Syftet med studien var att utröna hur fem lärare i årskurs 1–3 resonerar om och uppfattar dokumentation av elevers talspråkliga färdigheter. Vilken form av dokumentation lärare beskriver sig använda i syfte att bedöma och följa upp elevers talspråkliga färdigheter och vilka ändamål med denna dokumentation lärare redogör för var de frågor studien syftade att besvara. Fem lärare i årskurserna 1–3 intervjuades på plats i sina respektive skolor. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades utifrån analysmetoden innehållsanalys och Åsa Hirshs (2015) fem ändamål med IUP:er. Resultatet visar att lärare använder flera olika former för att dokumentera elevers talspråkliga färdigheter. Det ändamål med dokumentationen lärarna framhäver mest frekvent är att de nyttjar den som ett informationsbärande dokument för föräldrar och elever. Alla lärare lyfter fram minst ett dokumentationsändamål som inte omfattas av Hirshs (2015) typologier vilket bidrog till att tre nya dokumentationsändamål skapades. Därtill visar det sig att skriftliga anteckningar används utifrån flest antal ändamål medan elevskapat och nedskrivet material bara används för att engagera eleverna i bedömningen av sina kunskaper och observationsscheman bara för att informera om elevens nuvarande kunskaper.