Uppsatsen har som mål att se hur läsningen av Kurt Vonnegut kan kompletteras med ekokritiska perspektiv. Som ämne valdes hot mot planeten och det undersökta materialet var fyra av Vonneguts böcker: Player Piano (1954), Breakfast of Champions (1973), Slapstick (1976) samt A Man without a Country (2005). Böckerna undersöktes utifrån frågorna: Har det tidigare i Vonneguts författarskap förekommit hot mot planeten? Vilka är i sådana fall dessa hot och vilka är aktörerna bakom hoten? samt Hur framställs hoten och hur har hoten och framställningen förändrats från Vonneguts debut till hans avslutande roman? Undersökningen visade att det genom hela Vonneguts författarskap har funnits ett tema som säger att livet som levs är ohållbart. Det tar sig form i olika hotbilder mot planeten. Dessa hot består fram för allt i konsumtion av fossila bränslen, västerländsk kultur och människans natur. Den primära förändringen mellan böckerna är att Vonnegut skiftar mellan att lägga skulden på människans natur och västerländsk kultur. Framställningen går också från att vara processdriven till att domineras av direkt anföring. Vonnegut går även från ett extra-heterodiegetiskt berättande till ett intra-homodiegetiskt. Samtidigt blir stoffet allt mer personligt.