No description available.

I vår uppsats ska vi behandla standardavtal och vilken inverkan s.k. dold domstolskontroll har på dem. Standardavtal är ett vanligt förekommande avtal som svenska konsumenter och näringsidkare ingår dagligen. Standardavtal skiljer sig från andra avtal på så sätt att de innehåller standardiserade, förtryckta villkor som oftast är utvecklade av endast en part i avtalsförhållandet. De förtryckta villkoren har ett minimalt förhandlingsutrymme, oftast inget alls, vilket innebär att part som vill ingå ett standardavtal är tvungen att acceptera avtalet sådant som det är. I och med att en part, genom standardavtal, förlorar sitt förhandlingsutrymme menar vi att en gemensam partsvilja i dess typiska bemärkelse inte längre finns. Detta gör i sin tur att standardavtal som blir föremål för tvist hos domstol inte kan behandlas som vanliga avtal med tolkningens utgångspunkt ur den gemensamma partsviljan. I sådana fall får domstolen utgå från andra tolkningsprinciper. Bland dem finns företeelsen dold domstolskontroll. Dold domstolskontroll är ett relativt okänt begrepp vilket vi i uppsatsen har definierat som en metod för att styra avtal med, vilken också brukar innefatta att domstolen använder principer som är otypiska i sammanhanget. Den dolda kontrollen har fått stark kritik, bland annat i proposition 1975/75:81 till förslag om förändring i 36 § avtalslagen, som en icke önskvärd metod. Den benämndes som en krystad tolkningsmetod för att möta allmänhetens önskemål. Vi anser att problemet med dold domstolskontroll applicerad på standardavtal är att brukarna av dessa avtal har svårt att utläsa ur domskälen vad som är önskvärt och mindre önskvärt vid stiftandet av avtalen, och att de därför inte heller har möjlighet att i framtiden stifta bättre avtal som gynnar båda parter. Praxis från dold kontroll är otydlig ur prejudicerande synpunkt. Vi diskuterar vidare andra möjligheter att komma till rätta med detta otydliga område genom att analysera vad en eventuell standardavtalslag hade fått för inverkan. Vår slutsats är att en standardavtalslag hade blivit för snäv och att den alltså inte hade kunnat lösa problemet med dold kontroll.

Idag har de flesta svenskar någon form av försäkring. Trots detta är det många som saknarkunskap om hur det juridiska förfarandet vid avtalsslut med ett försäkringsbolag påverkar deraseventuella framtida krav gällande försäkringsersättning. Det kan medföra problem vid anspråkom försäkringsersättning så-till-vida att kunder själva inte känner till villkoren, trots betalningav försäkringspremien och deras eget ansvar. De stränga krav som åligger ett försäkringsbolagatt informera om gällande villkor tycks ofta vara betydelselöst för konsumenterna vid avtalsslutet.I uppsatsen analyseras olika typer av avtal och avtalsslut i syfte av att utreda försäkringstagaresoch försäkringsbolags rättigheter och skyldigheter vid ingående av avtal. Analysen avgällande lagstiftning och tidigare rättsfall visar att även om försäkringsbolag har en långtgåendeskyldighet att informera konsumenter om gällande villkor, är skyldigheten inte absolut och detåligger ett ansvar hos konsumenten att ta del av villkoren trots att det bara i vissa fall finns enhänvisning i avtalet.

No description available.

Att företag skyddar sin verksamhet med hjälp av olika försäkringslösningar är idag vanligt. Syftet med försäkringen är att inbringa en trygghet för försäkringstagaren mot oönskade händelser. Följden blir att försäkringen är viktig ur ett socialt och samhällsekonomiskt perspektiv, särskilt då en inträffad skada kan innebära stora ekonomiska följder. Dock förekommer det fall där försäkringstagaren nekas ersättning. Anledningen kan vara att försäkringsgivaren tolkar försäkringsavtalet till försäkringstagarens nackdel. Hur man tolkar ett försäkringsavtal är därför av stor vikt med anledning av försäkringstagarens behov av trygghet och förutsägbarhet. Tolkningen av försäkringsavtal finns inte behandlat omfattande i svensk rättspraxis. Underlag för vad gäller tolkningen av individuella avtal finns det desto mer av både i rättspraxis och i doktrin. Uppsatsens syfte är att utreda om man vid tolkningen av försäkringsavtal kan tillämpa samma tolkningsmetoder som vid individuella avtal enligt svensk rättspraxis. Syftet med uppsatsen har genomförts genom en studie av relevanta rättskällor som utrönar de tolkningsmetoder som används vid individuella avtal i komparitet med de tolkningsmetoder som används vid försäkringsavtal. Komparationen mellan tolkningsmetoderna har frambringat en konkret slutsats om vilka skillnader som existerar. Skillnaderna talar för att tolkningsförfarandet vad gäller individuella avtal respektive försäkringsavtal bör särskiljas. Följden blir att det måste finnas en viss försiktighet med att förespråka ett enda tolkningsförfarande för samtliga avtal. Att tolkningsförfarandet bör särskiljas kan dock skapa svårigheter. Detta särskilt då individuella avtal samt försäkringsavtal kan vara av skiftande slag.

No description available.

<p>Abstract</p><p>The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains.</p><p>Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system.</p><p>Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses).</p><p>Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”.</p><p>Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising.</p><p>Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed.</p><p>In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag.</p><p>Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt.</p><p>Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler).</p><p>Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”.</p><p>Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas.</p><p>Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras.</p><p>I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken</p>

Abstract The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains. Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system. Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses). Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”. Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising. Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed. In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism. / Sammanfattning Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag. Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt. Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler). Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”. Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas. Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras. I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken

Kollisionen mellan två standardavtal benämns battle of forms och frågan blir om det finns ett avtal mellan parterna och vilka villkor som ska reglera parternas förpliktelser. De faktorer som anses vara av vikt är att lösningen bör vara förutsägbar, den ska innebära att parterna har en fortsatt avtalsrelation till varandra, den bör lösa tvisten snabbt och effektivt samt att den bör ta hänsyn till parternas egna krav och önskemål. Den svenska avtalslagens regler om oren accept innebär ett avtalslöst tillstånd mellan parterna och den svarar inte på vilka villkor som ska reglera avtalet. The last shot enligt art. 19 CISG innebär att det sist översända standardavtalet bli gällande på avtalet. Den amerikanska UCC 2-207 innebär en the first shot lösning, det första standardavtal som översänds till den andra parten ska reglera avtalet. Både the first och the last shot är möjliga lösningar, dock anses det inte lämpligt att battle of forms skulle lösas beroende på vem som råkar avge den första eller sista viljeförklaringen. Engelsk praxis stadgar att hänsyn ska tas till de individuella omständigheterna genom att beakta allt relevant material samt ta hänsyn till parternas beteende. Dock är lösningen baserad på spegelbildsprincipen enligt common law, varför lösningen inte anses vara lämplig. UniP och PECL erbjuder en s.k. knock-out lösning som innebär att ett nytt avtal bildas på grundval av de gemensamma villkoren i de båda standardavtalen samt eventuell utfyllnad. I en jämförelse av lösningarna framgår det att the knock-out rule kan vara den lösning som är mest lämpad och anpassad efter battle of forms och realiteterna i praktiken när parterna ingår avtal.

Den ökade digitaliseringen av världsmarknaden har gett upphov till en uppsjö nya former av avtal samt metoder för att uppnå avtalsbundenhet. Samtidigt som denna utveckling öppnat upp för företag att nå ut till en större kundkrets genom så kallade standardiserade användaravtal, har problem uppkommit i den svenska avtalsrätten att enligt gamla modeller definiera avtalen och dess uppkomst. De avtal som avtalslagens anbud-acceptmodell främst är ämnad för bygger på två jämbördiga parter som i en förhandling utväxlar viljeförklaringar i syfte att uppnå en gemensam partsvilja. I och med utvecklingen inom avtalsrätten har denna modell tänjts ut, för att kunna täcka även andra avtalstyper. Med dagens massavtal kan med visst fog framhållas att modellen har sträckts ut för långt för att den längre skall hålla. Dessa standardiserade användaravtal är i regel extensiva till sin omfattning och till följd av dess stora målgrupp, ofta från flertalet olika länder, opersonliga och ej detaljanpassade för respektive lands lagstiftning. Den gemensamma partsviljan som utgjorde kärnan i avtalsbindningen enligt den ursprungliga modellen blir i dessa avtal svår att utröna. Nya grundelement måste till för att i enlighet med avtalsrätten kunna definiera dessa som giltiga avtal. Sammantaget påvisar uppsatsen, genom huvudsakligen tre problemframställningar, vilka element som utgör grunden för ett bindande avtal, där begreppet medvetenhet – kontrahentens befogade uppfattning om avtalets existens samt de rättigheter och skyldigheter avtalet medför – tillförs de tre typiska byggstenarna för en viljeförklaring: viljan, förklaringen samt intrycket. Vidare diskuteras och analyseras de följdproblem de standardiserade användaravtalen ur avtalsrättssynpunkt medför, vilket resulterar i slutsatsen att utställaren av användaravtalet i största möjliga mån bör verka för att främja sin medkontrahents medvetenhet, till exempel genom sammanfattande av de villkor av störst dignitet för avtalet.