Länge har uppfattningen i svensk rätt varit att ett standardavtal måste inkorporeras i det enskilda avtalet för att bli gällande avtalsinnehåll mellan parter. I ett nytt avgörande från HD, slår HD fast att NSAB 2015 kan bli gällande avtalsinnehåll mellan parter inom speditionsbranschen på grund av att det utgör handelsbruk inom den ifrågavarande branschen. I målet redogjorde HD för generella kriterier som måste uppfyllas för att ett standardavtal ska utgöra handelsbruk inom en viss bransch. HD gick därmed från den tidigare gällande rättsuppfattningen om att ett standardavtal inte kan utgöra handelsbruk. Det nya rättslägetskapar en hel del frågetecken om vilka andra standardavtal som kan utgöra handelsbruk och därmed likställas med dispositiv rätt. I uppsatsen är fokus på om AB 04 kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn. Likt spedition, finns ingen tydlig bakgrundsrätt som reglerar det inomkontraktuella förhållandet mellan parter i kommersiella entreprenader. Idag sker det därför till stor del analoga tolkningar av köplagen när inget annat avtalats vid händelse av uppkommen tvist, trots att entreprenader uttryckligen undantas från köplagens tillämpningsområde. För att kunna analysera om AB 04 i sin helhet eller till viss del kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn utreds handelsbruksbegreppet i relation till användningen av AB 04 som standardavtal inom entreprenadrätten. Avslutningsvis analyseras uppsatsensfrågeställningar, där utgångspunkten är HD:s kriterier. Först sker en generell analys av kriterierna och hur en generell prövning av standardavtal kan ske. Därefter görs en analys om AB 04 uppfyller dessa kriterier. Eftersom kriterierna är väldigt översiktliga och generella sker analysen mot bakgrund av doktrin och tidigare rättsfall. Analysen visar att grunden för att ett standardavtal ska uppnå handelsbruk är att det rör sig om ett agreed document inom en bransch som saknar en specifik lagstiftning för det inomkontraktuella förhållandet. Det ska dessutom röra sig om ett standardavtal som i princip samtliga parter inom en avgränsad bransch känner till och tillämpar. Därutöver är det av betydelse om standardavtalet innehåller betungande villkor. Den slutliga bedömningen är att AB 04 som helhet förmodligen inte utgör handelsbruk. Dessutom ställer AB 04:s så kallade täckbestämmelser till det, eftersom dessa villkor hindrar standardavtalet som helhet att uppnå en fast stadga. Däremot torde AB 04:s standardvillkor till stora delar kunna utgöra handelsbruk inom byggbranschen.