<p>Sveriges inträdelse i EU år 1995 har påverkat skatterätten. Särskilt inom de delar som styrs av EG-direktiv, som till exempel sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsländerna och den har företräde framför nationella lagar. När en nationell lag strider mot en EG-rättslig bestämmelse, skall den nationella lagen inte tillämpas. EG-domstolen står för den yttersta tolkningen av direktiven och förordningarna.</p><p>Transaktioner är ett led av handlingar som ingår i ett stort sammanhang. Det finns olika typer av transaktioner som kan delas upp i förutsedda - och icke förutsedda skattetransaktioner. Den godtagbara typen av skatteplanering är en förutsedd skatteanpassad transaktion. Det är de icke förutsedda transaktionerna som utgör problem för lagstiftaren. Det är när dessa transaktioner utnyttjas till bristningsgränsen som det talas om skatteundanvikande förfarande.</p><p>När en skattskyldig har flera olika alternativ att välja mellan som var och ett leder till olika skattekonsekvenser, kommer den skattskyldige att välja det alternativ som ger den lägsta skattebördan. Detta riskerar dock att ge upphov till olika typer av skatteplanering. I Sverige har vi lagen mot skatteflykt som har till syfte att motverka att icke förutsedda skatteanpassade transaktioner genomförs. Denna lag tillkom år 1981 och har tillämpats sedan dess, med undantag för åren 1992-1995 på grund av regeringsskifte. Lagen har under åren varit omdiskuterad, främst på grund av politiska skäl.</p><p>Utöver skatteflyktslagen finns ytterligare ett sätt att motverka icke förutsedda skatteanpassade transaktioner, detta kan ske med tillämpning av genomsynsprincipen. Principen går ut på att handlingars verkliga innebörd, istället för dess formella, läggs till grund för taxering. Tillämpningen av denna princip har aktualiserats i ett antal avgöranden i Regeringsrätten.</p><p>Syftet med denna uppsats var att undersöka om den svenska skatteflyktsklausulen respektive genomsynsprincipen är förenlig med de senaste årens domar från EG-domstolen gällande skatteflykt och förfarandemissbruk. Enligt vår tolkning är svaret på denna fråga ja. EG-domstolen har i ett antal domar från senare år redogjort för öppningar gällande lagstiftning i syfte att förhindra förfarandemissbruk och transaktioner som enbart har till syfte att undkomma skatt.</p>

Sveriges inträdelse i EU år 1995 har påverkat skatterätten. Särskilt inom de delar som styrs av EG-direktiv, som till exempel sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsländerna och den har företräde framför nationella lagar. När en nationell lag strider mot en EG-rättslig bestämmelse, skall den nationella lagen inte tillämpas. EG-domstolen står för den yttersta tolkningen av direktiven och förordningarna. Transaktioner är ett led av handlingar som ingår i ett stort sammanhang. Det finns olika typer av transaktioner som kan delas upp i förutsedda - och icke förutsedda skattetransaktioner. Den godtagbara typen av skatteplanering är en förutsedd skatteanpassad transaktion. Det är de icke förutsedda transaktionerna som utgör problem för lagstiftaren. Det är när dessa transaktioner utnyttjas till bristningsgränsen som det talas om skatteundanvikande förfarande. När en skattskyldig har flera olika alternativ att välja mellan som var och ett leder till olika skattekonsekvenser, kommer den skattskyldige att välja det alternativ som ger den lägsta skattebördan. Detta riskerar dock att ge upphov till olika typer av skatteplanering. I Sverige har vi lagen mot skatteflykt som har till syfte att motverka att icke förutsedda skatteanpassade transaktioner genomförs. Denna lag tillkom år 1981 och har tillämpats sedan dess, med undantag för åren 1992-1995 på grund av regeringsskifte. Lagen har under åren varit omdiskuterad, främst på grund av politiska skäl. Utöver skatteflyktslagen finns ytterligare ett sätt att motverka icke förutsedda skatteanpassade transaktioner, detta kan ske med tillämpning av genomsynsprincipen. Principen går ut på att handlingars verkliga innebörd, istället för dess formella, läggs till grund för taxering. Tillämpningen av denna princip har aktualiserats i ett antal avgöranden i Regeringsrätten. Syftet med denna uppsats var att undersöka om den svenska skatteflyktsklausulen respektive genomsynsprincipen är förenlig med de senaste årens domar från EG-domstolen gällande skatteflykt och förfarandemissbruk. Enligt vår tolkning är svaret på denna fråga ja. EG-domstolen har i ett antal domar från senare år redogjort för öppningar gällande lagstiftning i syfte att förhindra förfarandemissbruk och transaktioner som enbart har till syfte att undkomma skatt.

Varje år går svenska staten miste om stora summor i skatteintäkter, intäkter som försvinner till följd av både medvetna och omedvetna fel gjorda av de skattskyldiga. Staten har genom olika åtgärder länge arbetat för att på bästa sätt försöka motverka skattebortfallet. I Sverige finns det tre repressiva metoder mot skatteundandragande aktiviteter: skatteflyktslagen, special- och stopplagstiftning och genomsynsprincipen. Skatteflyktslagen infördes 1980. Genomsynsprincipen är däremot inte lagstadgad utan har utvecklats genom praxis och dess existens har länge diskuterats, likaså om den skall kodifieras. Under 2007 tog debatten avseende genomsynsprincipen ny fart. Genomsynprincipen är en repressiv metod genom vilken skatteundandragande aktiviteter bekämpas och framförs som ett komplement till skatteflyktslagen. Principen innebär att företagna rättshandlingar bedöms utifrån dess verkliga innebörd istället för dess formella. Genom att tillämpa genomsynsprincipen ges handlingar de rättsverkningar som de i verkligheten ger upphov till och parternas syfte och intentioner med transaktionerna läggs till grund för beskattningen, inte handlingarnas yttre form eller beteckning. Hur skattebasen på bästa sätt skall skyddas och vilken repressiv metod som bäst uppfyller kravet på förutsebarhet, effektivitet, legalitet och rättssäkerhet är svårt att avgöra. Syftet med denna uppsats är därför att nå en slutsats om en kodifiering av genomsynsprincipen skulle leda till en mer rättssäker och förutsebar repressiv metod mot skatteundandragande aktiviteter. Det är inte givet att en kodifiering av genomsynsprincipen skulle medföra en mer rättssäker och förutsebar rättstillämpning. Det är emellertid uppenbart att klarare riktlinjer behövs avseende genomsynsprincipen då dess tillämpning idag är mycket oklar. Att formulera så pass klara och precisa rekvisit att rättsläget nämnvärt förbättras får anses vara en svår uppgift. Vi anser dock att genomsynsprincipen bör införas som en ytterligare paragraf i skatteflyktslagen för att på det sättet uppnå en mer rättssäker och förutsebar repressiv metod mot skatteundandragande aktiviteter. Genom denna åtgärd skulle det klargöras vilka bedömningsgrunder domstol har vid underkännande av rättshandlingar. Tydliga förarbeten skulle även arbetas fram och eftertaxering och uttagandet av skattetillägg skulle ske med stöd i lag. Det skulle därutöver tydliggöras att det finns en ytterligare metod, utöver skatteflyktslagen, för att angripa skatteundandragande aktiviteter. Skatteflyktslagens omfattning borde vidare utvidgas till att omfatta samtliga skatteslag för att på det sättet omfatta så många skattekringgåenden som möjligt.

<p>Varje år går svenska staten miste om stora summor i skatteintäkter, intäkter som försvinner till följd av både medvetna och omedvetna fel gjorda av de skattskyldiga. Staten har genom olika åtgärder länge arbetat för att på bästa sätt försöka motverka skattebortfallet. I Sverige finns det tre repressiva metoder mot skatteundandragande aktiviteter: skatteflyktslagen, special- och stopplagstiftning och genomsynsprincipen. Skatteflyktslagen infördes 1980. Genomsynsprincipen är däremot inte lagstadgad utan har utvecklats genom praxis och dess existens har länge diskuterats, likaså om den skall kodifieras. Under 2007 tog debatten avseende genomsynsprincipen ny fart.</p><p>Genomsynprincipen är en repressiv metod genom vilken skatteundandragande aktiviteter bekämpas och framförs som ett komplement till skatteflyktslagen. Principen innebär att företagna rättshandlingar bedöms utifrån dess verkliga innebörd istället för dess formella. Genom att tillämpa genomsynsprincipen ges handlingar de rättsverkningar som de i verkligheten ger upphov till och parternas syfte och intentioner med transaktionerna läggs till grund för beskattningen, inte handlingarnas yttre form eller beteckning.</p><p>Hur skattebasen på bästa sätt skall skyddas och vilken repressiv metod som bäst uppfyller kravet på förutsebarhet, effektivitet, legalitet och rättssäkerhet är svårt att avgöra. Syftet med denna uppsats är därför att nå en slutsats om en kodifiering av genomsynsprincipen skulle leda till en mer rättssäker och förutsebar repressiv metod mot skatteundandragande aktiviteter.</p><p>Det är inte givet att en kodifiering av genomsynsprincipen skulle medföra en mer rättssäker och förutsebar rättstillämpning. Det är emellertid uppenbart att klarare riktlinjer behövs avseende genomsynsprincipen då dess tillämpning idag är mycket oklar. Att formulera så pass klara och precisa rekvisit att rättsläget nämnvärt förbättras får anses vara en svår uppgift. Vi anser dock att genomsynsprincipen bör införas som en ytterligare paragraf i skatteflyktslagen för att på det sättet uppnå en mer rättssäker och förutsebar repressiv metod mot skatteundandragande aktiviteter. Genom denna åtgärd skulle det klargöras vilka bedömningsgrunder domstol har vid underkännande av rättshandlingar. Tydliga förarbeten skulle även arbetas fram och eftertaxering och uttagandet av skattetillägg skulle ske med stöd i lag. Det skulle därutöver tydliggöras att det finns en ytterligare metod, utöver skatteflyktslagen, för att angripa skatteundandragande aktiviteter. Skatteflyktslagens omfattning borde vidare utvidgas till att omfatta samtliga skatteslag för att på det sättet omfatta så många skattekringgåenden som möjligt.</p>