Läxor används idag som en del av undervisningen i de flesta klassrum och är ett återkommande inslag för så väl lärare som elever. Trots detta problematiseras den sällan bland lärare, skolledning och politiker, men värderas ändå högt. Vi redogör i detta examensarbete för tidigare forskning inom området, samt läroplanernas formuleringar om läxans betydelse över tid. Skolverket (2014) nämner att det finns olika typer av läxa och beskriver vanligt förekommande metoder, så som exempelvis Läxa som förberedelse, Repetition eller övningsläxa, Innehåll som finns utanför skolan och Komma i kapp. Vi har som syfte med denna studie att undersöka hur grundlärare i de yngre åldrarna uttrycker sitt arbete med läxor och vilka motiv som finns bakom. Studien omfattas av kvalitativaintervjuer med fyra verksamma lärare i en stad i södra Sverige. Utifrån resultatet har vi kommit fram till att lärare ger elever i de yngre åldrarna läxa för att tiden i skolan inte räcker till för all undervisningsstoff som ska bearbetas. Motiven är att eleverna ska träna på ansvarstagande, befästa kunskaper genom mängdträning samt att inkludera vårdnadshavare i skolverksamheten.