Bakgrund: Patienter med höftfraktur blir allt fler i takt med att medelåldern ökar. Det är en stor och resurskrävande patientgrupp. De har under en längre tid varit underprioriterade vilket har resulterat i långa väntetider till operation. Syfte: Syftet var att beskriva om det fanns några fördelar att arbeta med höftspår vid höftfrakturer samt att beskriva urvalet av de använda vetenskapliga artiklarna. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med tretton vetenskapliga artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Likheter och olikheter i artiklarnas resultat har kategoriserats och sammanställts till fem olika teman. Huvudresultat: Resultatet visade att det fanns fördelar med att arbeta med omhändertagande via höftspår, detta resulterade i kortare väntetid till operation samt färre komplikationer. Dessa patienter som omhändertogs via höftspår hade även en kortare vårdtid. Risken för mortalitet påverkades inte nämnvärt vid höftspår kontra konventionell vård vid höftfraktur. Slutsats: I kategorien förkortad tid till operation samt kortare vårdtid kan man se stora positiva skillnader efter införandet av höftspår, i minskade postoperativa komplikationer en viss förbättring. I kategorin minskad risk för dödlighet ses ingen statistisktsignifikant skillnad. Riktlinjerna kring detta höftspår har påverkat omvårdnaden i en positiv riktning. Dessa patienter omhändertas nu med en snabbare och bättre rutin. Det har inte upptäckts några nackdelar med att arbeta med höftspår.