<p>FN påbörjade sina första biståndsprojekt för drygt 60 år sedan och i Sverige började man arbeta med organiserat bistånd under 60-talet. Det är alltså under relativt lång tid som världens rikare länder har försökt hjälpa de mindre rika länderna att utvecklas. Arbetet kring bistånd är dock mycket komplext och en hel del problem har uppstått under den här perioden.</p><p>Den här uppsatsen syftar till att belysa några av de risker som kan uppstå i samband med biståndsarbetet. Att risker uppstår är inte speciellt konstigt då två (eller flera) länder med ofta mycket olika politiska system ska samarbeta, eftersom värdegrunderna kan skilja sig avsevärt.</p><p>Resultatet har visat att dessa risker är svåra att hantera, vilket kan bero på olika faktorer som projektens omfattande storlek samt att givare och mottagare av bistånd inte alltid har samma uppfattning om hur biståndet bör användas. Resultatet har också visat att trots att man under en så pass lång period har arbetat aktivt med att utveckla och förbättra biståndsarbetet inte lyckats komma tillrätta med risker och problem som exempelvis korruption, ett problem som snarare tycks växa. Slutligen tyder resultatet också på att bistånd i vissa fall riskerar att göra mer skada än nytta, vilket visar på att arbetet kring bistånd måste förbättras avsevärt för att biståndet verkligen ska få de positiva följder som biståndsgivarna säger sig sträva efter.</p>

FN påbörjade sina första biståndsprojekt för drygt 60 år sedan och i Sverige började man arbeta med organiserat bistånd under 60-talet. Det är alltså under relativt lång tid som världens rikare länder har försökt hjälpa de mindre rika länderna att utvecklas. Arbetet kring bistånd är dock mycket komplext och en hel del problem har uppstått under den här perioden. Den här uppsatsen syftar till att belysa några av de risker som kan uppstå i samband med biståndsarbetet. Att risker uppstår är inte speciellt konstigt då två (eller flera) länder med ofta mycket olika politiska system ska samarbeta, eftersom värdegrunderna kan skilja sig avsevärt. Resultatet har visat att dessa risker är svåra att hantera, vilket kan bero på olika faktorer som projektens omfattande storlek samt att givare och mottagare av bistånd inte alltid har samma uppfattning om hur biståndet bör användas. Resultatet har också visat att trots att man under en så pass lång period har arbetat aktivt med att utveckla och förbättra biståndsarbetet inte lyckats komma tillrätta med risker och problem som exempelvis korruption, ett problem som snarare tycks växa. Slutligen tyder resultatet också på att bistånd i vissa fall riskerar att göra mer skada än nytta, vilket visar på att arbetet kring bistånd måste förbättras avsevärt för att biståndet verkligen ska få de positiva följder som biståndsgivarna säger sig sträva efter.