Sedan början av 1900-talet har barnets rätt varit i fokus. Rätten till båda vårdnadshavarna har successivt stärkts och 1998 genomfördes en vårdnadsreform där gemensam vårdnad presumerades vara för barnets bästa. Den rättstradition som växte fram åren efter detta medförde en ökning av barn som stod under gemensam vårdnad. Domstolen fick rätt att döma till gemensam vårdnad även i de fall en förälder motsatte sig detta. En ny vårdnadsreform 2006 medförde att presumtionen försvann. Här ansågs det inte nödvändigtvis vara just gemensam vårdnad som utgjorde det bästa för barnet, fokus riktades istället mot barnets kontakt med båda föräldrarna. Reformen betonade vikten i att se allvaret i osämja mellan föräldrarna och att utreda situationen djupare innan beslut i en vårdnadsfråga fattades. Grunden till varje dom skulle alltså vara barnets bästa med utgångspunkt i situationen i det enskilda fallet. I och med ändringar i lagstiftningen och samhällets utveckling har även vårdnadsfördelningen mellan föräldrarna skiftat över tid, föräldrar tar ut olika många dagar föräldrapenning och detta kan i sin tur påverka hur domstolen bedömer i frågor om fördelning av vårdnad.