Entreprenadrätten bygger till största del på standardavtal, vid avsaknad av generell lagstiftning på området. AB 04 reglerar  utförandeentreprenader där beställaren av entreprenaden tillhandahåller projekteringen och har ett funktionsansvar, medan entreprenören är ansvarig för själva utförandet av entreprenaden. I en offentlig upphandling erbjuds entreprenörer, kallade anbudsgivare, att kalkylera på beställarens tillhandahållna förfrågningsunderlag. I det fall uppgifter saknas, eller är bristfälliga, ska entreprenören vid anbudsskedet anta att förhållandena är sådana som kunnat förutsättas vid en fackmässig bedömning. 1 kap. § 8 AB 04 stadgar nyss angivna reglering. Problematik har uppkommit hur begreppet fackmässig bedömning ska tolkas. Entreprenören har haft att räkna på lägsta kostnad i sin fackmässiga bedömning, och i det fall tilläggsarbeten fordrats har denne haft rätt till ersättning för dessa enligt 2 kap. § 4 AB 04. Beställare har förutsatts lämnat de uppgifter som kan erhållas vid fackmässig undersökning, enligt tredje stycket i 1 kap. § 6 AB 04, i förfrågningsunderlaget. Part som tillhandahållit uppgifterna svarar för dessa. Meningsskiljaktigheter har uppstått vem av parterna som står risken i det fall okända förhållanden uppkommer under entreprenadarbetets gång. Mål nr T 407-13, det så kallade Gotlandsfallet, som avgjordes den 27 januari 2015 klargjorde rättsläget. Entreprenören har att beakta, i den fackmässiga bedömningen, förhållanden som anses troliga. Vad innebörden av begreppet troliga är utgör i sig en tolkningsfråga lämnad till framtiden. Avgörandet öppnar upp för flertalet frågor. Vad uppsatsen resulterat i är att risk finns att beställaren fortsättningsvis kommer att tillhandahålla bristfälligt förfrågningsunderlag, vilket orsakar större osäkerhet för anbudsgivare vid dennes kalkylering av entreprenadarbetet. Högre krav ställs på entreprenören att vidta en utsträckt bedömning vid oklart förfrågningsunderlag. Högsta domstolen berörde inte vid bedömningen betydelsen avseende strikt ansvar för beställare vid uppgiftslämnandet, som vid en fackmässig undersökning av arbetsområdet borde ha förekommit i förfrågningsunderlaget. I anbudsskedet förutsätts parterna uppträda lojalt, och därefter samverka för ett väl fungerande entreprenadarbete. Prekontraktuellt ansvar torde ha uppkommit när anbudsgivare erhållit förfrågningsunderlaget. Förhandlingar har påbörjats, avsikten är ett långtgående fungerande avtalsförhållande, beställaren ska upplysa om relevanta förhållanden och anbudsgivaren har att kalkylera på entreprenadarbetet. Undgår beställare att upplysa om viktiga förhållanden innan avtalsslutet, vilseleds anbudsgivaren på oriktiga förutsättningar att göra en korrekt bedömning. Liktidigt ska anbudsgivare upplysa beställaren om tänkta arbetsmetoder och kalkyleringar för att säkra förhållandena på arbetsområdet.

Inom byggindustrin genomförs besiktningar för att säkerställa att en entreprenad har levereratden beställda slutprodukten enligt de krav som beställaren angivit angående kvalitet ochfunktion. För att säkerhetsställa att besiktningsanmärkningar undviks i entreprenaden syftar denhär studien till att söka hjälpmedel som kan användas för att uppnå en förbättradbesiktningsprocess inom byggindustrin. För att undersöka hur och var en förbättring är möjligatt genomföra har en kartläggning över besiktningsanmärkningar utförts. Kartläggningenkompletterades med intervjuer för att få yrkesverksamma personer hos Skanska att ge sin synpå hur Skanska kan förbättra sin besiktningsprocess. Skanska har nyligen infört en nybesiktningsrutin i slutskedet av byggprocessen i syfte att minska antalet anmärkningar och fånöjdare kunder.I studien har effekten av den nya besiktningsrutinen undersökts och resultatet visar att de är pågod väg att nå sina mål men att det fortfarande finns förbättringspotential. Med den nya rutinenupptäcks anmärkningarna i ett tidigare skede än vad som gjordes tidigare, vilket skapar tid föratt avhjälpa dem innan slutbesiktningen. Det medför att anmärkningarna bli färre påslutbesiktningen även om det totala antalet fel fördelat över hela besiktningsprocessenfortfarande är detsamma.Resultatet från både kartläggningen och intervjuerna gav tydliga indikationer på var fokus börläggas för att uppnå en förbättrad besiktningsprocess. De bidragande faktorerna till det visaderesultatet diskuteras och förslag på förbättringsåtgärder presenteras.Förhoppningsvis kan rapporten bidra med en förståelse för hur besiktningsprocessen ibyggindustrin går till samt vilka de största felkällorna till att entreprenader får mångabesiktningsanmärkningar är och hur dessa skulle kunna undvikas. / Within the construction industry, inspections of the construction are made to secure that thequality and its functions are accurate according to the demands from the purchaser of theproject. This study examines different tools that can be helpful to use in order to secure a lowrange of inspection remarks to achieve an improved inspection process within the constructionindustry. To investigate how and where an improvement can be made, a survey of inspectionremarks were performed. The survey was supplemented by an interview to gain employersaspect on how Skanska could achieve an improved inspection process. Skanska has recentlyintroduced a new routine of the inspections, with the purpose of reducing the number of remarksand getting satisfied customer.The effect of the new routine has been studied and the result shows that Skanska is not far fromreaching the goal, however improvements can still be made. The new routine provides a betteropportunity to locate the remarks earlier in the construction process and there for more time torepair the remarks is gained. Thus there will be fewer remarks on the final inspection eventhough the overall numbers of remarks during the whole inspection process will remain thesame.Both the survey and interview manifested the areas where focus should be directed in order toimprove the inspection process. The contributing factors to the results are discussed andproposals for improvements are presented.This study will hopefully contribute to an understanding for the inspection process within theconstruction industry. Also bring understanding for the reasons why construction often gets alarge number of inspection remarks and how they could be avoided.

Byggavtalet AB 04 återfinns inom entreprenadrättens område, ett område vars särdrag bland annat utgörs av bristen på lagregleringar. Istället bildar avtalen i den så kallade AB-familjen en systematik som fungerar såsom reglering som används och accepteras av de flesta parter på området. Ryggraden, och stommen, i denna systematik utgörs av avtalet AB 04 för generalentreprenader och delade entreprenader, och ABT 06 för totalentreprenader. De övriga avtalen (bland andra AB-U 07, ABT-U 07, ABM 07 och ABK 09) innehåller liknande typer av regler och är utformade för att fungera tillsammans i en kontraktskedja. Under entreprenadarbeten används som regel byggavtalet AB 04 mellan såväl byggherre och entreprenör, som entreprenör och dennes underentreprenörer. Ansvarsfördelningen för en skada på tredje man regleras genom 5:13 i AB 04, och skada på sådana som inte är tredje man i 5:11. Definitionen av vem som utgör tredje man och vem som inte gör det är således central för förståelsen av ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenör. 5:11 och 5:13 skiljer sig åt vad gäller ansvarsform (presumtionsansvar i 5:13, och culpaansvar eller felansvar i 5:11) och placeringen av bevisbördan. Dessutom innehåller 5:11 ansvarsbegränsningar vad gäller beloppet (15 % av kontraktssumman, eller det belopp som ansvarsförsäkring utgör) och industriell produktion eller annan kommersiell verksamhet. Genom den vida skrivningen i 5:13 och genom att ingen praxis finns i frågan finns osäkerhet kring frågan om ansvarsfördelningen. Med tredje man i den betydelse som åsyftas i 5:13 måste, enligt uppsatsens resultat, förstås alla som inte är part i avtalet, undantaget underentreprenörer, underleverantörer och övriga som står i avtalsförhållande med någon av parterna avseende entreprenaden. Det vill säga såväl sådana skadelidande som är helt frikopplade från avtalsparterna, som skadelidande som står i avtalsförhållande med någon av parterna, men inte rörande entreprenaden. Med detta som grund blir effekten att de skadetyper som räknas in under första stycket i 5:13 är alla skador som kan träffa dessa personer som kan vara tredje man. Det finns inget gehör för begränsningar av vad paragrafen är ”åsyftad” att innebära, likt de Byggandets kontraktskommitté (BKK) ger uttryck för i sina yttranden. En osäkerhet av den typ som finns i AB 04 är olämplig, med tanke på de stora skillnader som finns i 5:11 och 5:13. Genom ett förtydligande av paragraf 5:13 vid exempelvis nästa revidering av AB 04, och en anpassad standardiserad försäkringslösning, skulle problematiken enkelt kunna undvikas.

Att det förekommer ändringar vid utförandet av ett byggprojekt är inte något nytt i byggbranschen, utan snarare något som alltid har funnits och förmodligen alltid kommer att finnas. Ändringar som uppstår vid utförandet av ett byggprojekt kan orsakas av en mängd olika anledningar. Men det ändringarna har gemensamt, är att de i regel resulterar i något som inom byggbranschen brukar benämnas ÄTA-arbeten. Begreppet ÄTA-arbeten står för Ändringsarbeten, Tilläggsarbeten samt Avgående arbeten och är ett resultat av ändringar i ett ursprungligt kontrakt.I utförandeentreprenader gäller i regel standardavtalet AB 04, vilket är ett avtal som innefattar bestämmelser som reglerar både beställares och entreprenörers förpliktelser gentemot varandra. Standardavtalet AB 04 reglerar i den meningen även hur ÄTA-arbeten ska hanteras, för att en entreprenör ska kunna erhålla ersättning för arbeten som inte omfattas av det ursprungliga kontraktet.Den här studien inleds med att beskriva hur ÄTA-arbeten ska hanteras enligt standardavtalet AB 04. För att i ett senare skede kunna avgöra vilka vardagliga hanteringssätt som strider mot bestämmelserna och av den anledningen medför rättsliga påföljder.För att kunna ta reda på hur ÄTA-arbeten hanteras i dagsläget, utfördes ett antal intervjuer med verksamma personer inom anläggningsbranschen. Intervjuerna resulterade i en slutsats som tyder att det vardagligt förekommer hanteringssätt som strider mot bestämmelserna i AB 04, vilket i sin tur är anledningen till att entreprenörer i en relativt vid utsträckning går miste om ersättning för utförda ÄTA-arbeten. Studien ger även förslag på hur parterna kan förbättra hanteringen av dessa arbeten samtidigt som samhällsnyttiga perspektiv tas i beaktande. / The fact that changes occur at the performance of a construction project is not a new phenomenon in the construction industry, it´s rather something that has always existed and will likely do so in the future. Changes that occur during the performance of a construction project can be caused by a variety of reasons, but what those changes have in common is that they in general result in amendments of the original contract.In Swedish performance contracts the standard agreement AB 04 is regularly used, which is an agreement that includes the both parties’ obligations in relation to each other. The standard agreement AB 04 regulates in that sense even the way in how the changes shall be dealt with, in order to let the contractor be able to obtain compensation for those additional implementations. This study begins by describing how changes should be handled according to the standard agreement AB 04, in order to determine which daily doings by the contractor is inconsistent with the provisions in AB 04 and consequently leads to legal sanctions.To find out how changes are handled in current construction projects, the study conducts a number of interviews with persons that are active in the construction industry.The study resulted in a finding that puts forward that it´s fairly common that changes are handled in a manner that is inconsistent with the provisions of AB 04.The study provides also a number of suggestions on how the parties can improve the management of these changes that also takes socially useful perspective into account.

In Sweden there is no legal regulation for the obligations and responsibilities between the contracting parties within the construction, civil engineering and installation sector. To clarify uncertainties regarding the liability, actors from theses sectors have agreed upon a voluntary regulation, called the General Conditions of Contract. When insurance companies want to enter the Swedish construction insurance market, they face a regulatory framework that not only regulates the construction market, it also imposes requirements on terms and conditions that must be included in the construction insurance. These terms are perceived as ambiguities and create difficulties and inhibit the ability for these insurance companies to offer competitive insurances. One of the terms that create these difficulties is the guarantee period, which is period of time starting from handing over the construction project to the employer, during this period the contractor still has the responsibility for the construction project. The guarantee period regulated by the General Condition of Contracts differs from the international use of the term both in length and in content. The purpose of this thesis is to expose the differences and similarities between the term "guarantee" in comprehensive all risk insurance regulated by the General Conditions of Contract; AB 04 and ABT 06 with two international used insurance policies from reinsurance companies Munich Re and Swiss Re and defect exclusions LEG and DE. The problem discussed in this thesis is whether the exposure of risk for the insurance companies during the guarantee period is comparable or if they deviate? The results presented in this thesis indicates that the guarantee period regulated by AB 04 represents a lower risk exposure than the guarantee period regulated by ABT 06 and that the guarantee period regulated by ABT 06 is most comparable to guarantee period compared in this thesis. The result presented partially confirms simultaneously partially refutes the apprehension insurance companies have regarding the guarantee period according to the General Conditions of Contract, this knowledge about the guarantee period can be used so that more insurance companies can establish on the Swedish construction insurance market. / I Sverige finns ingen lag som reglerar skyldigheter och det ansvar parterna har i entreprenader inom bygg-, anläggnings- och installationssektorn. För att lösa ansvarsfrågan har byggsektorns aktörer enats om en frivillig reglering, Allmänna Bestämmelser. När försäkringsbolag vill ta sig in på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden ställs de inför ett regelverk som inte bara reglerar entreprenadmarknaden utan även ställer krav och villkor på vad entreprenadförsäkringar måste innehålla. Dessa villkor upplevs som främmande och skapar problem för försäkringsbolagen och hämmar möjligheten att erbjuda konkurrensmässiga försäkringar. Ett av dessa villkor som skapar problem är garantitiden, den tid efter avlämnandet, då entreprenören fortfarande har ett ansvar för entreprenaden. Denna garantitid skiljer sig från de internationellt använda försäkringarna både i tid och i omfattning. Syftet med arbetet är att frilägga skillnader och likheter mellan begreppet "garantitid" i allriskförsäkringar enligt Allmänna Bestämmelser AB 04 och ABT 06 respektive två internationellt använda försäkringar från återförsäkringsbolagen Munich Re och Swiss Re och defektundantagen LEG och DE. Frågeställningen som behandlats är om riskexponering är jämförbar i de olika försäkringars garantitider eller om de skiljer sig åt? Resultaten som presenteras i arbetet visar att garantitiden i AB 04 innebär en lägre riskexponering än vad garantitiden i ABT 06 gör och att ABT 06 är den garantitid som är mest jämförbar med garantitider i de jämförande försäkringarna. Genom att detta resultat kan presenteras som delvis bekräftar samtidigt delvis motbevisar den farhåga försäkringsbolag har angående garantitiden enligt AB kan denna kunskap om garantitiden innebära att fler försäkringsbolag kan ta sig in på den svenska entreprenadförsäkringsmarknaden.

Länge har uppfattningen i svensk rätt varit att ett standardavtal måste inkorporeras i det enskilda avtalet för att bli gällande avtalsinnehåll mellan parter. I ett nytt avgörande från HD, slår HD fast att NSAB 2015 kan bli gällande avtalsinnehåll mellan parter inom speditionsbranschen på grund av att det utgör handelsbruk inom den ifrågavarande branschen. I målet redogjorde HD för generella kriterier som måste uppfyllas för att ett standardavtal ska utgöra handelsbruk inom en viss bransch. HD gick därmed från den tidigare gällande rättsuppfattningen om att ett standardavtal inte kan utgöra handelsbruk. Det nya rättslägetskapar en hel del frågetecken om vilka andra standardavtal som kan utgöra handelsbruk och därmed likställas med dispositiv rätt. I uppsatsen är fokus på om AB 04 kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn. Likt spedition, finns ingen tydlig bakgrundsrätt som reglerar det inomkontraktuella förhållandet mellan parter i kommersiella entreprenader. Idag sker det därför till stor del analoga tolkningar av köplagen när inget annat avtalats vid händelse av uppkommen tvist, trots att entreprenader uttryckligen undantas från köplagens tillämpningsområde. För att kunna analysera om AB 04 i sin helhet eller till viss del kan utgöra handelsbruk inom byggsektorn utreds handelsbruksbegreppet i relation till användningen av AB 04 som standardavtal inom entreprenadrätten. Avslutningsvis analyseras uppsatsensfrågeställningar, där utgångspunkten är HD:s kriterier. Först sker en generell analys av kriterierna och hur en generell prövning av standardavtal kan ske. Därefter görs en analys om AB 04 uppfyller dessa kriterier. Eftersom kriterierna är väldigt översiktliga och generella sker analysen mot bakgrund av doktrin och tidigare rättsfall. Analysen visar att grunden för att ett standardavtal ska uppnå handelsbruk är att det rör sig om ett agreed document inom en bransch som saknar en specifik lagstiftning för det inomkontraktuella förhållandet. Det ska dessutom röra sig om ett standardavtal som i princip samtliga parter inom en avgränsad bransch känner till och tillämpar. Därutöver är det av betydelse om standardavtalet innehåller betungande villkor. Den slutliga bedömningen är att AB 04 som helhet förmodligen inte utgör handelsbruk. Dessutom ställer AB 04:s så kallade täckbestämmelser till det, eftersom dessa villkor hindrar standardavtalet som helhet att uppnå en fast stadga. Däremot torde AB 04:s standardvillkor till stora delar kunna utgöra handelsbruk inom byggbranschen.

The construction industry has faced major challenges in recent years. A number of different circumstances have had a great impact on the global economy, one of the largest being Russia’s military invasion of Ukraine, but also the Covid-19 pandemic, the impending energy crisis and the increasing inflation. The effects of these events have had an impact on delayed deliveries as well as labor and materials in construction projects. In a fixed-price contract, it is usually the contractor who bears the risk for cost changes. The regulation in 6:3 AB 04 and ABT 06 exists to balance unforeseeable cost changes, in that unpredictable cost changes can lead to the fixed price being adjusted. The purpose of the regulation is to make it possible for the employer to obtain tenders that are comparable. Otherwise, the contractor’s risk calculation would partly be based on arbitrariness. The purpose of this thesis is to analyze in which situations a party can request a price adjustment in accordance with 6:3 AB 04 and ABT 06 and shed light on other possible regulations regarding cost changes by examining the corresponding Norwegian and Danish standard contracts. Furthermore, the thesis examines how the parties in commercial constructions negotiate contracts when they are not satisfied with the solution prescribed in the standard agreements, i.e. how the parties can adjust the risks with an index. This is done by applying legal dogmatic method in combination with comparative method. The thesis also contains elements from sociology of law, regarding how the industry has adapted today’s challenges in index clauses in construction agreements.  This thesis explains in greater detail the different components of 6:3 AB 04 and ABT 06 in order to clarify in which situations the regulation can be applied. The conclusion is that 6:3 consists of a number of unclear components, which require a legal assessment that determines whether the regulation can be applied. However, certain components have been able to be clarified, such as the relationship between the relevant circumstance and foreseeability, which point in time that is decisive for the foreseeability assessment and how several different cost changes can affect the materiality. An index might be useful while examining 6:3 since an index can be used as an aid in determining abnormal price changes and in the materiality assessment.  The thesis compares the Swedish regulation with the Norwegian and Danish regulations, which leads to the conclusion that there is no Nordic cooperation regarding price adjustment due to cost changes. The Norwegian standard contracts are based on an indexation regulation, otherwise there is no possibility for a party to request a price adjustment, except regarding government fees. Similar to the Norwegian regulation, the Danish standard contracts are also based on an indexation regulation, which regulates the price from one year after the tender. The Danish standard contracts also contain a provision that can provide price adjustment as a result of cost increases for materials and fuel if the increases reach certain percentages. While the Danish regulation contains more concrete components, the Swedish regulation is more flexible and includes several different types of cost changes.  Finally, an increased interest has been noted regarding index clauses in Swedish constructions. The thesis discusses the impact of the choice of index regulation. Whether the index handles current cost changes in such a way that the contractor receives full coverage for his expenses, depends to a large extent on which index is chosen and how the index clause is formulated.

The construction industry is constantly evolving with new products and building technical solutions. The construction industry organization jointly developed regulations known as standard contracts, or general regulations, which includes ten chapters. The standard contracts describe what the constructor industry should relate to in terms of performance and responsibility. When the standard contracts were negotiated about between the various parties in the industry some sections were developed through compromises. It is mainly in these sections misunderstandings, interpretations differences and conflicts occur. This report investigates in which sections conflicts commonly occur, what the consequences are and how the generally perception of the standard contracts is in the industry. The report also suggests solutions and improvements to the standard contracts. Eleven basic questions based on the generally perceptions of the standard contracts and the first six chapters of the standard contracts have been developed to clarify where disputes and misunderstandings may occur. The remaining four chapters have been deliberately excluded to limit the scope of this report. The content of the report is mainly based of twenty interviews with contractors and clients. The study shows that the perception of the standard contracts is positive and serves as a good tool to know what to relate to. The standard contracts should however adapt more to today's technological society. The study also presents suggestions on methods and advices that can be used to facilitate communication in the construction industry. This thesis in the Bachelor of Science in Construction Engineering at Uppsala University has carried out for ten weeks at a property company Klövern in Kista. / Byggbranschen utvecklas ständigt med nya produkter och byggtekniska lösningar vilket gör att uppförandet och förhållningssättet ändras med tiden. Branschorganisationen har gemensamt framtagit föreskrifter som benämns standardavtalen eller Allmänna bestämmelser som innefattar tio kapitel. I standardavtalen förklaras vad parterna ska förhålla sig till exempelvis vad gäller utförandet och vilket ansvar de har rent juridiskt. Det här för att undvika att parter hamnar i tvist med varandra. Man kan se standardavtalen som spelregler för byggbranschen som då vet vad man ska förhålla sig till. Då standardavtalen har förhandlats fram mellan de olika parterna i branschen innehåller de en del paragrafer som har tagits fram genom kompromisser och det är främst här missförstånd, oliktolkningar och konflikter uppstår. Den här rapporten undersöker vilka frågor som leder till att tvister vanligast uppkommer, i viss mån vad konsekvenserna blir och vidare undersöks hur synen på standardavtalen överlag ser ut i branschen. Rapporten leder fram till förslag hur standardavtalen överlag kan förbättras. Arbetet baseras på elva grundfrågeställningar kring den allmänna uppfattningen av standardavtalen samt ett antal frågor rörande bestämmelser i de sex första kapitlen i standardavtalen. Dessa har tagits fram för att klargöra vart tvister och missförstånd kan tänkas uppkomma. De resterande fyra kapitlen har medvetet uteslutits för att begränsa omfattningen i den här rapporten. Innehållet i rapporten grundar sig främst i ett tjugotal intervjuer som har genomförts med entreprenörer och beställare. Undersökningen visar att synen på standardavtalen är positiv och fungerar som ett bra verktyg för att veta vad man ska förhålla sig till. Standardavtalen bör dock anpassas till dagens tekniska samhälle. Det redovisas även förslag på metoder och råd som kan användas för att underlätta kommunikationen mellan parterna. Detta examensarbete inom högskoleingenjörsprogrammet i byggteknik på Uppsala universitet har utförts under tio veckor åt fastighetsbolaget Klövern i Kista.

Partnering is an increasingly common form of project in the construction industry. From its inception in the late 80's in the USA until today, the habit and knowledge are increasing about how to carry out an effective partnering project and what to look out for. Previous reports have been focused on what partnering is and thoroughly how it is works. This report is written together with Skanska Sverige ABs Orebro Office. The purpose is to investigate the major practical pros and cons, when you manage a partnering project instead of a regular one with a fixed price. The selected areas of interest are Finance, Stress, Accidents & Incidents, the problem-solving process and what kind of project is best applicable. Facts are mainly taken from interviewed employees at Skanska and relevant clients they have been in contact with.Finance is the most influential factor in which choice of contractor that gets the deal, in terms of fixed price projects. The sum for which the customer buys a contractor is including risk calculations and fee margins leading to the percentage margin can be quite high. It is up to the contractor to perform the work with the money which they have been bought. If the construction costs run high, the contractor still does not get paid more. If it costs less, the contractor saves more money than planned.In a partnering project, the contract sum is stated between the two parties and a reasonable percentage are generated as a fee for the contractor. The contractor earns this amount regardless of production cost. This can differentiate the total percentage of earnings, if it will be greater or less than expected. The incentive is to create as good a product as possible and at the same time reduce production costs. The arrangement is positive for both parties as a stable income comes to the contractor and the client is able to influence the project more. The benefits are greatest in larger, longer and more complex projects where the risk is greater.Stress generally decreases in partnering projects as it is based on creating one community and to helping each other. No conflicting discussions about whose fault it was but the focus is on how to solve the problem. This leads to an improved problem-solving process and an estimated reduction of Accidents & Incidents in the majority of individuals who are deeply familiar and accustomed to this type of partnering project.The financial incentive promotes a company that wants to increase the percentage of its earnings for its shareholders instead of those that focus on current sales and the money flow. It creates more satisfied customers who realize that the company is not wasteful of their money. This means that companies that are listed on the stock exchange market can possibly get better results from partnering.The conclusion is that the optimal projects for this type of cooperation are those with sales of more than 100 million SEK that last for a long time and have greater complexity. This is because smaller projects cannot use the systems which partnering has to offer because the project is already rounded off when the partnering is at its best. Partnering is a good, stable and secure form of cooperation for both client and contractor as it is a stable income for the contractor and that the client has a better opportunity to influence the project. This as well as the final cost for the client should be as low as possible.

No description available.