A lot of women buy handbags from Chanel, even though they cost thousands of Euros, and this study aim to examine why. Are the bags to be considered investments, utility items, or status symbols? The research is primarily performed through qualitative interviews of seven women, both owners of Chanel bags and non-owners. The material has been processed and analysed with a discourse perspective focusing on communication of identity through clothing and accessories and regulation of power within and between groups. The study shows that the image of a person who owns a Chanel bag changes in a context where the observer is aware of the symbolic value of the bag. In a context where the observer does not recognise the Chanel bag, this change does not occur. Owning a Chanel bag gives in some groups, where expensive bags are norm, higher status within the group. Outside the group, the bag may cause discomfort and negative comments. For those who buy a Chanel bag, neither is the investment nor the need to communicate financial status a priority. Thewomen buy it primarily to reward themselves for hard work and successful thriftiness. It gives an increased sense of self-esteem and a sense of joy to own an aesthetically pleasing item of high quality and historic value. However, within the group of women interviewed, there is a prevailing view that there are women who, after all, buy them as a status symbol, but no one considers themselves to belong to that group. / Denna kandidatuppsats syfte är att ta reda på varför vissa kvinnor köper handväskor från Chanel, trots attde kostar tiotusentals kronor. Den undersöker om väskorna kan betraktas som investering, bruksföremål,eller statussymbol. Forskningen bedrivs i första hand genom kvalitativa intervjuer av sju kvinnor, både ägaretill Chanel-väskor och icke-ägare. Intervjumaterialet transkriberas, bearbetas och analyseras ur ettdiskursperspektiv med fokus på grupptillhörighet, kommunikation av identitet genom klädsel ochaccessoarer, samt maktförhållanden inom och mellan grupper. Studien visar att bilden av en person som äger en Chanel-väska förändras i en kontext där omgivningen ärmedveten om väskans symboliska värde. I en kontext där man inte känner till Chanel-väskan sker inte dennaförändring. Att äga en Chanel-väska ger i vissa grupper, där dyra väskor är en norm, högre status inomgruppen. Utanför gruppen kan istället väskan leda till obehag och negativa kommentarer. För den somköper en Chanel-väska är varken investeringen eller behovet av att kommunicera ekonomisk status avmedveten prioritet. Kvinnorna köper den i första hand för att belöna sig själva för att de arbetat hårt ochlyckats spara ihop till den. Den ger en förhöjd självkänsla och en känsla av njutning av att äga ett estetiskttilltalande föremål av hög kvalitet och omtalad historia. Inom den grupp av kvinnor som intervjuas finnsdock en rådande uppfattning om att det existerar kvinnor som trots allt köper dem som en statussymbol,men ingen anser sig själv tillhöra dem.