Ensamkommande flyktingbarn är en extremt utsatt grupp i samhället, och de senaste åren har fler och fler av denna grupp anlänt till Sverige för att söka asyl. Den här studien undersöker hur personalen på två Hem för vård och boende (HVB) arbetar för att ge ensamkommande flyktingbarn en trygg bas i Sverige. Studien syftar till att få svar på dels hur HVB-hemmen arbetar för att främja en bra integration, dels att undersöka HVB-hemmens roll i det stora integrationsarbetet och dels att se ifall det finns några eventuella brister inom verksamheterna. För att svara på de frågorna omfattar studien åtta intervjuer med personal på två olika HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och ämnar se hur HVB-hemmen hjälper de ensamkommande flyktingbarnen att få en ökad känsla av sammanhang (KASAM). I resultatet framkommer den stora vikten av att barnen har en trygg bas att utgå ifrån, på deras fortsatta resa i Sverige, samt den stora vikten av utbildning och den stora osäkerheten som uppstår utifrån asylprocessen.

Föreliggande studie behandlar familjehemsvård och berör vuxna personers erfarenheter av att växa upp i ett hem som tagit emot familjehemsplacerade barn. Studien belyser de biologiska barnens delaktighet i vården, engagemang hos deras föräldrar samt svårigheter för barnen i familjehemsvården med fokus på konsekvenser barnen fått senare i livet. Studien är en intervjuundersökning med kvalitativ metod. Totalt har sex intervjuer utförts, tre med familjehemsföräldrar och tre med deras biologiska barn. Den teoretiska förankringen utgörs av KASAM samt generell- och socialekologisk systemteori. De biologiska barn som deltagit i studien anser att de har varit delaktiga i familjehemsvården, dock har de inte varit delaktiga i beslutet om att bli familjehem. Vidare framkommer att föräldrarna har varit engagerade i barnen och att engagemanget inte har påverkats av familjehemsvården. Trots detta framkommer vissa svårigheter, som beskrivs vara exempelvis konflikter mellan de biologiska och de placerade barnen samt en oro för de biologiska barnens föräldrar. Det går att uttyda att barnen blivit påverkade även i vuxen ålder av familjehemsvården, mestadels positivt. Tidigare forskning har inte uppmärksammat området utan mestadels genomfört studier som belyser effekter för biologiska barn i aktiv familjehemsvård. Således har resultat framkommit i tidigare forskning som motsätter sig flera av slutsatserna i vår studie.