<p>Ett referenssystemsbyte i en kommun är ett omfattande projekt som kräver både tid och pengar. Denna rapport kan förhoppningsvis vara en hjälp för kommuner som står inför denna uppgift. Rapporten visar på problem som kan uppstå och vad som är bra att tänka på innan inmätningar påbörjas. Valet av passpunkter är den mest centrala uppgiften i samband med ett referenssystemsbyte. Att välja punkter kräver bra kännedom om kommunens punktnät och en strategi om utformningen av restfelsmodellen. En restfelsmodell är en modell över ett områdes deformationer i till exempel x- och y-led för skillnaden mellan till- och frånsystemet. En bra restfelsmodell kräver en jämn fördelning av passpunkter över det område som skall studeras. Punkterna bör vara stadigt förankrade, i till exempel berg eller sten, för att ge en hög tillförlitlighet. Passpunkterna mäts in med Global Navigation Satellite System (GNSS). Rekommendationerna är att varje punkt mäts vid två olika tillfällen och att 10 observationer med initialisering mellan varje observation lagras vid varje mätning. GNSS-antennen ska vara stabil och centrerad över punkten. Denna rapport är en fallstudie och beskriver inmätningen av passpunkter för en del av Sala kommun och beräkningen av dess restfelsmodell. Restfelsmodellen visar på de karakteristiska skillnaderna i restfel som skapas mellan de olika samhällena när polygontåg är den enda länken mellan dem. Den visar också några andra typiska problem såsom närliggande passpunkter med restfel i motsatta riktningar och passpunkter i samma polygontåg med förhållandevis stora restfel. För att få en så bra transformation som möjligt krävs fler och tätare mätningar i de områden som uppvisar dessa problem.</p>

Ett referenssystemsbyte i en kommun är ett omfattande projekt som kräver både tid och pengar. Denna rapport kan förhoppningsvis vara en hjälp för kommuner som står inför denna uppgift. Rapporten visar på problem som kan uppstå och vad som är bra att tänka på innan inmätningar påbörjas. Valet av passpunkter är den mest centrala uppgiften i samband med ett referenssystemsbyte. Att välja punkter kräver bra kännedom om kommunens punktnät och en strategi om utformningen av restfelsmodellen. En restfelsmodell är en modell över ett områdes deformationer i till exempel x- och y-led för skillnaden mellan till- och frånsystemet. En bra restfelsmodell kräver en jämn fördelning av passpunkter över det område som skall studeras. Punkterna bör vara stadigt förankrade, i till exempel berg eller sten, för att ge en hög tillförlitlighet. Passpunkterna mäts in med Global Navigation Satellite System (GNSS). Rekommendationerna är att varje punkt mäts vid två olika tillfällen och att 10 observationer med initialisering mellan varje observation lagras vid varje mätning. GNSS-antennen ska vara stabil och centrerad över punkten. Denna rapport är en fallstudie och beskriver inmätningen av passpunkter för en del av Sala kommun och beräkningen av dess restfelsmodell. Restfelsmodellen visar på de karakteristiska skillnaderna i restfel som skapas mellan de olika samhällena när polygontåg är den enda länken mellan dem. Den visar också några andra typiska problem såsom närliggande passpunkter med restfel i motsatta riktningar och passpunkter i samma polygontåg med förhållandevis stora restfel. För att få en så bra transformation som möjligt krävs fler och tätare mätningar i de områden som uppvisar dessa problem.

Passiva geodetiska referenssystem ger möjlighet till noggranna positionsbestämmelser via fysiska koordinatbestämda markeringar. Detta ger i sin tur goda möjligheter för etablering av instrument och noggranna detaljmätningar av objekt. För att mätosäkerheten i referenssystemen ska hållas stabilt över tid bör markeringar av punkter ske där yttre faktorer påverkar stompunkter så lite som möjligt. I stomnät längs med järnvägen finns många olika markeringstyper som kan påverkas olika mycket av yttre påfrestningar. Då det kostar mycket pengar på att underhålla stomnät längs järnvägen bör dessa stompunkter markeras på bästa möjliga sätt.  I studien är syftet att undersöka hur mycket olika markeringstyper tenderar att deformera sig över tid längs järnvägen för att eventuellt kunna ge Trafikverket ett bättre beslutsunderlag för framtida markeringar av stompunkter. Detta görs genom undersöka Trafikverkets stompunktsarkiv.  Resultaten visade att olika markeringstyper deformeras olika mycket vid samma epoker, men att det är väldigt små skillnader vid jämförelser av medelvärden och standardosäkerheter. För stompunkter som befinner sig nära spåret kan ett tydligare samband ses kring att de punkterna deformeras mer än punkter som ligger längre bort från spåret.