No description available.

<p>Abstract</p><p>The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains.</p><p>Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system.</p><p>Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses).</p><p>Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”.</p><p>Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising.</p><p>Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed.</p><p>In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag.</p><p>Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt.</p><p>Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler).</p><p>Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”.</p><p>Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas.</p><p>Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras.</p><p>I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken</p>

Abstract The use of standard agreements can hardly be overestimated in the society of today. The amount of standard agreements should barely decrease. One of the standard agreement’s main purposes, to make the concluding of the contract more effective, strongly agrees with the companies will to accomplish fast concluding of agreements using as small resources as possible A dispute that can arise in these contexts is that dissimilar standard agreements collide. Between nations this is called Battle of Forms. It is a situation of practice which is difficult to solve through the basic rules of contract law. The aim of the essay is to bring clarity into how the legal problems concerning Battle of Forms is solved in Sweden respectively Germany. Also CISG, Unidroit and PECL’s solutions of the same problem is going to be mentioned. A critical examining of the different solutions that the system of rules has in disposal will also be done. In the context of the situation an examination will show if there is any resistance towards these. If that is the case some parts of the critic will be presented. To be able to answer my questions at issue a traditional method of legal-dogmatism has been used together with comparative strains. Sweden lacks a direct law-prescribed solution of Battle of Forms, nor is there a direct legal usage. Sweden has tried to apply the directions of 6 § AvtL on the problem, but this one suits the context badly. Besides the directions in AvtL some solution models are found which can build the foundation for a settlement. Consequently the problem remains unsolved in the Swedish legal system. Neither does Germany have a legal rule which is directly applicable. Some guidance is however given from the German law. According to the German law the settlement should be settled with The knock-out doctrine as its foundation. When harmonising is not possible one should fall back on The Last shot or optional law, it depends on the occurrence of abwehrklauseln (protection clauses). Neither has CISG directly pointed on how to solve the problem. CISG’s legal usage also advocates that The knock-out doctrine should build the foundation. What tool that should be used to fill the holes that the harmonising leaves behind is somewhat indistinct. It should be The last shot, optional law or an interpretation of article 7 about “good faith”. Unidroit and PECL state that agreed terms shall be applied. Consequently the person applying the law should practise the Knock-out doctrine. However the rules give no guidance about how the arising holes should be filled after the harmonising. Above all Swedish literature directs strong criticism towards the different solutions. The criticism is especially pointed at the lack of predictability and also at the risk of making arbitrary settlements. This of course depends on what kind of solution model that is discussed. In Germany there has been, and still is, a solution which the person applying the law can use. In Germany protection clauses has an important role of the settlement. Even in these cases criticism is directed towards the solution. However the criticism is not as hardly directed towards the lack of predictability. Instead the criticism is pointed at the unsuitability of applying the optional law in some commercial relationships. And also that the applicability of the last shot results in a “ping pong” similar situation of passing terms back and force. Also in the international world of law some criticism has been delivered that agrees with both the Swedish and the German criticism. / Sammanfattning Användningen av standardavtal kan knappast överskattas i dagens samhälle. Mängden standardavtal torde knappast avta. Ett av standardavtalets huvudsyftesyften, att effektivisera avtalsslutet, stämmer väl överens med företagens vilja att genomföra snabba avtalsslut med så liten resursåtgång som möjligt. En tvist som kan uppkomma i detta sammanhang är att olikartade standardavtal kolliderar. Detta kallas, internationellt sett, Battle of Forms. Det är en praktisk situation som med de grundläggande avtalsrättsliga reglerna är svårlöst. Syftet med uppsatsen är att bringa klarhet i hur den rättsliga problematiken kring Battle of Forms löses i Sverige respektive Tyskland. Även CISG, Unidroit och PECL’s lösningar på samma problem kommer att beröras. Det ska även göras en kritisk granskning av de olika lösningar som regelsystemen tillhandahåller. I sammanhanget ska det undersökas om det finns motstånd till dessa och om så är fallet ska delar av kritiken presenteras. För att kunna besvara mina frågeställningar, har det huvudsakligen, använts en traditionell rättsdogmatisk metod med komparativa inslag. Sverige saknar en direkt lagstadgad lösning på Battle of Forms, inte heller finns någon direkt rättpraxis. Sverige har försökt applicera bestämmelserna i 6 § AvtL på problemet, men denna passar illa i sammanhanget. Utöver bestämmelsen i AvtL återfinns det ett antal lösningsmodeller som kan läggas till grund för ett avgörande. Problemet är således fortfarande olöst i svensk rätt. Inte heller Tyskland har en rättsregel som är direkt tillämplig. Den tyska lagen ger dock viss vägledning. Avgörandet enligt tysk rätt ska ske med The knock-out doctrine som grund. När harmonisering inte är möjlig ska rättstillämparen falla tillbaka på The Last shot eller dispositiv rätt, det beror på förekomsten av abwehrklauseln (skyddsklausuler). Inte heller CISG har direkt reglerat hur problemet ska lösas. Även rättspraxis i CISG förespråkar att The knock-out doctrine ska ligga till grund. Vilket redskap som ska hjälpa till att fylla de luckor som harmoniseringen efterlämnar är något oklart. Det torde vara The last shot, dipositiv rätt eller en tolkning av artikel 7 om ”good faith”. Unidroit och PECL anger att överrensstämmande villkor ska tillämpas. Således ska rättstillämparen praktisera The knock-out doctrine. Reglerna ger dock ingen vägledning om hur luckorna som uppstår efter harmoniseringen ska fyllas. Det finns speciellt i den svenska litteraturen en stark kritik mot de olika lösningarna. Framförallt riktas kritiken mot bristande förutsebarhet och även mot risken för godtyckliga avgöranden. Det beror givetvis på vilken lösningsmodell som diskuteras. I Tyskland har det funnits och finns en lösning som rättstillämparen har att tillämpa. Skyddsklausuler har i Tyskland stor betydelse för avgörandet. Det finns även i dessa fall en kritik mot lösningen. Den riktar dock inte lika hård kritik mot bristande förutsebarhet. Kritiken riktas istället mot att tillämpningen av dispositiv rätt i vissa kommersiella förhållanden kan passa väldigt illa, samt att tillämpningen av The last shot leder till ett ”ping-pong” liknande översändande av villkor. Även i den internationella rättsvetenskapliga världen har viss kritik framkommit som stämmer överens med den svenska och tyska kritiken

In 2006, the new Swedish Companies Act entered into force, allowing shareholders to include consent and pre-emption clauses in their articles of association. The purpose of the introduction of these was to increase the possibility for shareholders to regulate the circle of owners. However, as a general rule, a share should be freely acquired and transferred, which becomes limited by the transferrestrictions. The ability to regulate the circle of owners is important for small and medium-sized companies, which can be subject to major consequences if the circle of owner’s changes, as these companies are often dependent on being able to control their circle of owners. The new reservations are aimed at before a transfer takes place. The procedure often involves time-consuming and administrative processes, which can have a negative impact on the transaction. One of the essay's questions focuses on this problem and the study aims to account for the possibility of waiving reservations in a transfer process by looking at various alternative procedures and principles that may be relevant in such a matter. This section also draws on some practical insight from interviews with practicing lawyers. The conclusion on the issue has been that it is probably possible to override the rules that follow from the restrictions if all shareholders agree on this. How-ever, the legal situation is unclear, as the principle of the consent of all sharehold-ers is not directly expressed in the text of the law and has not been examined in relation to the consent and pre-emption clauses to derogate from these rules, especially when a rule is clearly surrounded by an invalidity sanction. The second question examined in the paper was to investigate the effectiveness of the consent and pre-emption clause. To answer this question, a comparative analysis of German law has been made. The aim has been to place transfer restrictions in German limited companies in relation to the Swedish reservations. Both weaknesses and strengths of the formulated reservations that we in Sweden have today has been examined. The conclusion in this respect has been that the German one entails greater flexibility and can satisfy the needs of shareholders in a more appropriate manner, while the Swedish ones provide greater legal cer-tainty. The question whether reservations could be more effective is answered with a yes. A possible provision allowing the possibility to waive the rules when all shareholders agree would have met the needs of the market in a more appro-priate way.