Syftet med den här undersökningen var att med stöd av fonetisk analys öka kunskapen om stavfel i texter skrivna av svenska elever i årskurs 3. Studien hade tre forskningsfrågor som vägledde arbetet och analys av resultat. De forskningsfrågorna var Vilka olika typer av stavfel finns i de undersökta elevtexterna?, Hur vanliga är olika stavfel i de undersökta elevtexterna? och Finns det något mönster gällande flickor och pojkar eller vissa typer av stavfel?. Den här undersökningens kvalitativa data bestod av 30 elevtexter från delprov F (berättande text) och delprov G (stavning och interpunktion) från vårterminen 2013 nationella prov i ämnet svenska i årskurs 3. Studien genomfördes i form av textanalys då materialet bearbetades vidare genom kategorier och tabeller samt analyserades i form av numerisk och icke-numerisk data. Teoretiska utgångspunkten för undersökningen var ett kognitivt perspektiv som handlar om människans tankeprocesser. Studien fokuserade på olika stavfel och yngre elevers stavningsutveckling. Resultatet av undersökningen visade att elevtexterna innehöll följande stavfel: utelämnad dubbelkonsonant, tillägg dubbelkonsonant, utbyten av bokstäver, särskrivning, sammanskrivning, utelämningar, tillägg av bokstav och omkastningar samt ytterligare slarvfel. Några av de felstavade orden innehöll ytterligare fler än ett stavfel. De vanligaste stavfelen var dubbelteckningsfel i form av utelämnad dubbelkonsonant samt utbyten av bokstäver ”ä” och ”e”. Därefter förekom segmenteringsfel och utelämningar. De ovanligaste stavfelen var tillägg av bokstav och omkastningar. Resultatet av den fonetiska analysen visade att eleverna gjorde mer fonetiskt oacceptabla än fonetiskt acceptabla stavfel. Det fanns inte någon stor skillnad mellan könen. Flickorna gjorde lite färre stavfel än pojkarna men för det mesta var resultaten lika. Av den totala ordmängden fanns det sex procent stavfel och en procent slarvfel, vilket visar att eleverna i årskurs 3 genomsnittligt har kommit långt i sin stavningsutveckling.