Entreprenadrätten bygger till största del på standardavtal, vid avsaknad av generell lagstiftning på området. AB 04 reglerar  utförandeentreprenader där beställaren av entreprenaden tillhandahåller projekteringen och har ett funktionsansvar, medan entreprenören är ansvarig för själva utförandet av entreprenaden. I en offentlig upphandling erbjuds entreprenörer, kallade anbudsgivare, att kalkylera på beställarens tillhandahållna förfrågningsunderlag. I det fall uppgifter saknas, eller är bristfälliga, ska entreprenören vid anbudsskedet anta att förhållandena är sådana som kunnat förutsättas vid en fackmässig bedömning. 1 kap. § 8 AB 04 stadgar nyss angivna reglering. Problematik har uppkommit hur begreppet fackmässig bedömning ska tolkas. Entreprenören har haft att räkna på lägsta kostnad i sin fackmässiga bedömning, och i det fall tilläggsarbeten fordrats har denne haft rätt till ersättning för dessa enligt 2 kap. § 4 AB 04. Beställare har förutsatts lämnat de uppgifter som kan erhållas vid fackmässig undersökning, enligt tredje stycket i 1 kap. § 6 AB 04, i förfrågningsunderlaget. Part som tillhandahållit uppgifterna svarar för dessa. Meningsskiljaktigheter har uppstått vem av parterna som står risken i det fall okända förhållanden uppkommer under entreprenadarbetets gång. Mål nr T 407-13, det så kallade Gotlandsfallet, som avgjordes den 27 januari 2015 klargjorde rättsläget. Entreprenören har att beakta, i den fackmässiga bedömningen, förhållanden som anses troliga. Vad innebörden av begreppet troliga är utgör i sig en tolkningsfråga lämnad till framtiden. Avgörandet öppnar upp för flertalet frågor. Vad uppsatsen resulterat i är att risk finns att beställaren fortsättningsvis kommer att tillhandahålla bristfälligt förfrågningsunderlag, vilket orsakar större osäkerhet för anbudsgivare vid dennes kalkylering av entreprenadarbetet. Högre krav ställs på entreprenören att vidta en utsträckt bedömning vid oklart förfrågningsunderlag. Högsta domstolen berörde inte vid bedömningen betydelsen avseende strikt ansvar för beställare vid uppgiftslämnandet, som vid en fackmässig undersökning av arbetsområdet borde ha förekommit i förfrågningsunderlaget. I anbudsskedet förutsätts parterna uppträda lojalt, och därefter samverka för ett väl fungerande entreprenadarbete. Prekontraktuellt ansvar torde ha uppkommit när anbudsgivare erhållit förfrågningsunderlaget. Förhandlingar har påbörjats, avsikten är ett långtgående fungerande avtalsförhållande, beställaren ska upplysa om relevanta förhållanden och anbudsgivaren har att kalkylera på entreprenadarbetet. Undgår beställare att upplysa om viktiga förhållanden innan avtalsslutet, vilseleds anbudsgivaren på oriktiga förutsättningar att göra en korrekt bedömning. Liktidigt ska anbudsgivare upplysa beställaren om tänkta arbetsmetoder och kalkyleringar för att säkra förhållandena på arbetsområdet.

Framställan behandlar i vilken utsträckning den ena avtalspartens brott mot lojalitetsplikten medför att den andra avtalsparten får en, helt eller delvis, inskränkt lojalitetsplikt (lojalitetsreciprocitet). Då lojalitetsreciprocitet utgör en del av lojalitetsplikten är förståelsen för det senare institutet avgörande för att kunna analysera reciprociteten. Därför studeras även lojalitetspliktens innehåll och betydelse. Slutsatserna om reciprocitet grundas i stor utsträckning på avtalstyper där lojalitetsplikten är särskilt långtgående. Det medför slutsatserna störst betydelse vid en mer långtgående lojalitetsplikt. Emellertid gör slutsatserna anspråk på att vara så generella att de grunder och principer som fastställs för bedömningen har betydelse även vid en mindre långtgående lojalitetsplikt. Vidare studeras reciprociteten i förhållande till lojalitetsförpliktelser, vilka inte skiljer sig åt lika mycket mellan olika kontraktstyper. En fråga av stor vikt för lojalitetsreciprocitetens betydelseområde är om det kan anses föreligga en allmän lojalitetsplikt inom hela kontraktsrätten. Slutsatsen i den delen är att det föreligger en allmän lojalitetplikt inom varje kontraktstyp även om den är starkt varierande till sin omfattning. Det medför att lojalitetsreciprocitet får ett stort betydelseområde eftersom det då kan beaktas inom varje kontraktstyp avseende både den allmänna lojalitetsplikten och lojalitetsförpliktelserna. Föremålet för framställan, lojalitetsreciprocitet, analyseras dels utifrån förekommande lojalitetsreciprocitet inom ett antal utvalda kontraktstyper (bl.a. mellanmans-, samarbets- och företagsförsäkringsförhållanden), dels utifrån reciprocitet oberoende av kontraktstyp. Utifrån de reciprocitetsuttryck som finns i materialet fastställs generella ramar och principer för bedömningen av lojalitetsreciprocitet inom lojalitetsplikten i dess helhet. Slutsatserna visar att det finns många gemensamma överväganden och principer för bedömningen av lojalitetsreciprocitet. För det första finns det tre förutsättningar som är nödvändiga för att lojalitetsreciprocitet överhuvudtaget ska kunna föreligga: ett lojalitetsbrott, en ömsesidig lojalitetsplikt och att reciprociteten inte drabbar en tredje avtalspart. För det andra har det identifierats två förhållanden som är av störst vikt för lojalitetsreciprocitet: dels  hur allvarligt lojalitetsbrottet är, dels i vilken omfattning reciprocitet skulle riskera onödig förstöring. Det förra har i sin tur funnits primärt vara beroende av den subjektiva skulden hos parten som begår lojalitetsbrottet, om denne varit i en överordnad ställning och hur långtgående lojalitetsplikten som inte efterlevdes var.För det tredje finns ett antal andra förhållanden som påverkar reciprociteten, bland annat: om skyddshänsyn avseende lojalitetssubjektet gör sig gällande, passivitet hos reciprocitetssubjektet och om annan lojalitetsbrottsverkan inträder. / The essay seeks to determine the extent to which a breach of the obligation of good faith reducesthe corresponding obligation of the other party to the contract (reciprocity). To be able to graspthe meaning and analyze reciprocity it is necessary to understand the institute of good faith.Thus, the text firstly examines good faith in general, followed by an analysis of reciprocity withinthat institute. The paper is based on legal sources typified by strong obligation of good faith.Accordingly, the analysis primarily sheds light on areas where the obligations of good faith arefar-reaching. The general principles of reciprocity, however, are applicable across the board,regardless of how strong the obligations of good faith are. The study evaluates reciprocity inrelation to several types of contracts, but it also interprets reciprocity as a freestanding generalprinciple which is applicable to all contracts. The specific obligations of good faith undoubtedly fall within the scope of reciprocity. Arelated and important question, which needs to be addressed, is whether there is a generalobligation of good faith within all type of contracts. The subsequent answer determines theadditional scope of reciprocity. In this matter the essay concludes that the question should beanswered in the affirmative. There is a general obligation of good faith, but the strength of thatobligation varies considerably depending on the type of contract. The conclusion of the essay is that there are several general principles within reciprocity.Firstly, there are three prerequisites for reciprocity: (i) a breach of the obligation of good faith; (ii)a mutual obligation of good faith between the involved parties; and (iii) the rule that reciprocitycannot affect a third party. Secondly, the paper identifies that the following two questions are the most significantfactors in the assessment of reciprocity: how severe is the breach of good faith and to whichextent does it entail negative economic consequences? An essential aspect of the former question is whether the party responsible for the breachhad ill intent and, if so, the degree and severity of that ill intent. Another important factor iswhether the party responsible for the breach is in a superior position. Three further examples of factors relevant to the assessment are: when a vulnerable partyis responsible for the breach such circumstances can affect the possibility of reciprocity andmitigate the seriousness of the misconduct in question; occasions when the other party has failedto act (passivity); and when the responsible party suffers consequences in addition to reciprocity.

I ett kunskapsföretag besitter anställda kunskap om företagets hemligheter genom sin anställning. Denna kunskap utgör en väsentlig tillgång i företaget och stärker företagets konkurrensförmåga på marknaden, vilket ökar behovet av ett starkt skydd för företagshemligheter. Problematiken uppstår när anställda lämnar sin anställning och tar med sig den hemliga informationen till sin nya arbetsgivare och utnyttjar den där. När anställda konkurrerar med sin tidigare arbetsgivare får den arbetsrättsliga lojalitetsplikten väsentlig betydelse. Utgångspunkten är att anställda inte är bundna av lojalitetsplikten när anställningen upphör, vilket innebär att anställda är fria att utnyttja kunskap, erfarenhet och skicklighet som förvärvats under anställningen. Detta innebär att anställda inte kan ställas till ansvar efter anställningens upphörande, förutom i vissa fall då det enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) föreligger ”synnerliga skäl”. Avtal mellan parterna kan därför få en avgörande betydelse för arbetsgivares skydd. En godtroende ny arbetsgivare kan själv bli skadeståndsansvarig om en nyanställd, i sin nya anställning, missbrukar tidigare arbetsgivares företagshemligheter. Frågan som uppsatsen behandlar är huruvida den nya arbetsgivaren kan skydda sig mot detta. Slutsatsen är att FHL:s sanktionssystem och den arbetsrättsliga lojalitetsplikten är en ny arbetsgivares främsta skydd. Risken för en ny arbetsgivare att drabbas av skadestånd enligt FHL är överhängande när en anställd missbrukat tidigare arbetsgivares företagshemligheter i den nya verksamheten. I förebyggande syfte kan en ny arbetsgivare vidta åtgärder, t.ex. klargöra för anställda om sanktionssystemets innebörd och om arbetsgivarens egen inställning. Med anledning av KOM(2013) 813 och lagrådsremissen den 12 december 2013 kan en ny arbetsgivares skydd komma att förstärkas. / In a knowledge based company employees possess knowledge of the company’s secrets through their employment. This knowledge constitutes an essential asset of the company and strengthens its competitive position on the market, which increases the need for strong protection of trade secrets. The problem arises when employees terminate their employment and bring trade secrets to their new employer and exploit it there. When employees compete with their previous employer, the labour law duty of loyalty is essential. The starting point is that employees are not bound by the duty of loyalty when the employment is terminated, which implies that employees are free to utilize the knowledge, experience and skills acquired during their employment. This means that employees can not be held liable under the Act on the Protection of Trade Secrets (“the Act”) after the termination of the employment, except from “extraordinary reasons”. Contracts may therefore be vital for employers’ protection. A new employer in good faith can be held liable for damages if the new employee during the new employment abuses the previous employer’s trade secrets. The question that this thesis addresses is whether the new employer can protect himself/herself against this. The conclusion is that the Act’s system of sanctions and the labour law duty of loyalty is a new employer’s primary protection. The risk for a new employer to suffer damages under the Act is imminent when an employee has abused previous employer’s trade secrets in the new business. The new employer can take measures for preventive purposes, for example to clarify to employees the meaning of the system of sanctions and the employer’s own position. COM(2013) 813 and the proposal for new legislation referred to the Swedish Council on Legislation (December 12, 2013) may enhance a new employer’s protection.