Syfte: Undersöka hur fritidspedagoger arbetar med utomhuspedagogik och deras förhållningssätt till ämnet. Metod: Kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta fritidspedagoger, fyra från landsbygden och fyra från staden. Resultat: Samtliga pedagoger fann ett personligt intresse för att vistas utomhus och detta syntes i deras verksamhet. Pedagogerna definierade Utomhuspedagogik som att vara utomhus och att bedriva verksamhet där. De anser att man lär sig lättare och på ett annat sätt utomhus. Fritidshemmen hade olika tillgång till natur respektive kultur och de hinder som uppstod för pedagogerna att bedriva utomhuspedagogik var bland annat tidsbrist, tillgänglighet, barnens brist på bra kläder och barngrupper och personal. Slutsats: Kunskapen hos pedagogerna angående utomhuspedagogik var relativt liten men deras personliga intresse höll ämnet vid liv i deras verksamheter. Mängden utomhuspedagogik skiljde sig inte avsevärt mellan fritidshemmen utan det som gick att se var hur utomhuspedagogiken tillämpades. Pedagogerna fick planera och strukturera upp verksamheten olika mycket beroende på om fritidshemmet var beläget i staden respektive på landsbygden.