<p>Att mäta i trånga utrymmen medför ofta svårigheter av olika slag, bland annat är det är svårt att få långa siktlängder vilket ger en dålig etablering och orientering. Vårat uppdrag har varit att testa olika sätt att mäta på i trånga utrymmen som dessutom har en stor höjdskillnad.</p><p> </p><p>Vi har testat en vanlig roterande bygglaser för att se hur man kan överföra en ”riktning” mellan olika nivåer. Exempelvis om man mäter på en nivå och man sedan i ett schakt ska förflytta sig 20 meter till en annan nivå och fortsätta i samma nät.</p><p> </p><p>Vi har även testat att mäta med traditionell teknik, det vill säga med totalstation och måttband där vi har mätt och skrivit ner vinklar. Vi har då använt oss av vajrar som har hängt i ett högt ”schakt”. Vi har även använt oss av mätmärken så vi kan jämföra olika mätningar och resultat.  Mätningarna har skett mot vajrar och mätmärken på olika höjdnivåer i olika lokala nät. Sedan har vi transformerat det två olika näten till ett gemensamt via vajrarna.</p><p> </p><p>Vi har också testat en laserskanner som tillhör den nya generationens mätteknik. Vi har använt oss av laserskannern i samma ”schakt” som vi mätte med totalstationen. Istället för vajrarna använde vi oss av så kallade ”sfärer” till laserskanningen. Dessa skannas in från olika lokala uppställningar för att sedan i ett datorprogram sättas i samman till ett sammanhållet system. Samma mätmärken som användes med totalstationerna användes till laserskanningen där de istället skannades in.</p><p> </p><p>Resultaten var bra, men med tanke på att laserskannern har en noggrannhet på +- 3 mm så var det svårt tyda något från jämförelsen mellan de olika mätmetoderna. Bygglasern är att rekommendera då liten tidsåtgång prioriteras före höga krav på noggrannhet.</p>

Att mäta i trånga utrymmen medför ofta svårigheter av olika slag, bland annat är det är svårt att få långa siktlängder vilket ger en dålig etablering och orientering. Vårat uppdrag har varit att testa olika sätt att mäta på i trånga utrymmen som dessutom har en stor höjdskillnad.   Vi har testat en vanlig roterande bygglaser för att se hur man kan överföra en ”riktning” mellan olika nivåer. Exempelvis om man mäter på en nivå och man sedan i ett schakt ska förflytta sig 20 meter till en annan nivå och fortsätta i samma nät.   Vi har även testat att mäta med traditionell teknik, det vill säga med totalstation och måttband där vi har mätt och skrivit ner vinklar. Vi har då använt oss av vajrar som har hängt i ett högt ”schakt”. Vi har även använt oss av mätmärken så vi kan jämföra olika mätningar och resultat.  Mätningarna har skett mot vajrar och mätmärken på olika höjdnivåer i olika lokala nät. Sedan har vi transformerat det två olika näten till ett gemensamt via vajrarna.   Vi har också testat en laserskanner som tillhör den nya generationens mätteknik. Vi har använt oss av laserskannern i samma ”schakt” som vi mätte med totalstationen. Istället för vajrarna använde vi oss av så kallade ”sfärer” till laserskanningen. Dessa skannas in från olika lokala uppställningar för att sedan i ett datorprogram sättas i samman till ett sammanhållet system. Samma mätmärken som användes med totalstationerna användes till laserskanningen där de istället skannades in.   Resultaten var bra, men med tanke på att laserskannern har en noggrannhet på +- 3 mm så var det svårt tyda något från jämförelsen mellan de olika mätmetoderna. Bygglasern är att rekommendera då liten tidsåtgång prioriteras före höga krav på noggrannhet.

Syftet med examensarbetet är att bistå stadsingenjörskontoret vid Sandvikens kommun som behöver hjälp att mäta in mark, vägar och objekt som kan påverka genomförandet av en detaljplan för etablering av småhustomter i södra Årsunda. Inmätning av området utfördes med en totalstation Leica TPS 1203+ inlånad från Högskolan i Gävle. Totalstation valdes för att få en hög noggrannhet i höjdmätningar av vägar och brunnar. Behandling av mätdata och framställning av en karta och en terrängmodell gjordes i programvaran Geo. Kartan presenteras i A3-format som en bilaga till rapporten och är en kombination av fastighetsgränser, fastighetsbeteckningar och byggnader ur Sandvikens kommuns primärkarta, sammanslaget med detta projekts inmätningar i området. Terrängmodellen visualiserar områdets höjdskillnader på cirka 3 m genom färgkodning och presenteras som en figur i resultatdelen.

Vad gör en fiskmarknad i Stockholm? Projektet, som utgår från idén om en fiskmarknad på Skeppsbron i Gamla stan, har fokuserats på en alternativ lösning där fisk och grönsaker odlas i ett slutet system – akvaponi. Anledning till den alternativa ingången är Östersjöns dåliga hälsotillstånd, som är en följd av en lång tids ogenerade föroreningar. Östersjöfisken är i dag förbjuden att sälja som matfisk inom EU, men svenska politiker har aktivt sökt, och fått, dispens för en inhemsk försäljning av den förgiftade fisken. Kvinnor och barn avråds i dag från att äta östersjöfisk mer än tre gånger per år. Är det då hållbart att viga en så central plats som Skeppsbron åt en romantiserad fiskhall som bär färre än hundra ”lokala” fiskare under armarna, och som riktar sig till ett smalt, i huvudsak manligt kundsegment? En strategi formas för att kunna tillgodose en fiskmarknad med enbart fisk odlad på plats, samtidigt som den inre organisation och stadsrummet tas i beaktan. / What is a fish market doing in Stockholm? The project, based on the idea of a fish market on Skeppsbron in the old town of Stockholm (Gamla stan), has its focus on an alternative solution where fish and vegetables are grown in a closed system – aquaponics. The reason for the alternative solution is the bad health situation for the Baltic sea, which is the outcome of a long period of unashamed polluting. The fish from the Baltic sea is illegal to sell as food within the EU, but Swedish politicians have actively sought, and received, exemption for a regional trade with the poisoned fish. Women and children are advised to refrain from eating fish from the Baltic sea more than three times per year. Is it then sustainable to use such a central place as Skeppsbron for a romanticized fish market that pays for less than a hundred “local” fishermen, and that addresses a narrow, mainly male segment? A strategy is formed to provide for a fish market with only fish bred on location, at the same time taking in consideration the inner organization and the cityscape.

Geodetiska provfält är viktiga för att geodetiska instrument kan kontrolleras och kalibreras. Exempelvis så kan en längdbas användas för att kontrollera nollpunktsfelet hos en Electronic Distance Measuement. Provfältets höga noggrannhet möjliggör även att detaljpunkterna exempelvis kan användas för att kontrollera noggrannheten vid utsättning eller inmätning. Att hålla provfältets koordinater uppdaterade är viktigt för att bibehålla den höga noggrannheten. Tidigare forskning visar att kända punkter kan vara bra för att kontrollera GNSS-antenner innan de sätts i bruk. Precisionen av mätningar var något man valde att utveckla på Statens Institution för Byggnadsforskning i Gävle på 70-talet (Statens Institut för Byggnadsforskning, 1984). Byggforskningen byggde ett provfält i Mårtsbo där punkter mättes in som sedan redovisats i en koordinatlista. Till en början användes provfältet för att kontrollera olika instrument och mätmetoder, men nu har det stått orört under en längre tid. Denna studie görs för att ta reda på om punkterna i området har rört sig något sen 1977 då fältet upprättades och därigenom avgöra om punkterna måste tilldelas nya koordinater innan användningen av fältet återupptas.   Innan mätning kontrollerades och kalibrerades instrumenten som skulle användas. För att koppla stomnätet till SWEREF 99 16 30 och RH 2000 gjordes en statisk GNSS-mätning på de två mest öppna punkterna i nätet. Vinklar och avstånd mellan punkterna erhölls genom att använda satsmätning med multistation. För att få med alla detaljpunkter gjordes en koordinattransformation med hjälp av de gamla koordinaterna och de nya som mätts in. I efterarbetet bearbetades GNSS-mätningarna i programvaran Leica Geo Office. Satsmätningarna behandlades i programvaran SBG Geo och där gjordes två nätutjämningar, en med lokala koordinater och en med koordinater i  SWEREF 99 16 30 och RH 2000. Slutligen transformerades resterande koordinater från det lokala systemet till SWEREF 99 16 30 och RH 2000 i  programvaran Gtrans. Baserat på resultatet har signifikant deformation uppstått på flera av punkterna. De största förändringarna som skett är i plan 2,2 mm i P5 och i höjd 1,7 mm i P7. Noggrannheten som uppnåtts i denna studie är inte lika bra som tidigare, men ändå tillräckligt för att använda fältet. / Geodetic test fields are important because they allow geodetic instruments to be tested and calibrated. For example, the baseline can be used when checking the zero-point error in an Electronic Distance Measurement. The high accuracy of the test field will also make it possible to use the detail points for checking the accuracy of the measurements when surveying. Keeping the coordinates of the field updated is important to maintain the high accuracy of the points. Previous research shows that known points were used to check GNSS-antennas before commercial use. The precision of measurements was something that the Swedish Institute of Constructional Science chose to develop even further in the late 1970s. A geodetic test field was constructed in Mårtsbo where points were established and presented in a coordinate list. The field was at first used to control different measuring equipment and methods, but in later years it has not been used at all. The aim of this study is to re-measure and update the coordinates of the test field. For this study, the instruments was controlled and calibrated before any measurements. To link to the well-established points with known coordinates in the control network static GNSS-measurements were performed on the two points located in the most open areas and positioned in SWEREF 99 16 30 and RH 2000. The angles and distances between the points were given by using rounds of measurements. To get coordinates for every detail point a coordinate transformation was used with the measured points as control points. During the post-processing of the GNSS-data the Leica Geo Office software was used to compute the coordinates. The rounds of measurements with multistation were processed in the software SBG Geo and network adjustments with both old and new coordinates were carried out. Finally, the rest of the coordinates were transformed into the new coordinate system which was done in the software Gtrans.. The result shows that significant local deformation has occurred on several points. The largest of deformation in plane is 2,2 mm in P5 and in height is 1,7 mm in P7. The uncertainties of the measured points are a bit higher in this study compared to earlier one, but they are still good enough to be use in this test field.

The new and forthcoming generation of mobile networks intend to operate at considerably higher frequencies than the previous systems. This lift in frequency of operation alleviates today’s communication systems’ crowded bandwidth and allows for faster data rates than previously possible. However, the suggested increase in frequency of operation introduces new challenges and new antenna solutions are required. One possible candidate for the future communication systems is the Luneburg lens antenna that offers high gain, a simple feeding network and wide-angle scanning. Scanning of lens antennas occurs by placing several feeds along its focal line, but where the width size of the feed place a major constraint on the achievable crossover level between beams. In this thesis, we aim to increase the crossover level between beams in a geodesic Luneburg lens antenna. The importance of a high crossover level is to ensure a more equal performance in terms of data rate transfer to all end users. Here, we investigate two different methods on achieving a higher crossover level. The first method is to utilize a near-field lens while the other method concerns the usage of a generalized Luneburg lens that allows to displace the focal point outside the lens’ contour. A comparison study of these two alternatives are made where it is shown that a generalized Luneburg lens is the preferable choice. A generalized geodesic Luneburg lens is thereafter designed that attains a crossover level of -3:87 dB at the central frequency 62 GHz for the center port. The lens performs well with a bandwidth of 15% and a scanning range between ±52°. The reflection coefficient is below -13 dB in the frequency range of interest and the cross-talk is below -17:9 dB. The realized gain is simulated to 19:01 dBi at 57 GHz, 20:85 dBi at 62 GHz and 21:34 dBi at 67 GHz for the central port. / Den nya och de kommande generationerna av mobilnät avser att fungera på betydande högre frekvenser än tidigare system. Det här lyftet i frekvens minskar den trånga bandbredden i dagens kommunikationssytem och tillåter för snabbare datahastigheter än tidigare möjligt. Däremot, den förslagna ökningen av frekvens introducerar nya utmaningar och därmed behövs nya antennlösningar. En möjlig kandidat för det framtida kommunikationssystemet är Luneburg linsantennen som erbjuder en hög antennförstärkning, ett enkelt matningsnätverk och en bred vinkelskanning. Vinkelskanning av linsantenner sker genom att placera flera matningar längs dess fokallinje, men där bredden på matningarna utgör en stor begränsning för den nåbara korsningsnivån mellan strålningsfält. Det här examensarbetets syfte är att öka korsningsnivåerna mellan strålningsfälten i en geodetisk Luneburg linsantenn. Betydelsen att ha höga korsningsnivåer mellan strålningsfält är att säkerhetsställa en mer jämn prestanda av datahastigheter för alla slutanvändare. Vi undersöker två olika metoder för att uppnå högre korsningsnivåer. Den första metoden använder en närfältslins medan den andra metoden använder sig av en generaliserad Luneburg lins som tillåter att förflytta fokalpunkten utanför linsens kontur. En jämförelsestudie mellan dessa två metoder är genomförd där det visas att den generaliserade Luneburg linsen är det fördelsaktiga valet. En generaliserad Luneburg lins är därefter designad som uppnår korsningsnivåer på -3:87 dB på den centrala frekvensen 62 GHz för center porten. Linsen fungerar väl med en bandbredd på 15% och vinkelskanning mellan ±52°. Reflektionskoefficienten är under -13 dB i frekvensområdet av intresse och kopplingen mellan olika portar är under -17:9 dB. Den realiserade antennförstärkningen är simulerad till 19:01 dBi vid 57 GHz, 20:85 dBi vid 62 GHz och 21:34 dBi vid 67 GHz.

<p>I denna uppsats presenteras grundläggande delar av hyperbolisk geometri. Uppsatsen är indelad i två kapitel. I första kapitlet studeras Möbiusavbildningar på Riemannsfären. Andra kapitlet presenterar modellen av hyperbolisk geometri i övre halvplanet H, skapad av Poincaré på 1880-talet.</p><p>Huvudresultatet i uppsatsen är Gauss – Bonnét´s sats för hyperboliska trianglar.</p> / <p>In this thesis we present fundamental concepts in hyperbolic geometry. The thesis is divided into two chapters. In the first chapter we study Möbiustransformations on the Riemann sphere. The second part of the thesis deal with hyperbolic geometry in the upper half-plane. This model of hyperbolic geometry was created by Poincaré in 1880.</p><p>The main result of the thesis is Gauss – Bonnét´s theorem for hyperbolic triangles.</p>

I denna uppsats presenteras grundläggande delar av hyperbolisk geometri. Uppsatsen är indelad i två kapitel. I första kapitlet studeras Möbiusavbildningar på Riemannsfären. Andra kapitlet presenterar modellen av hyperbolisk geometri i övre halvplanet H, skapad av Poincaré på 1880-talet. Huvudresultatet i uppsatsen är Gauss – Bonnét´s sats för hyperboliska trianglar. / In this thesis we present fundamental concepts in hyperbolic geometry. The thesis is divided into two chapters. In the first chapter we study Möbiustransformations on the Riemann sphere. The second part of the thesis deal with hyperbolic geometry in the upper half-plane. This model of hyperbolic geometry was created by Poincaré in 1880. The main result of the thesis is Gauss – Bonnét´s theorem for hyperbolic triangles.

In the sub-THz frequency range, the geodesic lens can realize low losses and beam scanning capability with high gain and high aperture efficiency due to its fully metallic property and rotational symmetry. Therefore, in high-frequency applications, a geodesic lens is considered a more promising solution in comparison to phased arrays or other beamforming techniques. To realize dual polarization for geodesic lenses, a polarization rotator using fully metallic screens can be placed at the lens aperture to increase the channel capacity. In this thesis, we propose a dual-polarized fully metallic geodesic lens antenna with the operation frequency centered at 120 GHz. The proposed design contains two layers of geodesic lenses and two polarization rotators placed in their respective apertures with ±45° polarization. By using a twist waveguide for the feeding, we eliminate the leakage caused by the air gap between the metal plates. The simulation results show that the dual-polarized lens can achieve an angular scanning range of ±60° and its scanning loss is 0.6 dB, with an aperture efficiency of 90%. Finally, we propose a prototype design with mechanical considerations to ensure robustness in future manufacturing, assembly, and testing. / Geodetiska linser kan tillämpas åt frekvenser under THz för att realisera låga förluster och strålscanningskapacitet med både hög förstärkning och apertureffektivitet, detta på grund av dess fullt metalliska egenskaper samt rotationssymmetri. I högfrekventa tillämpningar anses därför en geodetisk lins vara lovande i jämförelse med en fasstyrda gruppantenn eller andra strålformningstekniker. Ytterligare så kan polarisationsrotatorer med helt metalliska skärmar kan placeras vid linsöppningen för att realisera korspolariserade fält samt öka kanalkapaciteten hos geodetiska linser. I denna avhandling föreslårs en justerbar korspolariserad samt fullt metallisk geodetisk linsantenn centrerad runt 120 GHz. Den föreslagna designen innehåller två lager geodetiska linser och två polarisationsrotatorer placerade i sina respektive utgångar med respektive polarisatonsförskjutning på ±45°. Genom att använda en vriden vågledare för matningen så eliminerars läckaget som normalt följer av luftgapet mellan metallplattorna. Simuleringsresultaten visar att den korspolariserade linsen kan uppnå ett avsökningsområde inom vinklar ±60° men en skanningsförlust på 0,6 dB, detta med en apertureffektivitet på 90%. Slutligen föreslår vi en prototyp med hänsyn till mekaniska aspekter för att säkerställa robusthet i framtida tillverkning, montering och testning.