<p>Uppsatsen handlar om kulturdebatten kring Verklighetens folk, som ägde rum under sommaren och hösten 2009 efter att partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund, lanserat begreppet ”verklighetens folk”. Jag svarar på frågorna Vilka diskurser styrde debatten kring Göran Hägglunds Verklighetens folk-utspel? samt Varför kom Göran Hägglunds utspel när det kom och hur formulerades kritiken?</p><p>Jag gör en kvalitativ undersökning av sammanlagt 39 opinionsartiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet publicerade under sommaren och hösten 2009. Artiklarna har tolkats utifrån Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori och deras tankar om diskursens manöverutrymme och politisk förändring. Jag använder även Mouffes senare postpolitiska teorier, inte minst begreppet antagonism är viktigt. Till sist använder jag mig av Zygmunt Baumans teorier om den intellektuella rollen och dess förändring.</p><p>Resultatet visar att debatten rörde sig kring några teman där flera diskurser slogs om att definiera centrum för debatten. Dessa var populistdiskursen, en ganska snäv kulturdebattsdiskurs samt tre politiska diskurser starkt påverkade av den postpolitiska diskursen. Hägglunds angrepp på de intellektuella kan förstås som en reaktion mot förlorad politisk makt över kulturdebatten.</p>

Uppsatsen handlar om kulturdebatten kring Verklighetens folk, som ägde rum under sommaren och hösten 2009 efter att partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund, lanserat begreppet ”verklighetens folk”. Jag svarar på frågorna Vilka diskurser styrde debatten kring Göran Hägglunds Verklighetens folk-utspel? samt Varför kom Göran Hägglunds utspel när det kom och hur formulerades kritiken? Jag gör en kvalitativ undersökning av sammanlagt 39 opinionsartiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet publicerade under sommaren och hösten 2009. Artiklarna har tolkats utifrån Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori och deras tankar om diskursens manöverutrymme och politisk förändring. Jag använder även Mouffes senare postpolitiska teorier, inte minst begreppet antagonism är viktigt. Till sist använder jag mig av Zygmunt Baumans teorier om den intellektuella rollen och dess förändring. Resultatet visar att debatten rörde sig kring några teman där flera diskurser slogs om att definiera centrum för debatten. Dessa var populistdiskursen, en ganska snäv kulturdebattsdiskurs samt tre politiska diskurser starkt påverkade av den postpolitiska diskursen. Hägglunds angrepp på de intellektuella kan förstås som en reaktion mot förlorad politisk makt över kulturdebatten.

The ever-changing landscape of social media coupled with today’s competitive political environment, means that small parties need to use all the tools at their disposal to distinguish themselves from the crowd. The Christian Democrats, a conservative party in the Swedish parliament, has been trying to do exactly that. In recent years, they have changed their party leader and their logo in an effort to move in a more modern direction and set themselves apart. That raises the question how this change has been reflected in what they post on social media. The overall purpose of this study is to compare Facebook posts published by the Christian Democrats at two different points in time, the Swedish general elections in 2014 and in 2022. It seeks to identify how the portrayal of two different party leaders differ, respectively Göran Hägglund in 2014 and Ebba Busch in 2022. We formulate research questions targeting if and how any potential differences in the presentation of the party leader manifest. To do so, we gather six posts from each year (from the month before the election) and analyse them with a multimodal semiotic method. We employ the theories of personalisation and personal branding, drawing conclusions within the framework of social semiotics (a sub-branch of semiotics). Finally, we answer the research questions by drawing several conclusions about key differences in presentation. We find that: personalisation has increased from 2014 to 2022, that the priorities for the desired form of personal branding has changed from 2014 to 2022, and that the professionalisation of the marketing material has increased from 2014 to 2022. We argue that the study expands the research within the realm of Swedish political communication, and contributes to filling a void of longitudinal and comparative studies within that same realm.