<p>Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur historieämnet och dess plats i den svenska skolan har diskuterats i den allmänna debatten under 2000-talet, samt hur man i den historiedidaktiska litteraturen försvarar ämnets funktion, relevans och utrymme. Jag har sökt efter vilka begrepp/teman man pratar om, om det rått enighet mellan debattörerna och även mellan dem och den historiedidaktiska litteraturen. Debattmaterialet utgörs av artiklar från dagspressen, tidskrifter och debattböcker, samt Gymnasiekommitténs (2000)betänkande och regeringens proposition. För att få en djupare förståelse för vad som diskuteras har jag dels redogjort för det historiedidaktiska perspektivet, dels givit en historisk bakgrund. Historiken påvisar successiva nedskärningar av historieämnet sedan mitten av 1900-talet, en trend som nu har vänt. Beträffande debatten finns i stort sett inte någon större meningsskiljaktighet mellan de inblandade. Genom historiska kunskaper och ett ökat historiemedvetande anses den egna identiteten stärkas och medverka till ökad förståelse och tolerans för omgivningen. Debatten manifesterar att historieämnet behövs och inte om det behövs. Regeringens beslut att göra historia till nytt kärnämne på gymnasiet bemöttes positivt. Här återfinns dock debattens enda egentliga oenighet, vilken är mellan vuxenperspektivet och ungdomsperspektivet, då elevorganisationerna bland annat anser att en utökning av kärnämnena inkräktar på valfriheten.</p>

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur historieämnet och dess plats i den svenska skolan har diskuterats i den allmänna debatten under 2000-talet, samt hur man i den historiedidaktiska litteraturen försvarar ämnets funktion, relevans och utrymme. Jag har sökt efter vilka begrepp/teman man pratar om, om det rått enighet mellan debattörerna och även mellan dem och den historiedidaktiska litteraturen. Debattmaterialet utgörs av artiklar från dagspressen, tidskrifter och debattböcker, samt Gymnasiekommitténs (2000)betänkande och regeringens proposition. För att få en djupare förståelse för vad som diskuteras har jag dels redogjort för det historiedidaktiska perspektivet, dels givit en historisk bakgrund. Historiken påvisar successiva nedskärningar av historieämnet sedan mitten av 1900-talet, en trend som nu har vänt. Beträffande debatten finns i stort sett inte någon större meningsskiljaktighet mellan de inblandade. Genom historiska kunskaper och ett ökat historiemedvetande anses den egna identiteten stärkas och medverka till ökad förståelse och tolerans för omgivningen. Debatten manifesterar att historieämnet behövs och inte om det behövs. Regeringens beslut att göra historia till nytt kärnämne på gymnasiet bemöttes positivt. Här återfinns dock debattens enda egentliga oenighet, vilken är mellan vuxenperspektivet och ungdomsperspektivet, då elevorganisationerna bland annat anser att en utökning av kärnämnena inkräktar på valfriheten.