Inom den finansiella rapporteringen är tillförlitlighet ett viktigt begrepp. Maines och Wahlen har i tidigare forskning delat upp begreppet i att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation och att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet. Rollen att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation gestaltas av företagen medan revisorerna ansvarar för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet.Intäktsredovisning är en central del i företagens finansiella rapportering. Inom byggbranschen är det vanligt förekommande att projekten sträcker sig över flera redovisningsperioder. Vid sådana projekt brukar entreprenadavtal slutas. Entreprenadavtal skall i noterade bolag och koncerner intäktsredovisas i enlighet med International Accounting Standards 11, som säger att intäkter skall redovisas successivt i takt med projektets färdigställande. Standarden anses härstamma från den principbaserade redovisningen vilket innebär att tolkningen av densamma görs av dess användare. Begreppet tillförlitlighet är betydande i standarden och studien syftar dels på att undersöka hur företag uppnår de krav på tillförlitlighet som ställs i IAS 11. Då standarden är principbaserad kan företagens roll att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation i sina rapporter tolkas olika. Intervjuer har genomförts hos två stora noterade företag i bygg- och fastighetsbranschen för att studera deras uppfattning av tillförlitlighet och hur de går till väga för att uppfylla de krav som ställs på begreppet i IAS 11. För att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet finns revisorerna. Revisorerna tillför genom sin granskning trovärdighet till den ekonomiska information som publiceras. Revisorernas arbete övervakas i sin tur av Revisorsnämnden som ser till att revisionsverksamheten som bedrivs är av hög klass enligt de uppsatta kraven. Revisorsnämndens praxis är disciplinärenden där revisorn åsidosatt sig sina skyldigheter som kvalitetskontrollant av ekonomisk information. För att studera vad som krävs av revisorerna för att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal har en studie av Revisorsnämndens praxis gjorts.Undersökningen visade att revisorernas arbete är av största vikt i båda perspektiven. Företagen uppnår tillförlitlighet genom att ha prognosgenomgångar, kompetent personal och redovisningssystem som fungerar väl. De undersökta företagen hade även interna revisioner som bidrog till att eventuella brister i den interna kontrollen kunde upptäckas och undvikas. Den externa revisorns roll innebar inte bara en roll som granskare utan även som informationsförmedlare avseende de poster som ansågs vara mest utsatta för risk och förslag gavs av densamme om eventuella åtgärder som behövdes vidtas för att uppnå tillförlitlig redovisningsinformation. Det fanns inte några större tolkningsskillnader mellan de båda företagen angående begreppet tillförlitlighet eller hur det ska uppfyllas vid entreprenadavtal. Revisorernas arbete med att bedöma redovisningsinformationens tillförlitlighet vid entreprenadavtal grundade sig i att dokumentera de utförda betryggandeåtgärder som genomförts på områden valda utifrån kriterierna väsentlighet och risk. Företagens projektredovisning och dess tillförlitlighet skall granskas. Likaså måste revisorerna granska entreprenadavtalen och den gjorda beräkningen av färdigställandegraden. Samtidigt måste en bedömning göras för eventuella förlustrisker av entreprenadavtalet och att det i årsredovisningen anges vilka principer som har använts vid intäktsredovisningen. / Program: Civilekonomprogrammet

Varje entreprenad är unik på så sätt att den i något eller i några avseenden skiljer sig från andra entreprenader. Det kan handla om att uppföra en byggnad snarlik en annan, det som skiljer entreprenaderna åt är att inblandade parter, avtal, utförande av arbetsuppdraget samt tillkommande ÄTA-arbeten kommer att, på ett eller annat sätt skilja sig åt mellan varandra. Då entreprenadrätten inte är lagstadgad i Sverige ges möjligheter att under ett kontrakterat arbete föreskriva förändringar i det ursprungliga avtalet, för att ett så tillfredsställande slutresultat som möjligt ska kunna uppnås. I nästan alla entreprenader uppkommer ÄTA-arbeten, som kan beskrivas som arbeten som utförs i anknytning till och är av samma natur som det ursprungliga kontrakterade arbetet. ÄTA-systematiken regleras i AB 04, som i allmänhet tolkas som branschpraxis och utges av byggandets kontraktskommitté. ÄTA-arbeten står för ändrings-, tilläggs- och avgående arbeten och utgör således en för beställaren, ändringsbefogenhet där rätten att beställa nödvändiga tilläggsarbeten, eller avbeställa ännu inte utförda kontraktsarbeten föreligger. Entreprenören blir med hänsyn till detta, både bunden och berättigad att utföra de ÄTA-arbeten som uppfyller formaliteterna. För att ett beställt ÄTA-arbete ska föreligga krävs en skrivelse angående detta av beställaren, samt att arbetet är av samma natur som det kontrakterade arbetet. Likställda ÄTA-arbeten har inget skriftlighetskrav, men då svårigheter att bevisa muntliga avtal föreligger borde entreprenören för att säkra rätten till betalning, ändå vänta med att påbörja ett likställt ÄTA-arbete till dess att en skrivelse om arbetet finns att tillgå. Denna utredning har visat att ändringsbefogenheten är anledningen till att tvister uppstår i entreprenadförhållanden och att tvister kan undvikas genom att precisera kontraktshandlingarna. Ett ÄTA-arbete berättigar till betalning om kraven för vad som utgör ett ÄTA-arbete är uppfyllda samt om arbetet har ett direkt samband med och är av samma natur som kontraktsarbetena. Formaliteterna för ett ÄTA-arbete måste vara uppfyllda för att ersättning ska utgå. Undantag från formaliteterna kan dock göras gällande, dessa är oskälighetsbedömningen och dolusregeln, vilket innebär att ersättning kan utgå även om formaliteterna inte är uppfyllda. Entreprenören kan bli berättigad till ersättning för faktisk mängd och inte det som föreskrivits i mängdregleringen om det finns bevis att faktisk mängd föreligger. Det är alltid entreprenörens skyldighet att bevisa att ett ÄTA-arbete föreligger för att ersättning skall utgå. / Each contract is unique because each project is different from other projects. What distinguishes the contracts is that the parties involved, agreements, execution of the work assignment and additional work will differ between each other. Since the contract law is not constitutional in Sweden, opportunities are given during a contracted work to prescribe changes to the original agreement, in order to achieve the best result as possible. In almost all contracts, additional work will arise. Additional work can be described as a work that are carried out in connection with and are of the same nature as the original contracted work. The additional work-system is regulated in AB 04, which is generally accepted as industry practice and is issued by the contract's contract committee. Additional work stands for changes-, additional- and resigning work. This constitutes a power of change for the purchaser where the right to order necessary additional work, or cancellation of contract work not yet performed. With this in mind, the contractor becomes both bound and entitled to carry out the additional work that meets the formalities. For an ordered additional work to exist, a written order is required by the purchaser, and the additional work needs to be of the same nature as the contracted work. Equal additional work has no written requirement, but when difficulties in proving verbal agreements exist, the contractor should, in order to secure the right to payment, still wait to start an equal additional work until received order in writing. This investigation has shown that the power of amendment is the reason why disputes arise in contractual relations and that disputes can be avoided by specifying the contract documents. An additional work entitles to payment if the requirements for what constitutes an additional work are fulfilled and that the work is directly related to and is of the same nature as the contract work. The formalities for an additional work must also be fulfilled for compensation to be paid. Exceptions to the formalities can, however, be made valid, these are the innocence assessment and the dolus rule, which means that compensation can be paid even if the formalities are not fulfilled. The contractor may be entitled to compensation for the actual quantity and not the amount prescribed in the quantity regulation, if there is evidence that the actual quantity exists. It is always the contractor's obligation to prove that an additional work exists for compensation to be paid.

<p>Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM.</p><p>Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18.</p><p>Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter.</p><p>Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund.</p><p>En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.</p>

Från 1 januari 2010 skall byggbranschen tillämpa nya redovisningsregler gällande redovisning av intäkter från försäljning av fastigheter. Denna regel, eller rättare sagt lagtolkning heter IFRIC 15 Avtal om uppförande av fastighet och har till syfte att göra redovisningen mer enhetlig mellan företag och länder. Tidigare var det tillåtet att i högre grad tillämpa successiv vinstavräkning, vilket innebär att intäkter och tillhörande kostnader redovisas successivt under arbetsprocessen i takt med färdigställandegrad. Numera kommer det bli allt vanligare att försäljningsintäkten redovisas först när de betydande riskerna har övergått till köparen, vilket normalt sammanfaller med tillträdet till fastigheten. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur de fyra största svenska byggbolagen påverkas av den nya lagtolkningen. Dessa var Skanska, NCC, Peab och JM. Arbetsgången inleddes med en teoristudie för att sätta oss in i ämnet. Vi har studerat olika redovisningsprinciper samt de internationella standarderna som berör intäktsredovisning IAS 11 Entreprenadavtal och IAS 18 Intäkter. IFRIC 15 skall vägleda företagen i valet av antingen IAS 11 eller IAS 18. Vi har använt oss av den kvalitativa metoden för vår undersökning. Vi byggde vår empiri på årsredovisningar och intervjuer med ekonomer på företagen. Frågorna anpassades till de olika företagen utifrån information som fanns att läsa i finansiella rapporter. Syftet med IFRIC 15 är att skapa en enhetlig praxis kring intäktsredovisning för uppförande av fastigheter. Eftersom IFRIC endast ger ut tolknings-föreskrifter så är det upp till varje bolag att göra sin egen tolkning. Vi har sett att de större bolagen Skanska och NCC påverkas mer av tolkningen än de mindre bolagen Peab och JM. Den huvudsakliga faktorn för vilka följdeffekter IFRIC 15 ger, är vilka avtalsformer företagen har med uppdragsgivare. Peab och JM arbetar mer med entreprenad då de fortsättningsvis får tillämpa successiv vinstavräkning. Skanska och NCC arbetar mer med försäljning och ska med tillämpning av IFRIC 15 redovisa intäkter vid överlämnande till slutkund. En harmonisering kan vi inte se i de svenska bolagen men på längre sikt kanske det kan uppnås.

No description available.

No description available.

Länge har uppfattningen i svensk rätt varit att ett standardavtal måste inkorporeras i det enskilda avtalet för att bli gällande avtalsinnehåll mellan parter. I ett nytt avgörande från HD, slår HD fast att NSAB 2015 kan bli gällande avtalsinnehåll mellan parter inom speditionsbranschen på grund av att det utgör handelsbruk inom den ifrågavarande branschen. I målet redogjorde HD för generella kriterier som måste uppfyllas för att ett standardavtal ska utgöra handelsbruk inom en viss bransch. HD gick därmed från den tidigare gällande rättsuppfattningen om att ett standardavtal inte kan utgöra handelsbruk. Det nya rättslägetskapar en hel del frågetecken om vilka andra standardavtal som kan utgöra handelsbruk och därmed likställas med dispositiv rätt. I uppsatsen är fokus på om AB 04 kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn. Likt spedition, finns ingen tydlig bakgrundsrätt som reglerar det inomkontraktuella förhållandet mellan parter i kommersiella entreprenader. Idag sker det därför till stor del analoga tolkningar av köplagen när inget annat avtalats vid händelse av uppkommen tvist, trots att entreprenader uttryckligen undantas från köplagens tillämpningsområde. För att kunna analysera om AB 04 i sin helhet eller till viss del kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn utreds handelsbruksbegreppet i relation till användningen av AB 04 som standardavtal inom entreprenadrätten. Avslutningsvis analyseras uppsatsensfrågeställningar, där utgångspunkten är HD:s kriterier. Först sker en generell analys av kriterierna och hur en generell prövning av standardavtal kan ske. Därefter görs en analys om AB 04 uppfyller dessa kriterier. Eftersom kriterierna är väldigt översiktliga och generella sker analysen mot bakgrund av doktrin och tidigare rättsfall. Analysen visar att grunden för att ett standardavtal ska uppnå handelsbruk är att det rör sig om ett agreed document inom en bransch som saknar en specifik lagstiftning för det inomkontraktuella förhållandet. Det ska dessutom röra sig om ett standardavtal som i princip samtliga parter inom en avgränsad bransch känner till och tillämpar. Därutöver är det av betydelse om standardavtalet innehåller betungande villkor. Den slutliga bedömningen är att AB 04 som helhet förmodligen inte utgör handelsbruk. Dessutom ställer AB 04:s så kallade täckbestämmelser till det, eftersom dessa villkor hindrar standardavtalet som helhet att uppnå en fast stadga. Däremot torde AB 04:s standardvillkor till stora delar kunna utgöra handelsbruk inom byggbranschen.

En ständigt aktuell debatt inom redovisning är vilka kriterier som ska ligga till grund vid bedömningen av när recognition av intäkter skall ske. Diskussionen har sin grund i vilka rekvisit som ska uppfyllas för att recognition av intäkter skall ske. IASB och FASB kom år 2014, efter ett samarbete sedan år 2002 som en del i harmoniseringsprocessen, ut med IFRS 15 - Revenue from Contracts with Customers. IFRS 15, som är en ny redovisningsstandard för intäktsredovisning, kommer bland annat att ersätta de nuvarande standarderna IAS 18 Intäkter och IAS 11 Entreprenadavtal.   I denna studie tillämpas rekvisiten för recognition av intäkter i enlighet med IFRS 15 och IAS 11 för att analysera effekter på bolagsskatt, informationsvärde och utdelningsmöjligheter. Med utgångspunkt i intressentmodellen och de finansiella rapporternas syfte till att lämna information till intressenter så analyseras effekterna. Analyserna sker utifrån sju konstruerade typfall som belyser effekterna till följd av att IFRS 15 respektive IAS 11 tillämpas. Studien är förutsägande och typfallens balansräkningar, resultaträkningar och avtal syftar till att visa vilka faktorer som blir avgörande när eventuella skillnader i intäktsredovisningen uppstår. Därefter analyseras vilken eller vilka intressenter som påverkas vid tillämpningen av IAS 11 respektive IFRS 15.   Syftet med studien är att genom tillämpning av standarderna i typfallen, på ett pedagogiskt sätt analysera ekonomiska konsekvenser vid tillämpning av IFRS 15, för aktiebolagets intressenter avseende informationsvärde till intressenter, bolagsskattens påverkan och utdelningsmöjligheter. Studien visar att tillämpningen av den nya standarden IFRS 15 kan påverka intäktsredovisningen och då skapa skillnader i bolagsskatt, informationsvärde och utdelningsmöjligheter mellan standarderna IFRS 15 och IAS 11.   Resultaten av studien pekar på att skillnader kan uppstå vid tillämpning av IFRS 15 jämfört med IAS 11 då införandet av kravet på överföring av kontroll för recognition av intäkter skiljer sig från att föra över de betydande risker och förmåner förknippade med en tillgång. Vidare kan skillnader uppstå om ett avtal delas upp på flera prestationsåtagande vid tillämpning av IFRS 15 medan avtalet har ett prestationsåtagande vid tillämpning av IAS 11. Skillnader kan även uppstå när kontroll inte kan överföras över tid enligt IFRS 15 medan successiv vinstavräkning kan tillämpas vid intäktsredovisning enligt IAS 11 och om flera avtal ska ses som ett enligt IAS 11 men delas upp på flera avtal enligt IFRS 15. De intressenter som gynnas eller missgynnas kan vara ägare, anställda, myndigheter samt kreditgivare. Det framkommer av analyserna att det är beroende på vilken typ av skillnad som uppstår som blir avgörande för om en intressent kan anses missgynnas eller gynnas. / A constant and current debate within accounting is what criteria’s should be the basis for assessing when the recognition of revenue should take place. The discussion is based on the conditions which must be met for the recognition of revenue to take place. IASB and FASB published in 2014, after collaboration since 2002 as part of the harmonization process, IFRS 15. IFRS 15 is a new accounting standard for revenue recognition which will replace the current standards IAS 18 Revenue and IAS 11 Construction Contracts.   In this study the conditions for recognition of income are applied in accordance with IFRS 15 and IAS 11 in order to analyze the effects on income tax, information value and dividend potential. Based on the stakeholder model and the objective of financial statements, which are to provide information to stakeholders, the effects are analyzed. The analysis is based on seven constructed scenarios that illustrate the effects as a result of the application of IFRS 15 and IAS 11.   The purpose of the study is to through the application of standards in the scenarios in a educational way analyze the economic consequences for the companies stakeholders regarding information value, the effect on income tax and dividend potential. The study shows that the application of the new standard IFRS 15 may influence revenue recognition and as a result it could create differences between the two standards IFRS 15 and IAS 11 regarding income tax, information value and dividend potential.   The results of the study indicate that differences may arise from the introduction of the requirement for the transfer of control of the recognition of revenue, contracts are divided on several performance commitments in IFRS 15 while the contract has one performance commitment in application of IAS 11. Differences may also occur when the control cannot be transferred over time in accordance with IFRS 15 while the percentage-of-completion method can be applied to revenue recognition in accordance with IAS 11. The stakeholders that benefit or have an disadvantage could be the owners, employees, authorities and creditors. It emerges from the analyzes that it is dependent on the type of difference that will determine whether a stakeholder can be considered disadvantaged or favored.

Den Europeiska organisationen IASB och den Amerikanska organisationen FASB gav i maj 2014 ut IFRS 15-Intäkter från avtal med kunder vilket är den nya standarden med anvisningar om hur intäkter ska redovisas. Denna standard började gälla 1 januari 2018 och ersatte de äldre intäktsredovisningsstandarderna IAS 11 och IAS 18. Problemet med de äldre standarderna var att det fanns en svårighet med att hitta den kritiska tidpunkten för rekognition av intäkter. Med anledning av detta var den nya standardens yttersta syfte att klargöra för när intäkter ska tas upp i bolagens räkenskaper. Syftet med denna studie är att belysa de redovisningsskillnader som finns mellan IFRS 15 och IAS 11 samt undersöka vilka konsekvenser dessa skillnader får för bolags intressenter och deras beslutsfattande. För att på bästa sätt kunna belysa dessa skillnader består empirin av egenkonstruerade typfall där de olika redovisningsstandarderna appliceras. Användandet av typfall grundar sig i att det när studien gjordes inte fanns några årsredovisningar som hade IFRS 15 som redovisningsgrund eftersom standarden är så ny. För att kunna bestämma när en intäkt ska tas upp i redovisningen blir matchnings och realisationsprincipen två centrala delar i analysen. Med hjälp av vetenskapliga källor och etablerade teorier analyseras dessa. Vid analys av empirin och vid slutsatserna är det främst intressentteorin som ligger till grund för analysen. Således är de slutsatser som dras baserade på intressentteorin. Studien kommer fram till att IFRS 15 betraktas som något mer försiktig än sin föregångare IAS 11.

No description available.