Det har funnits en speciell mytisk bild av den fornskandinaviska mytologin sedan romantikens fantasifulla epok. Det ges ofta en bild som beskriver gudar och människors samspel på ett lekfullt sätt. Schamanismen har med sin annorlunda världsbild stått för något exotiskt men samtidigt skrämmande. I uppsatsen ges en beskrivning av fornskandinavisk sejd och samisk schamanism och en jämförelse mellan dessas likheter och skillnader. Genom att söka svar i både den poetiska och prosaiska Eddan, samt Heimskringla söker författaren komponenter för att beskriva det magiska fenomenet sejd. Författaren till uppsatsen undersöker mer explicit vilka likheter respektive skillnader det finns mellan samisk schamanistisk jojk och andetrumma och fornskandinavisk galdrsång och sejdens trolltrumma. I sökandet efter likheter och skillnader ges beskrivningar av synen på könen och dess roll i kulten och kulturen. Slutligen ämnar författaren söka svar kring hur det är möjligt att med hjälp av bekräftade likheter definiera ett släktskap mellan fornskandinavisk religion och samisk schamanism.