Sedan början av 1900-talet har barnets rätt varit i fokus. Rätten till båda vårdnadshavarna har successivt stärkts och 1998 genomfördes en vårdnadsreform där gemensam vårdnad presumerades vara för barnets bästa. Den rättstradition som växte fram åren efter detta medförde en ökning av barn som stod under gemensam vårdnad. Domstolen fick rätt att döma till gemensam vårdnad även i de fall en förälder motsatte sig detta. En ny vårdnadsreform 2006 medförde att presumtionen försvann. Här ansågs det inte nödvändigtvis vara just gemensam vårdnad som utgjorde det bästa för barnet, fokus riktades istället mot barnets kontakt med båda föräldrarna. Reformen betonade vikten i att se allvaret i osämja mellan föräldrarna och att utreda situationen djupare innan beslut i en vårdnadsfråga fattades. Grunden till varje dom skulle alltså vara barnets bästa med utgångspunkt i situationen i det enskilda fallet. I och med ändringar i lagstiftningen och samhällets utveckling har även vårdnadsfördelningen mellan föräldrarna skiftat över tid, föräldrar tar ut olika många dagar föräldrapenning och detta kan i sin tur påverka hur domstolen bedömer i frågor om fördelning av vårdnad.

No description available.

The purpose of this law-sociological study was to, on the basis of the District Court's decree to single custody, analyze the District Court’s comprehensive ideas and fall-oriented interpretations of the concept of the best interest of the child and the way they are constructed in connection with the District Court's application of the new law regulation of 6kap. 5§ FB regarding collaboration between parents. Our empirical data consisted of ten decrees to single custody. The decrees were examined and analyzed on the basis of social constructionism as a theory and the idea-analysis as the study's method. Legal sources such as law and its legislative history and the law inSwedenandScandinaviain general, with both domestic and international previous research, gave us initial knowledge in the area which gradually grew during the study. Results show that sweeping presumptions for single custody, with vague connections between single child's best interest and decisions about single custody based on the parents' lack of cooperation, can be glimpsed in several of the judges' texts. The District Court’s ideas/interpretations of the concept of the best interest of the child reach for the most part in the decrees where an individual assessment has been made.

The purpose of this study was to explore if and how the Swedish Supreme Court are using the concept “the child’s best interest”. This concept is used a lot in Swedish legislation, but it needs interpretation every time it´s used and is often perceived as unclear. This makes it interesting to see how this affects the individual child´s legal rights. Furthermore I want to see if the Supreme Court listen to the child´s own opinion and if not, are there any justifications to why not. The study has a quantitative starting point, where I have gone through a number of judgments and then chosen seven out of a qualitative point where there has been a discussion from the Supreme Court around the individual and the best interest of the child for the individual child and the methods of analysis used in this study are social constructionism, legal sociology and analysis of the idea. The study shows a lack of consistency among the professionals of what the concept really stands for, which negatively affects the legal rights for the individual child. The solution is a closer collaboration between social workers, judges and lawyers to make the concept clearer and more applicable.

Extensive research has been conducted about district courts granting abusive parents visitation rights, but less research has been done about an abusive parent being awarded sole custody of the child. This study is a discourse analysis aimed at examining how Swedish courts resonate when they award sole custody to a parent accused of abuse against a child or the other parent. In addition to this, the aim was to study how the courts take the child’s best interests, and right to have their views regarded, into account when reaching a verdict in custody cases. The result has shown that the court tends to focus on the child’s need for a good relationship with both parents, rather than the child’s own opinions, wishes and the potential risks caused by an abusive parent. Furthermore, the court tends to dismiss the child’s and the abused parent’s reports of abuse as untruthful. In the course of the analysis we have discovered that the court might see the abused child’s reports as deceptive for two reasons: either that the child isn’t considered to be competent enough to understand what it just expressed, or that the child has been coerced by the abused parent to express certain opinions. Additionally, the court sometimes uses the abused parent’s statement against them as a reason for them not being an appropriate custodian. The allegations of abuse can also be seen as a way for the abused parent to be granted sole custody. In conclusion, our result indicates that a child’s need for both parents is seen as the main reason for one parent to be awarded sole custody, which is aligned with the discourse of good contact. The risk of a child not having a relationship with both parents is considered to be greater than the risk of the child being abused and the abuse is therefore considered a non-risk, which aligns with the discourse of non-risk. If the court is to take the child’s views into account when reaching a decision, they must be considered as competent and truthful in their statements. As our results have shown, the court relying on the child’s statement is rarely the case. / Det har gjorts mycket forskning om att tingsrätter ger våldsamma föräldrar umgängesrätt, men mindre forskning har gjorts om att en våldsam förälder anförtros ensam vårdnad om barnet. Denna studie är en diskursanalys med syfte att undersöka hur svenska domstolar resonerar när de anförtror ensam vårdnad till en förälder som har anklagats för våld mot ett barn eller den andra föräldern. Förutom detta så var syftet också att studera hur domstolarna tar barnets bästa, och deras rätt komma till tals och bli lyssnade på, i beaktande när de kommer fram till ett beslut i vårdnadsmål. Resultatet har visat att domstolen tenderar att fokuserar på barnets behov av en god kontakt med båda föräldrarna, snarare än barnets egna åsikter, önskningar och den potentiella risk som en våldsam förälder kan medföra. Fortsättningsvis så har domstolen en tendens att förklara bort barnets och den våldsutsatta förälderns uppgifter om våld med att de är icke trovärdiga. Genom analysens gång så har vi upptäckt att domstolen kan anse att barnets uppgifter är icke trovärdiga av två anledningar: antingen att barnet inte ses som kompetent nog att förstå vad den precis har uttryckt, eller att barnet har blivit påverkat av en förälder att berätta diverse saker. Dessutom så använder domstolen ibland den våldsutsattas förälderns uppgifter emot den som en anledning för att den föräldern inte är en lämplig vårdnadshavare. Anklagelserna om våld kan också ses som ett sätt för den våldsutsatta föräldern att anförtros ensam vårdnad. Risken för att barnet inte får en god kontakt med båda föräldrarna anses vara mer betydande än risken för att barnet blir utsatt för våld och våldet anses därmed vara en icke-risk, vilket går i linje med icke-riskdiskursen. Om domstolen ska ta barnets synpunkter i beaktande när de kommer fram till ett beslut måste barnet anses vara kompetent och pålitlig i sina utsagor. Som vårt resultat har visat så förekommer det sällan att domstolen förlitar sig på barnets uppgifter.