Force majeure kan åberopas som ansvarsbefriande grund när något oförutsett och extraordinärt inträffar, vilket gör att en säljare inte kan fullgöra sin del av avtalet i tid.Begreppet är dock otydligt definierat i såväl lagtext som doktrin. Detta gör att förståelsen fördess användningsområde och tillämplighet är begränsad. På grund av att KöpL är dispositiv kommer force majeure idag oftast till uttryck genom friskrivningsklausuler i standardavtal. Som ett resultat av begreppets oklara innebörd utformas klausulerna på olika sätt, beroende på vilka som är parter, och ger därmed uttryck för olika situationer och omständigheter som kan ligga till grund för skadeståndsfrihet. Friskrivningsklausuler av typen force majeure har blivit allt vanligare, vilket tyder på att begreppet har börjat användas i en vidare utsträckning. Frågan blir således om det är rättssäkert och förutsebart att en part i avtalet ensam ges rätten att tolka huruvida det rör sig om force majeure? I uppsatsen undersöker vi hur begreppet force majeure har utvecklats från gamla till nya KöpL, samt hur force majeure används inom standardavtalsrätten som ansvarsbefriande grund. Detta har inneburit att en grundläggande utredning av 24 § gamla KöpL och 27 § nya KöpL har genomförts. Vi har även valt att beröra internationell köprätt, i form av CISG, eftersom denna ligger till grund för den svenska lagstiftningen. Dessutom har förarbeten, doktrin och internetkällor behandlats. Mot bakgrund av denna avsaknad av vägledning finner vi det motiverat att begreppet force majeure definieras tydligare i lagtext. Förslagsvis kan detta ske genom en uppräkning av händelser, vilka kan åberopas såsom force majeure, samt att hänsyn tas till eiusidem generis vid bedömningen. Detta innebär att de situationer som uppstår ska ha något gemensamt med de som räknas upp i paragrafen för att kunna leda till ansvarsfrihet. Ges begreppet en tydligare definition kan rättssäkerheten öka och därmed också ge avtalsparterna en ökad förståelse för vilka omständigheter som kan ligga till grund för ett åberopande av force majeure.

Thèse de doctorat : Droit : Lyon 2 : 2000. / Thèse : 2000LYO20013. Titre provenant de l'écran-titre. Bibliogr.

This study deals with the impact of force majeure events on construction projects. A force majeure event is an unexpected event which is the reason why a party cannot perform its contracted part. The covid-19 pandemic and the Russia-Ukraine conflict are examples of this. The purpose of the investigation then became to map consequences and identify measures in construction projects as a result of force majeure events. Relevant theory and what is previously known about the subject is examined in a literature study. The method being used in the study is an interview study of these events. The interview study is carried out using semi-structured qualitative interviews. The questions asked in the interviews deal with consequences such as force majeure events that affect construction projects, questions about deliveries, finances, impact on the end customer, work environment and quality investigations. Then questions are asked about the measures taken and which should have been taken. Additionally a smaller case study was also carried out, investigating how a specific project has been affected by force majeure events. The results of the literature study, interview study and the case studyis that the covid-19 pandemic and the Russia-Ukraine conflict have had consequences in all of the surveyed areas. While the results for measures from the interview study included being able to investigate alternative suppliers, trading contracts at fixed price, and also having national warehouses for material and products that don’t develop significantly over time. The conclusions that the study reached were that force majeure events gave rise to consequences such as delivery problems, increased stress levels, postponed schedules, worse working environment and quality of execution. Measures to deal with these consequences then became that a company should have adocumented crisis plan for the force majeure events which should and couldinclude providing extra resources, bringing forward lineups, investigating the possibility of trading contracts at a fixed price, including in contracts what happens in cases of force majeure, to investigate possibilities regarding alternative suppliers and to store nationally. / Denna studie behandlar force majeure-händelsers påverkan på byggprojekt. En force majeure-händelse är en oförutsägbar händelse vilket ligger till orsak för att en part inte kan utföra sin avtalade del av ett kontrakt. Covid-19 pandemin och Ryssland- Ukraina konflikten är exempel på detta. Syftet med undersökningen blev då att kartlägga konsekvenser och identifiera åtgärder i byggprojekt till följd av force majeure-händelser. Relevant teori och sådant som är tidigare känt om ämnet undersöks i en litteraturstudie. Metoden som studien utförs med är en intervjustudie och en fallstudie av dessa händelser.Intervjustudien utförs med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Frågorna som ställs i intervjuerna handlar dels om de konsekvenser som drabbar byggprojekten till följd av force majeure-händelser, frågor om leveranser, ekonomi, påverkan på slutkund, arbetsmiljö och kvalitet undersöks. Sedan ställs frågor om de åtgärder man tagit och som man borde ha tagit. Även en mindre fallstudie utfördes, där man undersökte hur ettspecifikt projekt hade påverkats av force majeure-händelser. Resultatet som gavs av litteraturstudien, intervjustudien och fallstudien är att covid-19 pandemin och Ryssland-Ukraina konflikten har haft konsekvenser på samtliga av de tillfrågade områdena. Medan resultatet för åtgärder från intervjustudien var däribland att man kunde undersöka alternativa leverantörer, handla avtal till fastpris, och även att ha nationella lager för material och produkter som inte utvecklas märkbart med tiden. Slutsatserna som studien landade i var att force majeure-händelser gav upphov tillkonsekvenser såsom leveransproblem, ökade stressnivåer, framskjutna tidsplaner, sämre arbetsmiljö och kvalité på utförande. Åtgärder för att hantera dessa konsekvenser blev då att man bör ha en dokumenteradkrisplan vid fall av force majeure-händelser som bland annat bör inkludera att sätta till extra resurser, tidigarelägga beställningar, undersöka möjlighet att handla avtal till fast pris, inkludera i kontrakt vad som händer i fall av force majeure, att undersöka möjligheter angående alternativa leverantörer och att lagra nationellt.

Darbo tema - Force majeure (nenugalima jėga) ir frustracija sutarčių teisėje. Frustracija ir nenugalima jėga yra du atleidimo nuo sutarties vykdymo institutai. Šie institutai leidžia daryti išimtis iš kertinio sutarčių teisės principo – pacta sund servanda. Nenugalimos jėgos institutą įtvirtinančiose valstybėse, šio instituto taikymą papildo sutarties vykdymo pasikeitus aplinkybėms institutas, kitaip - rebus sic stantibus. Darbe naudojant istorinį, lyginamąjį, analizės ir kitus metodus, siekiama aptarti nenugalimos jėgos, frustracijos ir giminingų atleidimo nuo sutarties vykdymo institutų genezę, bei išryškinti būdingiausius nenugalimos jėgos ir frustracijos institutų bruožus. Taip pat atliekama nenugalimos jėgos instituto taikymo sąlygų ir teisinių pasekmių analizė Lietuvoje, ir pateikiamas išsamus šio instituto palyginimas su frustracija. Atsižvelgiant į tai, kad nenugalimos jėgos institutas Lietuvoje yra glaudžiai susijęs su sutarties vykdymo pasikeitus aplinkybėms institutu (lot. rebus sic stantibus), darbe atitinkamai aptartas ir pastarasis sutarčių teisės institutas, jo santykis su nenugalimos jėgos ir frustracijos institutu. Nagrinėjant frustraciją, didžiausias dėmesys skiriamas Anglijai, t.y. valstybei kurioje glūdi frustracijos ištakos, tačiau pateikiami palyginimai ir su kitų valstybių, tarp jų Prancūzijos, Rusijos, Olandijos, teisiniu reguliavimu. Be to, darbe dėmesys skiriamas ir šių institutų unifikavimo problemai, nagrinėjamos unifikavimo dokumentų: Tarptautinio... [toliau žr. visą tekstą] / The subject of the thesis is Force majeure and Frustration in Contract Law. Force majeure and frustration are two legal institutes that enable a party to escape from performing a contract. These institutes allow to make exceptions from the corner-stone principle of contract law - pacta sunt servanda. The force majeure institute is supplemented by the doctrine of rebus sic stantibus (i.e. the contract must be performed at the circumstances at which it was concluded) in the countries which accept the force majeure institute. By using historical, comparative and analysis, etc., methods, the thesis aims to discuss the genesis of various institutes releasing from performing the contract, including force majeure and frustration, and reveal the most significant features of the said institutes, provide detailed comparison of their legal conditions and consequences of application. In view that the force majeure institute is closely related with the rebus sic stantibus doctrine in the Republic of Lithuania, the thesis also deals with the said doctrine and highlights its most significant features in comparison with the force majeure and frustration. When analyzing frustration of the contract, attention is paid to legal regulation applied in England, the country from where the doctrine stems out; however, comparisons are also made with the legal regulation of other countries, including France, Russia, Holland. Besides, the thesis evaluates the unification problem of the above-mentioned... [to full text]

Nenugalimos jėgos aplinkybės jau nuo senovės Romos laikų pripažįstamos civilinės atsakomybės netaikymo pagrindu. Nepaisant to, išsamus šio instituto reglamentavimas bei analizavimas įvairiose valstybėse prasidėjo tik XIX – XX a. Lietuvos teisinėje sistemoje, force majeure taip kaip ši doktrina suprantama užsienio šalių bei tarptautiniuose teisės aktuose, įstatymo lygiu pirmą kartą įtvirtinta 2000 m. liepos 18 d. priimtame naujajame LR CK. Kadangi civilinės atsakomybės netaikymas asmens, neįvykdžiusio prisiimtų įsipareigojimų ar padariusio žalą atžvilgiu, yra išimtis iš bendrosios taisyklės, todėl tam tikrų aplinkybių pripažinimas nenugalima jėga reikalauja detalaus teorinio pagrindimo. Atsižvelgiant į tai, darbe analizuojamos nenugalimos jėgos instituto susiformavimo aplinkybės, Lietuvos Respublikos bei užsienio šalių teisės aktuose vartojamos force majeure sąvokos reikšmės, būdingi požymiai, atskleidžiami šios doktrinos praktinio taikymo ypatumai. Darbe formuluojama hipotezė, grindžiama įvairių Lietuvos ir užsienio autorių moksliniais darbais, kitų valstybių teisės aktais, teismų praktika. / -. / Die Umstände von Force-majeure sind seit der alten römischen Zeit als Grundlage der Nichtanwendung von Zivilhaftung anerkannt worden. Ungeachtet dieser Tatsache ist die ausführliche Reglementierung und Analyse dieses Instituts in verschiedenen Staaten erst im XIX-XX Jh. im litauischen Rechtssystem angefangen, force majeure so als diese Doktrin wird in den internationalen und ausländischen Rechtsakten auf dem gesetzlichen Niveau das erste Mal am 18. Juli 2000 im neuveröffetlichten Zivilgesetzbuch der Republik Litauen zugrundegelegt . Da die Nichtanwendung der Zivilhaftung gegenüber der Person, welche die angenommenen Verpflichtungen nicht erfüllt oder den Schaden zufügt, ist die Außnahme aus der Allgemeinbestimmung, deshalb die Anerkennung entsprechender Umstände als Force-majeure verlangt die detailierte theoretische Begründun. In Verbindung mit dieser Tatsache werden in der Arbeit die Formierungsumstände von Force-majeure-instituts, die Bedeutungen des Begriffes force-majeure in den Rechtsakten der Republik Litauen und der ausländischen Staaten, charakteristische Merkmale analysiert , die Besonderheiten der praktischen Anwendung von dieser Doktrine dargelegt.

Kaip vieną iš civilinės atsakomybės netaikymo ar atleidimo nuo civilinės atsakomybės pagrindų Lietuvos Respublikos Civilinis kodeksas nustato nenugalimą jėgą (force majeure). Siekiant nustatyti kokiais atvejais asmuo yra atleidžiamas nuo civilinės atsakomybės nenugalimos jėgos pagrindu, darbe buvo išsikeltas tikslas - atskleisti nenugalimos jėgos force majeure) aplinkybės sampratą bei taikymo ypatumus atleidžiant asmenį nuo civilinės atsakomybės taikymo. Siekiant užsibrėžto tikslo magistro baigiamajame darbe buvo analizuojama teisės doktrina bei Lietuvos Respublikos teismų praktika. Darbe buvo nagrinėjama nenugalimos jėgos aplinkybės sąvoka bei būtinieji kriterijai siekiant aplinkybę pripažinti nenugalimos jėgos aplinkybe. Buvo nagrinėjamas kaltės, kaip būtinosios civilinės atsakomybės sąlygos, aspektas, kas leido nustatyti, kuriais atvejais nenugalima jėga yra pagrindas asmenį nuo civilinės atsakomybės atleisti, o kuriais atvejais yra pagrindas civilinės atsakomybės netaikymui. / The Civil Code of the Republic of Lithuania defines force majeure (also known as “superior force”, “unavoidable accident”) as one of the bases of exclusion of civil liability and exemption from civil liability. In order to determine the situations, when the person may be exempted from civil liability because of force majeure, the author sets the target to reveal the possible circumstances of force majeure and its application, exempting the person from civil liability. In order to achieve the aim of Master’s Thesis there has been analyzed legal doctrine and Lithuanian judicial practice in this work. The author has overviewed the concept of circumstances of force majeure and mandatory criteria for it. Analyzing fault element as the necessary condition of civil liability helped to determine the cases, when force majeure is the basis to exempt the person from civil liability, and the cases, when it is the basis to exclude civil liability.

This thesis is an assessment of the position of Islamic law and English law regarding the doctrine of the frustration of the contract. The thesis gave in the first general view about Islamic law and Saudi legal system, also about the contract in Islamic law in general. This study provides a detailed and critical account of the principles of frustration of contract law which operate under Islamic law and English law, where appropriate, identifies and critically evaluates the differences between the principles of frustration of contract which operate respectively under Islamic law and English law and to recognize the effect of the frustration on the performance of the contract. In the case of the absence of theory of frustration of contract in Islamic Law, an attempt will be made to create a complete doctrine of frustration of contract. Researcher discussed the frustration of contract in Islamic Law. In the case of the absence of theory of frustration of contract in Islamic Law, an attempt will be made to create a complete theory of frustration of contract in Islamic law. This is recognised owing to the fact that most cases of the application of frustration fall under the doctrine of impossibility. Impossibility can be regarded as taking place ‘when there supervening events without default of either party and for which the contract makes no sufficient provision which so significant changes the nature, if the cases where impossibility relates to the subject-matter of contracts or relates to the parties, subjective or objective impossibility. This study discusses the issue of Frustration of contract due to external factors covering cases of legal impossibility. This study examines the discharge of contract if there is circumstances do not make the performance impossibility but became difficult to perform such as impracticability and frustration of purpose. It will also look in some detail at the limitations and narrow scope of the doctrine of frustration, and also discuss contractual parties’ sometimes preferred alternatives, such as drafting force majeure clauses and hardship clauses.

Pacta sunt servanda.Il fut un temps, où la règle qui dominait le champ contractuel était, «Conventio omnis intelligitur rebus sic stantibus». Selon cette maxime, les dispositions d'un contrat ne restaient applicables que si les circonstances essentielles ayant justifié sa conclusion demeuraient en l'état. Désormais, selon l’article 1103 du Code civil, les contrats légalement formés tiennent lieu de loi à ceux qui les ont faits («pacta sunt servanda»). Ce principe est à double tranchant puisqu’il s’applique à la fois aux parties et aux juges, notamment lorsqu’un changement de circonstances s’opère comme dans le cas de l’imprévision. Celle-ci est un changement imprévu dans l’équilibre contractuel rendant l’exécution du contrat beaucoup plus onéreuse que ce qui était initialement prévu. Son corollaire américain pourrait être trouvé dans la notion d’impracticability. Celle-ci permet à un contrat d’être déchargé de ses obligations si, suite à sa conclusion, un événement imprévisible survient et rend son exécution impossible, ou beaucoup plus onéreuse que ce qui avait été prévu. Quel est l’effet, aujourd’hui, d’un changement de circonstances sur la force obligatoire du contrat en droit français et en droits internationaux? Le discours de la méthode.Le droit comparé aide à l’évolution juridique. Il est important, de comprendre la vision d’autres systèmes, afin de conforter ou, au contraire, d’infirmer une opinion sur son droit national. Pour Édouard Lambert, comparatiste français, cela permet d’obtenir des solutions plus justes. Mais surtout, cela permet d’avoir une approche critique de son propre droit et de s’ouvrir à d’autres réponses juridiques. Cela est particulièrement vrai concernant l’imprévision qui, pendant longtemps, a été rejetée par le système juridique français.Le système de la common law, quant à lui, l’avait déjà intégré. Le sujet de l’imprévision est particulièrement intéressant du fait de son histoire.Celui-ci n’a jamais cessé de faire controverse, et ce, même après l’adoption de l’ordonnance du 10 février 2016. La difficulté ici sera de départir de son ethnocentrisme juridique, et de ne pas tomber dans le piège de la traduction. Il faudra prendre garde à ne pas chercher l’équivalent absolu de l’imprévision dans la notion d’impracticability.Dans cette étude, nous avons passé en revue les circonstances changeantes dans les contrats commerciaux internationaux. Nous avons examiné les lois internationales, en particulier dans certains pays du Printemps arabe. Nous avons essayé d'analyser le problème juridique et de trouver des solutions. / Pacta sunt servanda, is a basic principle of civil law, canon law, and international law, in its most common sense, the principle refers to private contracts, stressing that contained clauses are law between the parties, and implies that no fulfillment of respective obligations is a breach of the pact.This principle is double-edged since it applies to both parties and judges, particularly when a change of circumstances occurs as in the case of unforeseen circumstances.This is an unforeseen change in the contractual balance making the execution of the contract much more expensive than originally planned. His American corollary could be found in the notion of impracticability.This allows a contract to be discharged from its obligations if following its conclusion an unforeseeable event occurs and makes its execution impossible or much more expensive than expected.What is the effect today of a change in circumstances on the binding force of the contract in French law and in international law?In this study we will analyze the circumstances that effect in the contracts of international business, including the hardship and the force majeure also we will talk about the French law and international laws including the laws in the Arabic spring countries, we will analyze that and find out the solutions for it.

Šio darbo tikslas – išanalizuoti ir atskleisti nenugalimos jėgos (force majeure) koncepciją, jos esmę, turinį, įvertinti nenugalimos jėgos reglamentavimą bei taikymą sutartinėje ir deliktinėje atsakomybėje, lyginant šio instituto reglamentavimą Lietuvos ir užsienio valstybių teisėje bei interpretavimą teismų praktikoje. Šiam tikslui pasiekti darbe visų pirma aptariami bendrieji teoriniai nenugalimos jėgos klausimai, pateikiama Lietuvos, užsienio valstybių teisės aktuose bei tarptautinės komercinės teisės dokumentuose įtvirtinta nenugalimos jėgos samprata, analizuojami jos reglamentavimo šiuose dokumentuose ypatumai. Antrajame šio darbo skyriuje aptariami įvykiai, galintys sudaryti nenugalimos jėgos institutą, atskleidžiami teisės doktrinoje susiformavę du požiūriai į nenugalima jėga pripažįstamas faktines aplinkybes. Remiantis Lietuvos bei užsienio valstybių teisės doktrina ir teismų praktika, skyriuje taip pat analizuojamos nenugalimos jėgos taikymo sąlygos sutartinėje ir deliktinėje atsakomybėje, jų pagrindu nenugalimos jėgos institutas atribojamas nuo jam giminingų frustracijos bei pasikeitusių aplinkybių institutų. Trečiajame skyriuje pateikiama nenugalimos jėgos teisinių pasekmių analizė, atribojamos nenugalimos jėgos aplinkybių sukeliamos teisinės pasekmės sutartinės ir deliktinės atsakomybės atvejais. Ketvirtasis šio darbo skyrius skirtas sutartinių nenugalimos jėgos sąlygų bei jų įtraukimo į sutartis problematikai atskleisti. Jame aptariama šalių galimybė sutartyje... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of this paper is to analyse and reveal the concept of force majeure, the core of this concept and its matter, to evaluate the regulation and application of force majeure theory with regard to contractual and delictual liability comparing the regulation of this concept in Lithuanian and other foreign countries statutory law and interpretation in those countries case law. For the attainment of this purpose primarily in this paper are considered the general questions of force majeure doctrine, there is proposed the conception of force majeure, which is included in statutory provisions of Lithuania and other foreign countries as well as in documents of international commercial law, there are analysing the peculiarities of regulation of force majeure conception in aforementioned documents. In the second chapter of this paper are considered the events, which may constitute force majeure, by describing two academic approaches to factual circumstances, which may be acknowledged as force majeure events. With reference to jurisprudence and case law of Lithuania and other foreign countries in this chapter are also analysed the conditions of application of force majeure doctrine in contractual and delictual liability by setting limits on force majeure and other related doctrines as frustration and hardship. In the third chapter of this paper is proposed the analysis of legal consequences of application of force majeure doctrine by limiting effects of force majeure events in... [to full text]

La tentation est grande de proclamer qu’aujourd’hui toute imprévisibilité a disparu. Dès lors qu’un fait s’est produit, il semble rétrospectivement acquis qu’il était prévisible avant même sa réalisation. Puisque l’on doit s’attendre à tout, rien ne peut être considéré comme imprévisible ; ni une crise économique, ni une catastrophe naturelle, ni un simple accident, dont on sait qu’ils peuvent survenir à n’importe quel moment, frapper n’importe où et n’importe qui. L’imprévisibilité, privée de consistance et d’effets, se voit alors inexorablement écartée du domaine du droit.Pourtant, l’imprévisibilité demeure une réalité, dès lors que l’on est incapable de prévoir le moment, le lieu, l’intensité ou la victime du fait. Admettre l’existence de l’imprévisibilité sans renoncer à l’encadrer, voilà le défi qui est lancé au droit. Les moyens d’y répondre sont nombreux mais épars, et leur application souffre souvent d’une mauvaise identification de la notion. L’ambition de cette étude est de démontrer que l’imprévisibilité du fait innerve l’ensemble du droit privé contemporain, et de dessiner les contours de l’attitude de ce dernier à son égard. Une réception ordonnée et délimitée d’une imprévisibilité irréductible n’est à ce titre pas incompatible avec une attitude plus active du droit pour canaliser cette imprévisibilité. Identifier ses effets de droit, construire une définition, démontrer les ressorts et les possibilités de l’anticiper ou de la maintenir, tels sont les éléments indispensables à apporter à la réflexion juridique pour que le droit puisse faire face le plus sereinement possible à l’imprévisibilité d’un fait. / Nowadays, one could be tempted to state that the concept of unpredictability has disappeared. Indeed, if some event actually occurs, it is likely to be deemed predictable retrospectively, even before its taking place. As any event can occur, no event can be deemed unpredictable any longer : neither an economic crisis, nor natural disaster, nor the most banal accident. It is common knowledge that such events may occur at any time, strike anybody, anywhere. In this way, unpredictability is deprived of its legal purpose and effects and discarded by law. However, unpredictability remains a reality, when one is unable to foresee the moment, the place, the intensity or the victim caused by the event. The challenge laid down by law shall consist in recognizing the existence of unpredictability in order for law to be able to frame this concept. There are many ways to reach this goal, and the solutions and their implementation remain dispersed owing to the difficulty to clearly identifying the concept of unpredictability. The purpose of this study is to demonstrate that the notion of unpredictability invigorates the whole scope of contemporary private law, and to show how this concept shall be apprehended by law. A defined and specific implementation of the irreductible aspects of the concept of unpredictability by law will not be incompatible with a more active approach, in order for unpredictability to be captured by law. Identifying legal effects, creating a definition, demonstrating the means and the abilities to anticipate unpredictability or to maintain it, will remain essential steps in the legal constructing, so that law shall be able to face unpredictability serenely.