Det finns inte mycket forskning på ämnet förtexter, speciellt inte i film som utspelar sig i framtiden. Uppsatsens syfte är att undersöka förtextens form och funktion utifrån en semiotisk analys som använder sig av de begrepp semiotiken medför i tolkandet av tecken. De två frågeställningar i arbetet är “I tolkandet av förtexten utifrån semiotisk analys, vilka val och budskap går att finna i förtextens form?” och “Vilka funktioner fyller de utvalda förtexterna för filmernas narrativ?”   I urvalet av filmerna utgick jag från filmer som utspelas i framtiden, detta för att möjliggöra ett eventuellt eget och nytt uttryck för den tid då filmerna utspelar sig. Filmerna är Alien (Ridley Scott, 1979), Brazil (Terry Gilliam, 1985) och The Matrix (Lana och Lilly Wachowski, 1999). Dessa filmer utgår också från tre decennier. Mitt material för att göra analyserna utgick från hermeneutisk metod tillsammans med semiotisk analys. För att kunna tolka de tecken och begrepp som semiotiken medför utgick jag ifrån bl.a. texter av Gripsruds och Bignell. Detta förenat med historia och förhållningssätt till titeldesign, samt information om filmerna och deras produktioner. Uppsatsen resultat framställer att förtexternas form följer filmens funktioner i alla tre filmerna. Analyserna tydliggör att de val som gjorts i skapande ofta går att härleda direkt till filmens narrativ eller konceptuella idéer om varför titelsekvensen uppfattas som den gör utifrån de semiotiska begreppen. Samtidigt visar resultatet att förtextens design skulle vara ett tydligt sätt för att utöka filmens värld ytterligare och skapa ett sammanhängande uttryck till filmernas paketering och marknadsföring.