I denna uppsats undersöks tre dagstidningars bruk av gammalstavning och nystavning efter 1906 års stavningsreform. Undersökningen sträcker sig från 1906 till 1926 och omfattar alltså en period på 20 år. De tidningar som ingår i undersökningen är Aftonbladet, Nya Dagligt Al- lehanda samt Social-Demokraten. Aftonbladet betraktades på denna tid som en liberal tidning. Nya Dagligt Allehanda hade en konservativ politisk hållning och Social-Demokraten var som namnet antyder en socialdemokratisk tidning med Hjalmar Branting som redaktör. Stavningsreformen 1906 rörde stavningen av v- respektive t-ljudet. Den innebar kort sagt att bokstäverna f, fv och hv som beteckning för v-ljudet ersattes med ett enkelt v och att dt som beteckning för t-ljudet ersattes med ett eller två t. Syftet med undersökningen är att un- dersöka hur pass väl tidningarna anammade dessa språkliga förändringar samt huruvida detta kan kopplas till politisk inriktning. Materialet består av ett antal tidningssidor hämtade från de tre tidningarna, och genom att jämföra förekomsten av gammal- respektive nystavning så kan slutsatser dras kring hur reformvänliga tidningarna var. Variationen ställs sedan i relation till tidningarnas politiska koppling. Dessutom görs en kvantitativ studie i meningslängd i syfte att ta reda på om det även finns några sådana syntaktiska skillnader i tidningarna som i så fall skulle kunna peka mot ett mer modernt språkbruk. Resultaten visar att det finns ett klart samband mellan tidningarnas politiska färg och deras bruk av gammal- respektive nystavning. Av de tre tidningarna är Social-Demokraten först med att införa nystavning. Därefter kommer det liberala Aftonbladet. Nya Dagligt Allehanda går över till nystavning först 1926. Samtliga tre tidningar har en kortare genomsnittlig meningslängd 1926 jämfört med 1906, men här, i fråga om meningslängd, finns ingen tydlig skillnad dem emellan.