara denna fråga användes tre av områdets hotade arter: mosippa(Pulsatilla vernalis), bombmurkla(Sarcosoma globosum) och silversandbi(Andrena argentata) som paraplyarter. Dessutom gjordes en naturtypsindelning för hela området och de olika arternas åtgärdsprogram studerades. Huvudresultatet för studien är att det, för de tre paraplyarterna, utpekats områden för åtgärder samt förslag på vilka åtgärder som är lämpliga. För mosippan föreslås ett antal naturvårdsbränningar för att skapa nya habitat samt en utveckling av skötseln av de habitat där mosippan redan finns. I arbetet med bombmurklan som ganska nyligen hittades i Haftahedarna är den primära åtgärden att inventera omkringliggande områden för att veta i vilken omfattning den förekommer. Förslag ges på vilka områden en sådan inventering bör inrikta sig på. För silversandbiet pekas lokaler ut som är lämpliga för åtgärder. Den åtgärd som i första hand föreslås är skrapning av mindre ytor på södervända sanddyner. Slutligen diskuteras i viken utsträckning åtgärderna kan gynna de andra paraplyarterna samt andra hotade arter i området. / The challenge to save species from extinction has resulted in a large work all over the world. In Sweden this is primarily made by creating and running programs for threatened species(Action plans, ÅGP). This study can be seen as a small part of this work. The question in this study is: how can threatened species be conserved and supported in an action plan based on landscape ecology theories in the current case Haftahedarna in Dalarna, Sweden? To answer this question three red listed species –Pulsatilla vernalis, Sarcosoma globosum and Andrena argentata-were used as umbrella species for several threatened species in the area. A classification of nature types was made in the process to define which areas best fitted for the suggested operations. When suggesting operations the Action plan(ÅGP) for to each of the umbrella species are mainly used. The result shows recommended areas and operations for each umbrella species. For Pulsatilla vernalis the suggested operations mainly consist of making controlled forest fires to create new habitats and to develop existing habitats. Sarcosoma globosum was recently found in Haftahedarna and its presence in areas next to where it is found is still rather unknown. For this reason the suggested operation is to make an inventory in the marked areas along the river Västerdalälven. For Andrena argentata the suggested operation is to expose sand areas at sand- dunes in south facing aspects. Finally I discuss how the operations for each umbrella species can contribute to each other and how they will support other threatened species.

No description available.

The fragmentation and reduction of deciduous forests in Sweden is threatening many species. Particularity worrying is the loss of broad-leaf trees, since a diversity of species is often associated to them. Today many deciduous trees are situated along the border between forested and open areas, and these small fragments can be important for biodiversity. The aim of this study is to analyze if wildlife management can affect the variation of deciduous trees and bushes in the landscape. In brochures and literature Svenska Jägareförbundet (the Swedish Association for Hunting and Wildlife Management) recommend hunters and landowners to promote deciduous trees – often broad-leaf trees – as wildlife management measures, while the Swedish forestry laws can be sensed as unclear regarding the treatment of these trees. Five properties in Södermanland, Sweden, were chosen as study areas and inventoried in respect of trees and bushes in September 2013. The landowners or game wardens were interviewed about how they manage the landscape to promote, or not promote, hunting. The landscapes’ tree and bush composition and richness in ten randomly selected plots on each property were compared and analyzed in relation to the landowners’ attitudes toward wildlife management and biodiversity. The interviewed landowners and game wardens who implemented wildlife management on their properties considered that they were promoting biodiversity in general, while the landowner who did not approve of wildlife management believed that game animals were threatening the biodiversity of the forest. The species inventories showed significant differences in species richness between the landscapes, where the property without wildlife management had the least amount of bush and tree species. No significant differences were found in respect of broad-leaf trees between the landscapes. The property with the least species also was the property with the lowest beta diversity, considered the variation between plots, and its species composition differed the most from that in the landscape where most species were found. The result of this study suggests that active wildlife management could increase deciduous trees and bushes in the landscape of Södermanland. Wildlife management could also create habitat corridors and possible stepping stones in the landscape, but to restore whole deciduous forests major actions are probably needed, including clearer regulations from Skogsstyrelsen (the Swedish Forest Agency) and development of alternative land use methods compared with today.

High plant species diversity depends on a landscape that provides enough habitual space, functional connectivity and heterogeneity. Habitat destruction and land use change is recognized as the biggest threat to biodiversity of today. The Swedish landscape has not only undergone dramatic changes in land-use the last 60 years, it also contains some of the last fragments in Europe of the highly valuable hay-meadows. Many of the Swedish hay-meadows are considered to hold high ecological values and are protected by Natura 2000 regulations. Yet there are no systematic conservation strategies for the hay-meadows and most of the work is done by volunteers. This study aims to further investigate how the surrounding landscape affects the total plant species richness on Swedish hay-meadows. A local scale GIS-analysis on landscapes surrounding 21 hay-meadows across two time steps was carried out. The historical land-use was compared with the present landscapes and with species data from the same areas. Results show that the forest cover has grown almost 12% in 60 years. There is a negative correlation between forest and the plant species richness of both time steps. The total area of arable fields has dropped 19%, although no statistical correlation with the plant species richness of either time step was found. The ex-arable fields of 1950 however, did show a negative impact, both alone and together with open pasture. Open pasture has decreased 17%, although no statistical correlation was found between this land-cover category and plant species richness. The overall results indicate that the historical land-use on the local scale is of greater importance on the current plant species richness than present land-use. This should be considered within landscape planning and when designing conservation strategies. / En hög plantdiversitet är beroende av ett landskap som erbjuder tillräckligt stora habitat, funktionell konnektivitet och heterogenitet. Habitatförlust och förändrad markanvändning utgör det största hotet mot biodiversitet idag. Det svenska landskapet har inte bara förändrats dramatiskt de senaste 60 åren, det innehåller också några av Europas sista fragment av de mycket värdefulla slåtterängarna. Många av de svenska slåtterängarna är upptagna i Natura 2000-områden. Trots detta finns inga systematiska bevarandestrategier för dessa slåtterängar och arbetet hänger mestadels på volontärer. Den här studien ämnar bidra till en ökad förståelse för hur omgivande landskap påverkar plantdiversiteten på svenska slåtterängar. GIS-analyser av lokala landskap som omger 21 svenska slåtterängar har utförts. Nedslag vid två tidpunkter har gjorts; år 1950 och 2015. Genom digitalisering av kartor från 1950-talet har arean av marktyper kunnat beräknas och sedan jämföras med dagens markanvändning och artdata i samma områden. Resultaten visar att den totala skogsarealen har ökat med 12% sedan 1950-talet och det finns negativa samband mellan både den historiska och den nutida skogsarealen och artrikedomen på ängarna. Arean av åkermark har minskat med 19% i de undersökta områdena, men inga samband med artrikedomen kunde finnas. Däremot visade det sig att den före detta åkermark som fanns på 1950-talet påverkar dagens artrikedomen negativ, både som ensam oberoende variabel och tillsammans med öppen mark. Öppen mark har minskat med mellan 17% och 24%, men inga samband mellan denna landskapskategori och plantdiversiteten fanns. De sammanställda resultaten indikerar att den historiska markanvändningen på lokal skala har större påverkan på dagens plantdiversitet än den nutida markanvändningen. Detta bör tas i beaktande vid utformande av bevarandestrategier och vid fysisk planering.

Diss. (sammanfattning) Linköping : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Organisms relevant for nature conservation dont follow administrative borders. Because of this there is a need for a landscape perspective within conservation and planning, and a need for the species of interest to have legal protection. Network analysis adapted for ecological purposes has grown to become a powerful tool for studying and communicating the relationships between species dispersion and access to habitat. In this study the following question is posed: How is the Osmoderma eremita and the Pernis apivorus dispersal possibilities in the small scale cultivated landscape of Borås affected by exploitation in respect to a) dispersal ability, b) habitat quality, c) position of habitat patches in a network? The analysis were based on municipal and regional nature conservation data, which in due to confidentiality is not accounted for in the report by maps, coordinates, etc. Several networks were established for both species to indicate how habitat patches are distributed today and how the species dispersal changes depending on which patches are excluded – this was done to imitate how exploitation can affect the species future survival and dispersion. The results showed that the O.e. is mainly inhibited by its poor dispersal abilities, followed by patch position, while the P.a. is the most affected by degrading habitat quality. The most important conclusions of the study were that the O.e. natural dispersal may be restricted but can be improved by linking small network components together and by maintaining the largest components. As for the P.a. it was concluded that a different type of analysis, focusing on its behaviour and need for different patches for different purposes, would generate more interesting results. / Eftersom skyddsvärda organismer inte följer administrativa gränser behövs ett landskapsperspektiv i naturvårds- och planarbete, och de arter som studeras behöver ha juridiska belägg för att skyddas. Nätverksanalyser anpassade för ekologi har vuxit fram som ett kraftfullt verktyg för att studera och kommunicera sambanden mellan arters spridning över större områden. I denna rapport ställs därför frågan: hur läderbaggens (Osmoderma eremita) respektive bivråkens (Pernis apivorus) spridningsmöjligheter i odlingslandskapet i Borås kommun påverkas vid exploatering, med avseende på a)spridningsförmåga, b) habitatkvalitet c) habitatpatchers position i ett nätverk? Analyserna baserades på kommunal och regional naturvårdsdata, som p.g.a. sekretess inte redovisas med kartmaterial, koordinater eller liknande. Flera nätverk etablerades för varje art för att indikera hur nätverken av patcher ser ut idag och hur arternas spridning förändras beroende på vilka patcher som utesluts – detta för att imitera hur exploatering kan påverka arternas fortsatta överlevnad och spridning. Resultaten visade att läderbaggens största begränsning är dess dåliga spridningsförmåga, tätt följd av patchernas position, medan bivråken påverkas mer av habitatkvalitet. De viktigaste slutsatserna som kunde dras var att läderbaggens naturliga spridning må vara begränsad men kan förbättras genom att länka samman små nätverkskomponenter och fortsätta sköta de som är störst idag. För bivråkens del skulle en annan typ av analys med mer fokus på artens beteende och behov av olika patcher för olika aktiviteter ge ett bättre underlag.

Urbanization is a key driver of habitat loss, ecosystem degradation and has a great impact on biodiversity. Exploitation of buffer zones surrounding conservation areas and green structures in urban environment can affect biodiversity through reduced total area of habitat, increased edge effects and lost connectivity on a landscape level. The previous regional development plans for the Stockholm region, had the purpose of leaving large green structures undeveloped to secure core areas of great biological value by focusing on a dense city core. However, the latest regional development strategy puts stress on the green wedges by shifting the focal areas of the development into suburban regional city centers, in many cases close to the green wedges. The purpose of this study was to map habitat loss and changes in the total area of the Järva green wedge, west of Stockholm, caused by development of housing areas in previously sparsley exploited buffer zones, during the period 2000 – 2015. The study uses theories of landscape ecology, remote sensing and GIS to map and quantify habitat loss between 2000 and 2015. Two different birds were used as surrogate species, one grassland habitat specialist – Corncrake (Crex crex) and one forest habitat generalist – Eurasian jay (Garrulus glandarius). The two different surrogate species were used to identify how loss of two nature types could influence biodiversity and connectivity for a group of species. Documents and development plans on regional and local scale were also used to map and predict further habitat loss and exploitation of the green wedge until 2030. The result of the study shows that grassland habitat lost nearly twice the area than forest habitat due to development of housing areas during the period 2000 to 2015. A total of 1.3 km² of grassland and 0.7 km² forest habitat were replaced by housing areas during the fifteen years covered in the study, and the Järva green wedge will have lost a total of 3.84 km² buffer zones by the year 2030. The Corncrake and other grassland specialist species is likely to get most affected when grassland suffered the greatest habitat loss in the area. Even though the Eurasian jay has a key ecological function for the Oak forest in the Järva green wedge and relies on forest habitat for successful breeding, the loss of forest habitat will probably not affect the habitat generalist species in the same way. On a regional scale, the study suggests that habitat loss and fragmentation may affect grassland specialist species more than forest generalist species. The overall connectivity in the Järva green wedge is likely to get affected by a shrinking total area caused by narrowing of the green wedge until 2030. The function of the Järva green wedge as a dispersal corridor for biodiversity in the Stockholm region will most certainly get affected by further loss of buffer zones caused by exploitation of land for housing areas.

Den här studien undersöker hur vegetationen förändras mellan 1979 och 2010 i området som idag är Hornborgasjöns naturreservat. Sjösänkningar i området ledde till att ett igenväxt träskområde ersatte en viktig vattenreservoar och närsaltfälla. Restaureringsarbetet under 80-talet var banbrytande och antagligen ett av vår tids mest omfattande naturvårdsarbete. Studien svarar också på om restaureringen uppnådde sitt mål och om resultatet blev som man tänkt sig. I arbetet skapades en aktuell vegetationskarta för 2010, denna jämfördes med en i arbetet digitaliserad vegetationskarta från 1979. Kartbilder skapades och justerades i ArcGIS och vegetationsytornas area framtogs för att möjliggöra en vegetationsanalys mellan kartorna. Vegetationsförändringarna i området visade sig vara omfattande mellan 1979 och 2010, där tydlig igenväxtningsmark med stora monokulturer ersattes med öppnare marker där vegetationstyperna var spridda över hela området i mindre ytor. Mångfalden i området ökade liksom vattenytan. Vattenytans stora utbredning efter restaureringen blev den stora överraskningen tillsammans med att sävvegetationen helt försvann. Undervattensvegetationens stora spridning räddade dock restaureringens syfte att gynna fågellivet trots sävruggarnas frånvaro. En ny viktig naturtyp framkom i vegetationskartan 2010, öppet vatten med död vegetation, där stora delar av vegetationstypen består av den för många hotade arter vitala biotopen död sumplövskog. / This study investigates vegetation changes in the nature reserve of Lake Hornborga between 1979 and 2010. Lowering of the surface of the lake had changed an important water reserve and nutritive salt trap into an overgrown fen and during the 80's a total pioneering restoration, perhaps the most important work of nature conservation of our time, was made. This study claims to answer if the restoration was successful and if its goals were reached. A current vegetation map for 2010 was created and adjusted in ArcGIS and this map was compared with a vegetation map of 1979. Vegetation areas were calculated to facilitate analyses between the maps. Large-scale vegetation changes have occurred between 1979 and 2010. Overgrown fenland with monoculture vegetation has been replaced by a more open landscape with a diversified growth and an open surface of water. The large extension of open surface and the disappearance of rush vegetation are two great surprises of the restoration. Thanks to a large-scale spread of underwater vegetation the aim of furthering birdlife could be reached despite the loss of rush vegetation. A new type of vegetation area has also been created, where  open water submerges dead vegetation, one of which is a biotope of dead marsh broadleaf trees, vital to many threatened species. / Vid kontakt med Lantmäteriet har muntlig bekräftelse getts gällande tillstånd av publicering av deras upphovsrätts skyddade material, där alla högskolearbeten ges sådant tillstånd vid alla Sveriges lärosäten. I mitt arbete gäller detta figur 1.