<p>Detta examensarbete utfördes under våren 2009 och avhandlar bestämning av fixpunkter i ett höjdnät med hjälp av statiska Global Navigation Satellite System (GNSS) mätningar. Ämnet är högaktuellt med tanke på att många kommuner står inför en övergång till Rikets Höjdsystem 2000 (RH 2000). Det kan vara ett problem vid en sådan övergång om det finns isolerade delar av det lokala höjdnätet som inte är anslutet till huvudnätet. Tidigare har den enda lösningen på ett sådant problem varit att genomföra ett höjdavvägningståg, ett både kostsamt och tidskrävande företag. Syftet med denna studie är att ge svar på hur noggrant det går att göra en höjdbestämning av fixpunkter med statisk GNSS-mätning.</p><p> Fältarbetet har utförts i Sandvikens kommun där ett antal höjdfixpunkter i RH 2000 nätet använts som referens vid GNSS-mätningar. Ett nät bestående av sju mätpunker etablerades i anslutning till RH 2000 höjdfixar. Fem av dessa användes sedan som passpunkter för att höjdbestämma två centralt belägna mätpunkter i nätet. För kontroll av mätningarna användes den kända avvägda höjden på de sökta punkterna. Mätningarna utfördes med fyra stycken Leica GX1230+ GNSS-mottagare som etablerades på punkterna i tre fyratimmarssessioner. Mätningarna utfördes i två kampanjer med tre veckors mellanrum.</p><p>Efterberäkning av GNSS- mätdata gjordes med Leica Geo Office 7 (LGO 7) och Surfer 8. Kontroll av resultaten gjordes genom matrisberäkningar i Microsoft Excel. Resultaten baseras på en sammanslagning av de båda mätkampanjerna. Avvikelserna visade sig ligga i ett spann på ca 3–5 mm ± punktmedelfelet (<strong>σ</strong>_H)lägre än de precisionsavvägda RH 2000 höjderna. Det faktum att samtliga GNSS-mätta höjder ligger 3–5 mm lägre än officiella RH 2000-höjder tyder på att ett systematiskt fel upptäckts. Slutligen, visar detta arbete att genom att kombinera frekvenser kan medelfelet bli så bra som 3 mm vid höjdbestämning med hjälp av statisk GNSS-mätning.</p>

Detta examensarbete utfördes under våren 2009 och avhandlar bestämning av fixpunkter i ett höjdnät med hjälp av statiska Global Navigation Satellite System (GNSS) mätningar. Ämnet är högaktuellt med tanke på att många kommuner står inför en övergång till Rikets Höjdsystem 2000 (RH 2000). Det kan vara ett problem vid en sådan övergång om det finns isolerade delar av det lokala höjdnätet som inte är anslutet till huvudnätet. Tidigare har den enda lösningen på ett sådant problem varit att genomföra ett höjdavvägningståg, ett både kostsamt och tidskrävande företag. Syftet med denna studie är att ge svar på hur noggrant det går att göra en höjdbestämning av fixpunkter med statisk GNSS-mätning.  Fältarbetet har utförts i Sandvikens kommun där ett antal höjdfixpunkter i RH 2000 nätet använts som referens vid GNSS-mätningar. Ett nät bestående av sju mätpunker etablerades i anslutning till RH 2000 höjdfixar. Fem av dessa användes sedan som passpunkter för att höjdbestämma två centralt belägna mätpunkter i nätet. För kontroll av mätningarna användes den kända avvägda höjden på de sökta punkterna. Mätningarna utfördes med fyra stycken Leica GX1230+ GNSS-mottagare som etablerades på punkterna i tre fyratimmarssessioner. Mätningarna utfördes i två kampanjer med tre veckors mellanrum. Efterberäkning av GNSS- mätdata gjordes med Leica Geo Office 7 (LGO 7) och Surfer 8. Kontroll av resultaten gjordes genom matrisberäkningar i Microsoft Excel. Resultaten baseras på en sammanslagning av de båda mätkampanjerna. Avvikelserna visade sig ligga i ett spann på ca 3–5 mm ± punktmedelfelet (σH) lägre än de precisionsavvägda RH 2000 höjderna. Det faktum att samtliga GNSS-mätta höjder ligger 3–5 mm lägre än officiella RH 2000-höjder tyder på att ett systematiskt fel upptäckts. Slutligen, visar detta arbete att genom att kombinera frekvenser kan medelfelet bli så bra som 3 mm vid höjdbestämning med hjälp av statisk GNSS-mätning.