Vilka föreställningar om jakt ligger till grund för att den svenska jägaren jagade under senare hälften av 1930-talet? Den här undersökningens syfte är att försöka finna ett svar på detta och bidra till det historiska forskningsläget kring jakt. Jakten började förlora sin betydelse som försörjning under 1900‑talet och mellankrigstiden tycks varit en betydelsefull brytpunkt. När 1938 års jaktlagstiftning kom innebar den slutet för enmansjakterna, med fällor och giller som vanliga jaktmedel, och början till en jakt med ett mer viltvårdande syfte. Tidigare forskning beskriver naturupplevelsen, rekreationen och viltvården som de största anledningarna till jakt under slutet av 1970-talet. Även jaktens betydelse som försörjning och inkomst mellan åren 1920‑1940 har tidigare undersökts. Resultatet från den avhandlingen visar på att försörjningsaspekten av jakten fortfarande fanns kvar för allmogejägaren men att den börjat minska väsentligt efter den nya jaktlagstiftningen 1938. Forskningen jämförs med källmaterialet för att undersöka om motiven och föreställningarna kring jakten stämmer överens. Frågeställningarna är vilka synsätt, tankar och föreställningar kring jakt som återspeglas i jaktlagstiftningsutredningen 1936, riksdagstrycken och jaktlagen 1938, samt tidningarna Svensk Jakt och Jakt och Jägare under perioden 1936‑1940. En kvalitativ textanalys har använts i uppsatsen för att försöka ta reda på bakomliggande värderingar i ord, begrepp och formuleringar som använts i källmaterialet. Uppsatsens resultat skiljer sig till viss del från tidigare forskning då det viltvårdande motivet till jakt här kommer före naturupplevelsen och rekreationen. Jag har i materialet inte funnit något som styrker att jakten skulle spela någon större roll för jägarnas försörjning.

Uppsatsen handlar om naturvärdesskapande skogsskötsel och vildvårdsanpassat skogsbruk på skogsfastigheten Bubbetorp1:7 som ägs av Fortifikationsverket. Fastigheten används idag som övningsområde för militära övningar. Naturvärdesskapande skogsskötselåtgärderna har kommit fram genom en inventering av det berörda området som i uppsatsen har namnet SNUS-området. Området har en areal på 64 ha och består till största del av ädellövskogar vilka har rika insektsliv. Viltvårdsanpassat skogsbruk innebär skapande av foder i skogsbruket är något som förvaltaren av fastigheten Bubbetorp1:7 kan använda sin planering för skogsskötselåtgärder, men även applicera på andra fastigheter som förvaltas av fortifikationsverket för att gynna vilda djur.

The fragmentation and reduction of deciduous forests in Sweden is threatening many species. Particularity worrying is the loss of broad-leaf trees, since a diversity of species is often associated to them. Today many deciduous trees are situated along the border between forested and open areas, and these small fragments can be important for biodiversity. The aim of this study is to analyze if wildlife management can affect the variation of deciduous trees and bushes in the landscape. In brochures and literature Svenska Jägareförbundet (the Swedish Association for Hunting and Wildlife Management) recommend hunters and landowners to promote deciduous trees – often broad-leaf trees – as wildlife management measures, while the Swedish forestry laws can be sensed as unclear regarding the treatment of these trees. Five properties in Södermanland, Sweden, were chosen as study areas and inventoried in respect of trees and bushes in September 2013. The landowners or game wardens were interviewed about how they manage the landscape to promote, or not promote, hunting. The landscapes’ tree and bush composition and richness in ten randomly selected plots on each property were compared and analyzed in relation to the landowners’ attitudes toward wildlife management and biodiversity. The interviewed landowners and game wardens who implemented wildlife management on their properties considered that they were promoting biodiversity in general, while the landowner who did not approve of wildlife management believed that game animals were threatening the biodiversity of the forest. The species inventories showed significant differences in species richness between the landscapes, where the property without wildlife management had the least amount of bush and tree species. No significant differences were found in respect of broad-leaf trees between the landscapes. The property with the least species also was the property with the lowest beta diversity, considered the variation between plots, and its species composition differed the most from that in the landscape where most species were found. The result of this study suggests that active wildlife management could increase deciduous trees and bushes in the landscape of Södermanland. Wildlife management could also create habitat corridors and possible stepping stones in the landscape, but to restore whole deciduous forests major actions are probably needed, including clearer regulations from Skogsstyrelsen (the Swedish Forest Agency) and development of alternative land use methods compared with today.