De hushåll som hemkomposterar bidrar på flera sätt till minskad miljöbelastning. Den färdiga komposten kan användas som jordförbättringsmedel i den egna trädgården och hemkompostering underlättar sophanteringen och minskar avfallstransporterna vilket medför lägre utsläpp av till exempel koldioxid. De negativa effekter som uppstår i samband med hemkompostering är att det under processen bildas växthusgaser och ammoniak som inte fångas upp och behandlas lika effektivt som vid vissa centrala anläggningar. Syftet med denna rapport var att öka kunskapen om hur stora utsläppen av växthusgaser och ammoniak är från hemkomposter. Undersökningen omfattade 19 hemkomposter i södra Uppsala och provtagningar på de utvalda komposterna har gjorts mellan juni och december 2010. Vid mätningarna samlades gasprover in som senare analyserades i gaskromatograf med avseende på koldioxid, metan och lustgas. I fält mättes också halten ammoniak direkt under locket på komposterna med en gasspårningspump. Det togs även prover av kompostmaterialet för att i labbet analysera vattenhalt, askinnehåll och pH-värde. Kompostprotokoll har regelbundet delats ut till ägarna av de undersökta komposterna där de ombetts fylla i hur de sköter sin kompost. Syftet med dessa protokoll var att få information om vilka mängder avfall som tillförts komposterna, hur ofta material tillförts, vilken typ av material de tillfört samt om komposterna blandats om på något sätt. Analyserna av datamaterialet visade att utsläppen av ammoniak från komposterna var låga till mycket låga. I de flesta fall kunde ingen ammoniak detekteras överhuvudtaget. För metan och lustgas har kvoter i förhållande till koldioxid studerats. Kvoten mellan metan och koldioxid var för de allra flesta komposterna lägre än 0,3 % vilket är avsevärt lägre jämfört med en liknande studie av hemkompostering som gjorts i Danmark. Kvoten mellan lustgas och koldioxid var i de flesta fall lägre än 0,2 % vilket är i samma storleksordning som i den danska studien. Den statistiska analys som gjorts visade att vattenhalten, kompostens temperatur och antal familjemedlemmar hade signifikant påverkan på CH4:CO2-kvoten. Analysen visade också att vattenhalten, kompostmaterialets volym samt antal familjemedlemmar signifikant skulle inverka på N2O:CO2-kvoten.

Hemkompostering är fördelaktigt bland annat därför att det kan leda till minskade transporter av sopor och därmed koldioxidutsläpp, samt att den färdiga komposten kan användas som näringstillskott för växter. Kompostering av matavfall innebär dock en risk för bildning av metan och lustgas, vilka är starka växthusgaser. Även ammoniak, med försurande och övergödande effekter, kan släppas ut från komposten under vissa förhållanden. Det här arbetet syftar till att undersöka utsläppen av dessa ämnen, samt öka kunskapen om hur skötseln av komposten påverkar utsläppen.   Vid tre tillfällen under juni och juli 2010 utfördes mätningar på 20 komposter i Uppsala.  Temperaturen mättes i komposten, prov togs av gasen i kompostoch prover av materialet togs även för analys av vattenhalt, pH och askhalt. Hushållen förde också protokoll över sin skötsel av komposten under tiden för mätningarna. Utöver detta genomfördes en enkätstudie i vilken ett större antal komposter inkluderades, i avsikt att ge en bredare bild av hur hemkomposter i allmänhet sköts.   Gasproven analyserades i gaskromotograf, och de beräknade koncentrationerna relaterades till uppmätta temperaturer, vattenhalter, pH-värden och askhalter samt de ifyllda protokollen.   Enkätstudien visade att hemkomposter används och sköts om på mycket varierande sätt. Resultaten visade vidare att utsläppen av metan och lustgas (angivna som kvoterna CH4:CO2 respektive N2O:CO2) överlag var låga jämfört med uppmätta utsläpp i andra studier, med högre värden på omkring 2,5% endast för ett fåtal komposter. Effekterna av utsläppen av N2O beräknades till cirka 12 gånger större än de orsakade av utsläppen av CH4. Ett antydan till samband kunde ses mellan uppmätt NH3-halt och tillsatser av kväverikt kött-/fiskavfall. I övrigt kunde inga andra distinkta samband mellan skötsel och utsläpp observeras, något som skulle kunna bero på dels att endast tre mätomgångar ingår i studien och dels på att datan inhämtad från protokollen varierade i kvalitet och innehöll stora osäkerheter. / Home composting is beneficial as it can help reduce transports of household waste, and also because the mature compost can be used as a soil amendment for plants. On the other hand, composting of food waste enables formation of the potent greenhouse gases methane and nitrous oxide. It is also possible that ammonia be formed, which can have acidifying and eutrophicating effects on the environment. The aim of this study was to examine the emissions of these compounds, and if possible to gain knowledge on how the management of the compost affects these emissions.   Measurements were carried out on 20 home composts within Uppsala on three occasions during June and July in 2010. The compost temperature was measured, gas samples were taken and also samples of the material for analysis of moisture and ash content as well as pH. The households were also asked to fill in a protocol with all the compost activities performed during the period of the measurements. In addition to this, a questionnaire study was conducted in order to give an overview of how home composts in general are fed and managed.   The gas samples were analyzed in a gas chromatograph, and the obtained concentrations were then put in relation to the measured temperatures, pH, and moisture and ash contents as well as the data from the protocols.   The questionnaire study showed that home composts are used and managed in very different ways. Moreover, the results showed that the emissions of methane and nitrous oxide (given as CH4:CO2 and N2O:CO2 ratios) in general were small compared to those from other studies, with only a couple of composts with higher ratios than around 2.5%. The effects on the environment from the measured emissions of N2O were calculated to 12 times greater than those given by the emissions of CH4. Regarding ammonia, a clear connection was observed between the few elevated concentrations and additons of meaty waste rich of nitrogen. As for the greenhouse gases, no distinct correlations could be seen between how the composts were managed and the CH4:CO2 and N2O:CO2 ratios. This might be explained by the fact that only three sampling rounds were conducted, but also that the protocol information contained uncertainties and varied in quality.