Den här uppsatsen är en studie i industriell arkitektur och då specifikt Hillefors grynkvarn. Mitt syfte är ta reda på hur den exteriöra arkitekturen har anpassats och formats efter kvarnens inre verksamhet och geografiska läge. Den industrianläggning jag fokuserar på är kvarnen byggd i tegel 1913, tillbyggd 1929 och 1940, fram till dess att den industriella verksamheten avslutades 1987. Anledningen till mitt val av ämne är att industribyggnader icke placerade i storstadsområde ofta inte är dokumenterade i samma utsträckning. Den metod som använts är empirisk forskning på plats för att undersöka kvarnens placering i terrängen, exteriöra respektive interiöra utformning samt dess maskinpark. Arkiv-och litteraturstudier har genomförts. Resultatet och analysen av mitt arbete visar på att Hillefors grynkvarns placering i terrängen samt exteriöra arkitektur har formats efter dess inre verksamhet. Havregrynstillverkningen kräver ett uppfordringsverk som innebär att utrymme uppåt måste finnas. Kvarnens placering vid ett stup ner mot Säveån har gjort det möjligt att bygga sutteräng i fyra våningar vilket verksamheten var i behov av. Havren levererades av bönder vid våning fyra och föll succesivt via magasin ner i byggnaden för att sedan genom uppfodringsverket transporteras uppåt via remtransmisson. Kraften att driva kvarnens turbiner kom från Säveån via en vattenränna.