Sammanfattning I föreliggande examensarbete har relationen mellan historiemedevetande och formativ bedömning undersöks. Syftet med examensarbetet är att utifrån intervjuer med fem historielärare undersöka samverkan mellan historiemedvetande och formativ bedömning i historieundervisningen i den svenska gymnasieskolan. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer har genomförts för att samla in data. Den data som intervjuerna genererade har genomgått en analys av metoden grounded theory. Den tidigare forskningen inom ämnet visar att det har skett förskjutningar av såväl historieämnet som skolans bedömningssystem. Där historieämnet har gått från att vara ett kunskapsämne till ett färdighetsämne med historiemedvetande i spetsen och att dagens bedömning fokuserar på formativ bedömning istället för summativ bedömning.  Resultat visar att det finns en samverkan mellan dessa förskjutningar och att de är tydligt kopplade till historieläraranas kunskapssyn. Resultatet visar även att det är de äldre historielärarna som i denna undersökning har synen av att historieämnet endast är ett kunskapsämne.   Nyckelord: historiemedvetande, kunskapssyn, formativ bedömning, historieundervisning

No description available.

No description available.

Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur historiemedvetande beskrivs i forskningslitteratur och varför det framställs vara till vikt för historieundervisning och lärande. Det har även setts till vilka didaktiska verktyg som framhålls i forskningen för att utveckla historiemedvetandet hos eleverna. Begreppet historiemedvetande är en del av kursplanen i historia och dess beskrivning jämförs i detta arbete med forskningens definitioner på begreppet. I den forskning som granskats definieras historiemedvetande som sambandet mellan dåtid, nutid och framtid, vilket stämmer väl överens med läroplanen. Resultatet visar att det finns forskning om arbetssätt med syfte att stärka historiemedvetandet och i detta examensarbete presenteras några av dessa studier. Studierna visar att det är möjligt att utveckla elevernas historiemedvetande med hjälp av olika arbetssätt vilket medför att de kan ses som användbara i undervisningen. Gällande vikten av historiemedvetandet synliggörs det i forskningen att detta har påverkan på såväl demokratin som förståelsen för sig själv och andra, något som inte tydligt framkommer i läroplanens beskrivning av begreppet. Det framkommer att elever till synes tar till sig mer av undervisningen om denna kan kopplas till det egna livet, vilket i sin tur kan bidra till ett mer utvecklat historiemedvetande. / <p>SO</p>

Enligt ämnesplanen för historia i grundskolan är det övergripande syftet med historieundervisningen att den ska utveckla elevers historiemedvetande. Begreppet historiemedvetande är enligt forskare svårt att definiera och därmed kan det vara svårt att avgöra hur det yttrar sig. Man kan därmed anta att lärare kan ha svårigheter att dels veta hur historiemedvetandet utrycks hos eleverna och dels veta vilka läromedel och metoder som är lämpliga att använda, för att ge elever möjlighet att utveckla historiemedvetandet. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad tidigare forskning säger om läromedels potential att utveckla ett historiemedvetande. Med utgång i frågor om läromedels egenskaper och hur de kan användas för att utveckla historiemedvetandet har avhandlingar i ämnet analyserats, genom en kvalitativ innehållsanalys, för att hitta mönster och teman utifrån syfte och frågeställningar. Resultaten visar bland annat att läromedel vars egenskaper berör tidsdimensionerna då, nu och sedan har potential att utveckla ett historiemedvetande, och så även de läromedel som berör känslor och engagemang. Detta eftersom när elever kan relatera personer och händelser i historien till sig själva och sin egen vardag genom tidsdimensionerna då, nu och sedan kan historiemedvetandet aktiveras och utvecklas. / <p>SO</p>

Syftet med denna litteraturstudie har varit att belysa hur aktuell svensk historiedidaktisk forskning definierar begreppet historiemedvetande samt att studera hur forskningen beskriver att utvecklandet av elevernas historiemedvetande kan främjas genom historieundervisning. I studien har olika didaktiska metoder och verktyg som forskarna förespråkar för att utveckla ett historiemedvetande lyfts fram. I den forskning som studerats definieras historiemedvetande som kopplingen mellan dåtid, nutid och framtid. Gemensamt för den studerade litteraturen är utgångspunkten att ett historiemedvetande är något alla människor besitter. Denna utgångspunkt och definition stämmer väl överens med kursplanen i historia där begreppet historiemedvetande är en central del. Resultatet visar att begreppet historiemedvetande är ett svårdefinierat begrepp, men att det finns vissa grundläggande punkter som forskarna är överens om. Resultatet pekar också på att det finns olika arbetssätt för att aktivera och utveckla ett historiemedvetande hos eleverna. Dessa arbetssätt presenteras i studien och diskuteras utifrån hur de kan användas ur ett perspektiv för grundskolans 1 – 3. Av vikt är att historieämnet inte får ses som enbart ett ämne som handlar om det förflutna, utan att historieämnet berör en ständigt pågående process. Genom att bedriva undervisningen ur ett perspektiv där historiemedvetandet står i centrum anses eleverna bättre kunna koppla undervisningen till sin egen livshistoria och placera in sig själv som en medskapare till historien. / <p>SO</p>

I studien undersöks hur uttryck hos elever i grundskolans mellanår kan tolkas som ett uppvisande av ett historiemedvetande. Detta sker genom en jämförelse med den danske historiedidaktikern Bernard Eric Jensens fyra definitioner av Karl Ernst Jeismanns teori om historiemedvetande. Metoden som använts är semistrukturerade gruppintervjuer i vilka totalt sex elever medverkat. Frågor rörande vad som karaktäriserar historia, platser för historieinlärning samt elevernas förhållningssätt till andra ställdes för att möjliggöra studien. Det har i undersökningen visat sig att elever tydligast uppvisar vad som kan tolkas som ett historiemedvetande när de känner ett emotionellt samband. Det framkommer även att det är Jensens fjärde definition av historiemedvetande som tydligast uttrycks bland de deltagande eleverna. Utifrån detta dras slutsatsen att lärare bör vara uppmärksamma på hur elever uttrycker sig när de samtalar om saker som kan vara sammankopplat med släktingar eller sig själva eftersom det är då de emotionella sambanden till synes uppvisas. / <p>SO</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur blivande lärarstudenter i ämnet historia relaterar till och tolkar begreppet historiemedvetande och hur det eventuellt skiljer sig från studenter med avslutad utbildning. Urvalsgruppen bestod av sex stycken lärarstudenter. Som datainsamlingsverktyg har kvalitativa intervjuer använts och analyserats med hjälp av grundad teori. Vidare har resulatet analyserats med utgångspunkt i historiemedvetande som teoretisk utgångspunkt och ställts i relation till tidigare forskning.Så blev min slutsats och tolkning att samtliga lärarstudenter hade en god tolkning av begreppet och ett utvecklat historiemedvetande. De tolkar och definierar historiemedvetande inom de teoretiska ramar som forskningen gett uttryck för. Sammantaget visar resultat av den här studien att tolkningen och nyanseringen av begreppet var något djupare och mer resonerande bland de lärarstudenter som avslutat sin utbildning, jämfört med de lärarstudenter som ännu inte påbörjat sin utbildning.

<p>Denna uppsats avser att jämföra kursplanerna i historia för grundskolan i Sverige respektive Finland, med syftet att synliggöra eventuella likheter och skillnader. Uppsatsens syftar även till att undersöka hur begreppet historiemedvetande yttrar sig i de bägge kursplanerna. Undersökningen har utförts genom att de bägge kursplanerna har kategoriserats utifrån Sven Sødring Jensens fyra historieundervisningsteorier. För att göra det möjligt att tolka hur ett historiemedvetande yttrar sig i kursplanerna, har två frågeställningar hämtats från Halvdan Eikelands analysredskap och sedan applicerats på de fyra historieundervisningsteorierna. Analysen av undersökningen visar att det finns tydliga skillnader mellan de bägge kursplanerna. Den svenska kursplanen har kategoriserats som i huvudsak kategorial, medan den finska kursplanen i huvudsak har kategoriserats som klassisk. Begreppet historiemedvetande yttrar sig tydligast i den svenska kursplanen, men det finns också representerat i den finska kursplanen.</p>

No description available.