Sverige blev 1 januari år 1998 första landet i världen att organisatoriskt inordna alla militära helikoptersystem under samma organisationsenhet, helikopterflottiljen. Den sjöoperativa helikopterverksamheten, som tidigare var förlagd under marinen, genomförs idag som ett samarbete över försvarsgrensgränserna mellan flygvapnet och marinen. I den militära kontexten beskrivs förmågan hos olika försvarsgrenar att samarbeta på ett ömsesidigt förstärkande sätt med begreppet gemensamhet (eng: jointness). Med utgångspunkt i teori om gemensamhet syftar undersökningen till att skapa förståelse för hur den sjöoperativa helikopterverksamheten påverkats sedan marinflygets avveckling. Följaktligen kan den tydliggöra och belysa fokusområden för hur den idag existerande gemensamheten kan förbättras. Resultatet av undersökningen visar på en påverkan av gemensamheten i den sjöoperativa helikopterverksamheten inom aspekterna operation, organisation, utbildning och doktrin. Den tidigare gemensamma utbildningen och organisationstillhörigheten bidrog till att det mellan marinflyget och övriga marinen fanns en gemensam marin kultur gynnsam för samarbetet. Att överbrygga den kulturella divergensen idag framstår som en utmaning för att åter nå gemensamhet inom den sjöoperativa helikopterverksamheten.