This essay examines the represention of sami drums (goavdát) at museums in Sweden. I performed a case study of two exhibitions at different museums, focusing especially on one drum in each. The museums consisted of Nordiska museet in Stockholm and Ájtte – Swedish mountain and sami museum in Jokkmokk. The purpose was to examine them from a viewpoint based on the perception of a both historical and ongoing situation of colonialism of the sami people. The motivation to study museums derives from the idea that museum possesses an ability to create value. In combination with the exhibition I also studied the original function of the drums and interpreted the images on them. The investigation showed diffrent problematic issues in the exhibitions: Ájtte has a deficiency of space which complicates a dialog between the drum and the visitor. Nordiska museet creates a conception of the drums as reduced to a central object in a colonial process without any concerns of the native use. This results in an urge to either establish new exhibitions or updated the ones that already exist since the museums are part of creating a picture of sami identity for the public and therefore - creates value. / Den här uppsatsen undersöker den museala representationen och gestaltningen av samiska ceremonitrummor (goavdát) i Sverige. Metoden har varit fallstudier av två utställningar med särskilt fokus på en goavddis i varje. Undersökningsobjekten bestod av utställningen Sápmi: om att vara same i Sverige (2007-pågående) på Nordiska museet i Stockholm samt Trumtid – i livets famn(2002-pågående) på Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum i Jokkmokk. Arbetet har utgått från två ståndpunkter: en historisk kolonialism av Sápmi likväl som fortgående koloniala praktiker, samt att museet som sådant har en förmåga att skapa värde. I kombination med analyser av utställningarna har jag tolkat bilderna på trumskinnen. För att undvika att placera dem inom strikt koloniala kontexter har tolkningarna utgått från förkristna samiska världsuppfattningar. Studien upptäckte olika problem hos utställningarna; Nordiska museet skapar en bild av goavdát som reducerad till centrala objekt i koloniala processer, utan hänsyn till ursprunglig användning eller perspektiv. Ájtte fysiska placering av trummorna och dess dova belysning försvårar en dialog mellan besökare och föremål. Det resulterar i en uppmaning till museerna att se över utställningar då museerna är centrala producenter av bilden om samisk identitet för allmänheter och därför – skapar värde.