Kollisionen mellan två standardavtal benämns battle of forms och frågan blir om det finns ett avtal mellan parterna och vilka villkor som ska reglera parternas förpliktelser. De faktorer som anses vara av vikt är att lösningen bör vara förutsägbar, den ska innebära att parterna har en fortsatt avtalsrelation till varandra, den bör lösa tvisten snabbt och effektivt samt att den bör ta hänsyn till parternas egna krav och önskemål. Den svenska avtalslagens regler om oren accept innebär ett avtalslöst tillstånd mellan parterna och den svarar inte på vilka villkor som ska reglera avtalet. The last shot enligt art. 19 CISG innebär att det sist översända standardavtalet bli gällande på avtalet. Den amerikanska UCC 2-207 innebär en the first shot lösning, det första standardavtal som översänds till den andra parten ska reglera avtalet. Både the first och the last shot är möjliga lösningar, dock anses det inte lämpligt att battle of forms skulle lösas beroende på vem som råkar avge den första eller sista viljeförklaringen. Engelsk praxis stadgar att hänsyn ska tas till de individuella omständigheterna genom att beakta allt relevant material samt ta hänsyn till parternas beteende. Dock är lösningen baserad på spegelbildsprincipen enligt common law, varför lösningen inte anses vara lämplig. UniP och PECL erbjuder en s.k. knock-out lösning som innebär att ett nytt avtal bildas på grundval av de gemensamma villkoren i de båda standardavtalen samt eventuell utfyllnad. I en jämförelse av lösningarna framgår det att the knock-out rule kan vara den lösning som är mest lämpad och anpassad efter battle of forms och realiteterna i praktiken när parterna ingår avtal.

SammanfattningVid en fastighetsöverlåtelse är det mångt och mycket som skall regleras så som köpe-kontrakt med alla dess skriftliga krav. Gällande regleringen av fel i fastighet har lag-stiftaren valt att dela upp ansvaret mellan säljare och köpare för att underlätta an-svarsbördan. Faktiska fel i fastighet tillhör köparens ansvarsområde och denne har en undersökningsplikt som fastställer att denne inte äger rätt att gentemot säljaren åbe-ropa de fel denne bort upptäcka vid sin undersökning. Denna ansvarsfördelning har dock ställts på sin spets efter domslutet i NJA 2007 s. 86 då HD ålade en säljare an-svaret kring faktiska fel i form av en upplysningsplikt.Då HD inte lämnat någon vägledning för hur en liknande upplysningsplikt kan ak-tualiseras är rättsläget idag något oklart gällande faktiska fel och vem som bör stå an-svarig. Efter den i uppsatsen utförda utredningen av rättspraxis på området menar författaren att en upplysningsplikt endast bör aktualiseras i de fall där säljaren inte upplyst om ett fel denne haft kännedom om, men även förstått att köparen saknat kännedom om det aktuella felet. Vidare är det av vikt huruvida felet i sig är av en all-varligare karaktär.Därmed har brännpunkten i utredningen fastnat kring säljarens och köparens känne-dom kring felet och även hur allvarligt felets karaktär är. Dock kvarstår viss osäkerhet i rättsläget då HD inte avgjort fler rättsfall kring frågan efter NJA 2007 s. 86. Därmed kommer det bli tämligen intressant att följa framtida mål kring frågan och se hur HD argumenterar för upplysningsplikten och vilka faktorer som de finner avgörande för att upplysningsplikten kring faktiska fel aktualiseras. / AbstractWhen selling a property many matters need to be taken in account for, such as the contract between the parties with all the forms prescribed by law. When settling which party that should carry the liability regarding upcoming errors on the property the legislator has chosen to facilitate the burden of liability between the parties, a delegation that is a quite complicated matter. The buyer is obligated to examine the property for errors that are factual; it is laid down by law that a buyer does not pos-sess the right to refer to factual errors on the property that the buyer would have found while examining.Delegation of liability was subject of matter when the Swedish Supreme Court made the rulings in case NJA 2007 s. 86 public. The property owner was signed a general liability re-garding errors that are factual. The legal position is somewhat indecisive on this liability due to lack of reasoning from the Swedish Supreme Court on how to implement this new liabil-ity. When analyzing relevant case law the author is of the conclusion that, the property owner’s liability to inform the buyer regarding errors that are factual only should be imple-mented when he has not informed the buyer about the errors he has knowledge about. Furthermore the factual errors have to be of a severe nature and the property owner must have understood that the buyer was without knowledge of the errors. The focal point re-gards the knowledge of the property owner regarding the factual errors and the severity of the same. The author is of the conclusion that liability can be signed the property owner only in those cases where the errors is of a severe nature. However uncertainty remains pending rulings from the Swedish Supreme Court on the question. Thus, following the Swedish Supreme Court regarding further case law to see how they interprets the liability will most certainly be of interest.