It is often claimed that interactionistic substance dualism is causally problematic. In this paper I review some of the most common causality-based objections to interactionistic substance dualism: the problem of interaction, the exclusion problem, problems from the conservation laws of physics and Chalmers' argument from psychons. The claim that the nature of causality precludes causal relations between the physical and the non-physical is argued to lack sufficient support. It is also argued that the dualist does not need to accept the causal completeness of physics or that the conservation laws of physics applies universally. Further, I argue that Chalmers' argument from psychons rests on incorrect assumptions about the relation between conceivability and possibility and that Kims’ pairing problem can be solved by the soul existing in space. The conclusion is that while we can't be absolutely certain that there is a non-physical substance, there are no obstacles for such a substance to relate causally to the physical if it exists. / It is often claimed that interactionistic substance dualism is causally problematic. In this paper I review some of the most common causality-based objections to interactionistic substance dualism: the problem of interaction, the exclusion problem, problems from the conservation laws of physics and Chalmers' argument from psychons. The claim that the nature of causality precludes causal relations between the physical and the non-physical is argued to lack sufficient support. It is also argued that the dualist does not need to accept the causal completeness of physics or that the conservation laws of physics applies universally. Further, I argue that Chalmers' argument from psychons rests on incorrect assumptions about the relation between conceivability and possibility and that Kims’ pairing problem can be solved by the soul existing in space. The conclusion is that while we can't be absolutely certain that there is a non-physical substance, there are no obstacles for such a substance to relate causally to the physical if it exists.

Syftet med studien är att undersöka vad tidigare forskning säger om hur lärare kan organisera fysikundervisningen för att stödja elever, i årskurs 4 – 9, till meningsskapande samtal om fysikens begrepp. I denna systematiska litteraturstudie presenteras resultat utifrån litteratur som noggrant valts ut genom en systematisk sökningsprocess i databaserna Summon, ERIC, Nordina och avhandlingar.se där all litteratur har genomgått peer review. Studiens resultat visar att elever tillsammans bidrar till meningsskapande samtal genom att tillföra egna erfarenheter och förkunskaper om fysikens begrepp. Studien visar hur eleverna kan diskutera fritt så länge de har något att diskutera utifrån, exempelvis praktiska experiment, bilder, artefakter eller texter. Lärarens roll är sedan att stödja eleverna till att använda och förstå de korrekta vetenskapliga begreppen. Studien visar att läraren kan göra detta genom att koppla till vardagliga objekt och företeelser, ställa utmanande frågor, synliggöra nyckelbegrepp och elevers förförståelse samt återkoppla till elevers lärande. Med dessa olika metoder agerar läraren som en riktningsgivare som guidar eleven i en kunskapsutvecklande riktning. Genom att utgå från samt synliggöra elevernas förförståelse får både elever och lärare kunskap om eventuella missuppfattningar. Detta bidrar i sin tur till meningsskapande samtal då eleverna börjar ifrågasätta samt förändra och utveckla sin förståelse för fysiken begrepp.