Uppsatsens ämne är ”Tempusanvändning i skrift – en jämförelsestudie av första- och andraspråkselever”. Informanterna är sammanlagt 14 elever, varav fyra elever är födda i Sverige samt har minst en svensk förälder; fyra elever är födda i Sverige men vars föräldrar är födda utomlands; fyra elever kom till Sverige innan skolan började; fyra elever kom i år 1-5 och två elever kom i år 6-9. Syftet är att undersöka tempusanvändning i skrift bland första- och andraspråkselever på nationella provet i svenska i år 9. Särskilt undersöks de fyra tempusformerna: preteritum, presens, pluskvamperfekt och perfekt. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod har använts för att på bästa sätt fånga både bredden och djupet av elevernas tempusanvändning. Detta har gjorts med utgångspunkt från Svenska Akademiens grammatik 4 Satser och meningar (1999). Studiens resultat pekar på att elever inom alla grupper, förutom de som kom hit i år 6-9, ger prov på att behärska de fyra tempusformerna preteritum, presens, pluskvamperfekt och perfekt. Samtidigt finns det elever inom samtliga grupper som fallerar inom olika områden. Slutligen ger även de elever som kom hit i år 6-9 prov på att behärska områden som förstaspråksinlärare gör.