Bakgrund: En akut akillesseneruptur (ATR) resulterar i begränsning av funktion som kan kvarstå under lång tid. I litteraturen finns ett flertal reliabla och valida utvärderingsinstrument som används vid funktionsbedömningar efter ATR. Då osäkerhet angående lämpligt val av tester inför återgång i aktivitet/idrott föreligger finns ett behov av tydliga riktlinjer i fråga om kliniskt relevanta utvärderingsinstrument. Syfte: Syftet med studien var att identifiera kliniskt relevanta fysioterapeutiska utvärderingsinstrument för bedömning av funktion hos personer med akillesseneruptur samt kartlägga dessa utifrån ett validitets och reliabilitetperspektiv. Metod: En kartläggande litteraturstudie. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PEDro mellan 2023-02-07 – 2023-02-15 utifrån inklusionskriterierna: vuxna individer med akut ATR, artiklar publicerade 2013-2023, observations- och randomiserade kontrollerade studier. Av identifierade utvärderingsinstrument valdes 15 ut, baserat på kriterierna: frekvens, klinisk användbarhet samt kategorisering enligt ramverket International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Valda utvärderingsinstrument kategoriserades enligt ICF samt granskades avseende reliabilitet och validitet om denna data fanns tillgänglig. Resultat: Totalt inkluderades 15 olika utvärderingsinstrument, såväl objektiva som subjektiva, för granskning utifrån reliabilitet och validitet. Fem av dessa visade både god reliabilitet och validitet samt klinisk användbarhet. Inga diagnosspecifika utvärderingsinstrument inom ICF-kategorierna personlighetsfaktorer och omgivningsfaktorer identifierades. Slutsats: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height är fem tillförlitliga utvärderingsinstrumnet att använda i klinik. Inför återgång till aktivitet/idrott är det nödvändigt att komplettera med idrottsspecifika utvärderingsinstrument samt instrument som utvärderar psykologiska faktorer. / Background: An acute achilles tendon rupture (ATR) results in limitations of function that remains for a long time. There are several reliabel and valid outcome measures used in functional evaluation after ATR presented in the litterature. Due to uncertainties regarding which appropriate outcome measures to use for return to activities/sports there is a need for clinical guidelines. Purpose: The purpose was to identify physiotherapeutic outcome measures for the evaluation of function in people with achilles tendon ruptures and to chart these from a perspecive of reliability and validity. Method: A scoping review. A litterature search were performed in the databases PubMed, Cinahl and PEDro between 2023-02-07 – 2023-02-15 based on the inclusion criteria: adults with acute ATR, articles published between 2013-2023, clinical trials and randomized controlled trials. From identified outcome measures 15 were selected based on the criteria frequency, clinical usability and categorized by the theoretical framework International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Selected outcome measures were categorized according to ICF and reviewed for republicity of results, if this data was available. Results: 15 outcome measures, both objective and subjective, were included for evaluation regarding reliability and validity. Five of these proved good reliability, validity and clinical usability. In the ICF categories, personal factors and environmental factors, no diagnose specific outcome measures were identified. Conclusion: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height are five reliable outcome measures to use in clinical practice. Before return to activities/sports it is necessary to add sportspecific outcome measures and evaluation of psychological factors.

Bakgrund Femoroacetabulär impingement (FAI) syndrom är en allt vanligare rörelserelaterad funktionsnedsättning i höften, relaterat till en prematur kontakt mellan proximalafemur och acetabulum. Fysioterapi har visat god effekt vid behandlingen av FAI men aktuell forskning är begränsad och konsensus kring bästa behandlingsmetod saknas. Syfte Identifiera och kategorisera vilka fysioterapeutiska interventioner som används vid behandlingen av femoroacetabulär impingement (FAI), hur interventionerna utvärderas och presentera effekten av dessa interventioner. Metod Kartläggande litteraturöversikt. I februari 2022 genomfördes en elektronisk sökning efter vetenskapliga originalstudier från 2012, i databaserna PubMed, CINAHL och PEDRO. Totalt 1672 studier granskades varav 23 inkluderades. Huvudtyper av interventioner identifieras och kategoriserades med stöd av ICF-ramverket utifrån avsett syfte. Resultat Ur 23 inkluderade studier identifierades 36 huvudtyper av interventioner. Av dessaka tegoriseras 25 interventioner under ICF komponenten kroppsfunktioner. Hälften av interventionerna kategoriseras under neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner. Av totalt 33 olika patientrapporterade utfallsmått (PROM) utgjorde iHOT-33, mHHS och NAHS de tre vanligast förekommande. Minst ett av de rekommenderade utfallsmåtten iHOT-12/-33, HAGOS och HOS användes i 70% av studierna. Alla inkluderade randomiserade kontrollerade studier visar signifikanta förbättringar vid användandet av fysioterapeutiska interventioner för FAI avseende PROM vid uppföljning jämfört baslinjen. Slutsats Utformningen av fysioterapeutiska interventioner vid FAI varierar, även om majoriteten syftar till att påverka neuromuskuloskeletala och rörelserelaterade funktioner. Det är möjligt att utifrån interventionens syfte klassificera interventioner vid FAI enligt ICF-ramverket. Rekommenderade diagnosspecifika PROM används i relativt hög utsträckning, till skillnad från de rekommenderade livskvalitetsmåtten. Studien belyser i likhet med tidigare forskning, bristen på konsensus gällande den fysioterapeutiska behandlingen vid FAI. / Background Femoroacetabular impingement (FAI) syndrome is an increasingly prevalent movement related disability in the hip, related to premature contact between the femur and acetabulum. Physiotherapy has shown efficacy in treating FAI, but research is limited and shows a lack of consensus regarding best conservative care. Purpose This study aims to identify and categorize the type of physiotherapeutic interventions used in treating FAI, present the effects of these interventions and to map the use of outcome measures. Methods Scoping review. In February 2022 an electronic search was conducted across the databases PubMed, CINAHL and PEDRO. A total of 1672 studies were identified of which 23 met eligibility. Main types of interventions were identified and classified based on aim using the ICF-framework. Results A total of 36 main types of interventions were identified. Out of these, 25 could be categorized under the ICF-component body functions and 18 under neuromusculoskeletal and movement-related functions. Out of 33 total PROMs, iHOT-33, mHHS and NAHS saw most use. At least one of the recommended PROMs was used in 70% of the studies. Included RCT: s show significant improvement on a variety of outcome scores. Conclusion Interventions treating FAI varies, with most targeting neuromusculoskeletal and movement-related functions. Categorization based on the aim of interventions is possible using the ICF-framework. Recommended hip-specific outcome measures are used to a greater extent compared to the more general quality of life measures. This study, in accordance with earlier research, illustrates the lack of consensus regarding the physiotherapeutic care of FAI.