Föreliggande studie syftar till att undersöka en lärares och dennes elevers uppfattningar om hur interaktioner i klassrummet mellan läraren och eleverna i årskurs tre stöttar utvecklingen av elevernas talspråkliga färdigheter. Studiens material består av en lärarintervju och sex elevintervjuer. Materialet analyseras med hjälp av en innehållsanalys och tolkas utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande, med särskilt fokus på stöttning och proximal utvecklingszon. Resultaten visar att lärarens och elevernas uppfattningar både sammanstämmer och skiljer sig åt. I kategorierna begreppsanvändning, frågor och bekräftelse finns det både likheter och skillnader mellan läraren och eleverna, dock dominerar varken likheter eller skillnader. Kategorierna som utmärker sig mest är möjlighet till turtagande och stöttning. Det framkommer markanta likheter i lärarens och elevernas uppfattningar om vilka möjligheter eleverna ges till att interagera, t.ex. att alla elever får taltid. Gällande stöttning framträder det tydliga skillnader mellan läraren och eleverna. Medan läraren uppfattar att hon endast använder frågor för att stötta utvecklingen av elevernas talspråkliga färdigheter uppfattar eleverna även att läraren stöttar dem genom att visa, ge en ”hint”, förklara och läsa högt. Slutsatsen av studien är att lärare behöver ta del av elevers uppfattningar och infallsvinklar för att kunna skapa en förståelse för och en medvetenhet om deras synsätt, vilket i sin tur kan leda till att lärare kan individualisera sin undervisning med fokus på stöttning.

Syftet med studien var att utröna hur fem lärare i årskurs 1–3 resonerar om och uppfattar dokumentation av elevers talspråkliga färdigheter. Vilken form av dokumentation lärare beskriver sig använda i syfte att bedöma och följa upp elevers talspråkliga färdigheter och vilka ändamål med denna dokumentation lärare redogör för var de frågor studien syftade att besvara. Fem lärare i årskurserna 1–3 intervjuades på plats i sina respektive skolor. Intervjumaterialet transkriberades och analyserades utifrån analysmetoden innehållsanalys och Åsa Hirshs (2015) fem ändamål med IUP:er. Resultatet visar att lärare använder flera olika former för att dokumentera elevers talspråkliga färdigheter. Det ändamål med dokumentationen lärarna framhäver mest frekvent är att de nyttjar den som ett informationsbärande dokument för föräldrar och elever. Alla lärare lyfter fram minst ett dokumentationsändamål som inte omfattas av Hirshs (2015) typologier vilket bidrog till att tre nya dokumentationsändamål skapades. Därtill visar det sig att skriftliga anteckningar används utifrån flest antal ändamål medan elevskapat och nedskrivet material bara används för att engagera eleverna i bedömningen av sina kunskaper och observationsscheman bara för att informera om elevens nuvarande kunskaper.

De talspråkliga färdigheterna har en avgörande betydelse för barns kunskapsutveckling och ligger till grund för både läs- och skrivförmågor. Det är således av vikt att skolan erbjuder elever möjlighet att utveckla dessa. Studiens syfte var att undersöka hur tre lärare i årskurs 1–3 resonerar om och genomför undervisning som stöttar utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. Forskningsfrågorna berörde vilka aktiviteter och interaktioner lärarna ansåg talspråksutvecklande samt vilka som förekom i den praktiska undervisningen. Materialet samlades in via intervjuer med de tre lärarna samt observationer av deras undervisning med hjälp av det evidensbaserade verktyget Communication Supporting Classrooms Observation Tool (CSCOT). Resultatet visade att lärarna överlag ansåg aktiviteter som arbete i mindre grupper samt strukturerade samtal med klasskamrater och läraren som stöttande för utvecklingen av elevers talspråkliga färdigheter. De interaktionstyper som lärarna beskrev var exempelvis vuxna imiterar och repeterar det som elever säger, vuxna ställer öppna frågor, vuxna agerar förebilder för ett språk som eleverna ännu inte producerar samt elever korrigerar varandra språkligt. Av observationsverktygets fem aktivitetskomponenter iakttogs fyra vid observationstillfället och av verktygets 20 interaktionskomponenter observerades 13 stycken. Stora delar av lärarnas resonemang om samt genomförande av undervisning som stöttar utvecklingen av talspråkliga färdigheter tyder på en medvetenhet om betydelsen av stöttning i elevers närmaste proximala utvecklingszon.